så gifven, att man ntEstlan alltid på förhand vet resultatet, samt att vissa af de förnämsta talarae därstädes, såsom Friherre Boye, Hr von Hartmansdorff m. fl. röra sig i en så bestämd cirkel af vissa kända hufvudideer, till hvilka nästan alla deras framställningar referera sig, att man likaled:s nästan på förhand vet hvad de hafva att säga; och för det andra derifrån, att det verkligen synts oss angelignast, ehuru ofullständigt äfven detta mången gång blirvit, att lemna någon redogörelse för de valda representanternes yttranden, hvilka deras kommittenter naturligtvis hafva ett närmare intresse att följa, än de föddas. Emedlertid vet läsaren ganska väl, att många debatter från Riddarhuset uifvit meddelade så fullständigt som det varit oss möjligt, och Hr Grefvens yttrande om partiskhet för den ena eller den andra sidan, är, ehvad ban må tänka om våra egna reflexioner, hvilket naturligtvis beror på mer eller mindre skiljaktighet i åsigter öfver hvarje ämne, fullkomligt orättvist. Sjelfva Friherre Ludvig, med hvilken vi mer än med någon annan Riksdagsman varit i strid om de politiska principerna, då vi velat framåt och han baklänges, skall i detta afseende, som vi hoppas, erkänna att vi alltid bemödat oss att iakttaga oväld och visat benägenhet att beriktiga? en någongång felaktig uppfattning. Besynnerligt förekommer oss det yttrandet af Hr Grefven att all farlig inverkan på opinionen ifrån Aftonbladets sida numera synes vara förbi. Så mycket vi förstå, har ändamålet med våra bemödanden i denna väg varit att befordra samma grund satser, till hvilka Hr Grefven hittills bekännt sig. Vi hafva i afseende på samhällets organiska lagar yttrat vår öfvertygelse om nödvändigheten af en representationsförändring, utgången från folkets allmännaåre valrätt; har Ar Grefven icke samma öfvertygelse? samt för tätare och kortare riksdagar; är Hr Grefven icke af samma tanka? I afseende på statsbestyret ha vi ifrat för nödvändigheten af sådana organisationer, som kunde lemna någon utsigt till besparing i statsutgifterna; månne vi häri tänka olika med Hr Grefven? I finansväsendet för införande af lättade kreditbruk medelst inrikes vexlar, och för privatbanker; har icke Ar Grefven i dessa ämnen sjelf visåt en berömlig verksamhet? Vi hafva trott att anstalter till ex allasännare folkundervisning vore nödvändiga; tänker Hr Grefven häri annorlunda? Hvad är då anledningen till Hr Grefvens yttrande? Månne att vi icke kunnat instämma i hans idder om statslånens nytta? Men Hr Grefven är säkert en alltför liberal man att låta denna omständighet verka till någon allmän förd ömelse öfver oss. Besynnerligt då, att någon fara kunde af Hr Grefven ifrågasättas såsom följd af vår tendens, då vi yrkat detsamma som vi äre öfvertygade att Hr Grefven ännu menar, om han också vid denna riksdagen mycket sparsamt utlåtit sig derom. Vi afvakta således den senare artikel som Hr Grefven utlofvat, i hopp om närmare upplysning derstädes öfver våra dubier. Med den kärlek till rättvisan, som vi gerna hysa om Hr Grefven, fastän han icke hugnar oss med samma välvilja, hoppas vi att vid närmare undersökning, den lilla strid som nu uppstått och den falska position hvari Hr Grefven OT 6 RS RR BAK 0 ! och publiciteten genom en underlig skickelse befinna sig till hvarandra, utan att dervid tänka på myrstacken, kunna taga slut der de började, d. v. s. innan man ännu rätt kommit under fund med, hvari den egentligen bestått. ———— P. S. Den ifrågavarande bihangsartikeln i Statstidningen har återfört i vårt minne en annan bihangsartikel, äfven i Statstidningen, för 14 dagar sedan, som vi sånär hade alldeles förgätit, hvari RPiledaocm JaAhan Benoctscsoan från Wester-Norrland