nya silfverravniet, 2 mängd gammalt mynt kom-
mit i rörelsens i syxnerket 6:dels, 12:dels och 24-dels
Riksdalerstycxen från Gustaf HI tid, utan att man
är ense om deras nu gällande värde. Den största )
tillgången finves på den sistnämnde myutsorten.
hvilken i synverhet förorsakar dispyter vid liqvi-
derna, och här på orten ej enses gälla mer än 3 sk.
Bgs, då likväl 24:delen af i Rdr Specie utgör 8
skillingar. Då någon off:ciel underrättelse alldrig
bliif it meddelad allmänbeten om och efter hvilken
grund dessa myntsorter iavexlas 1 Banker (hviltet
vi för vår enskilda del zfven skuile anse öfrerflö-
digt, då realisationsgrunden en gång för alla blifvit
bestämd) ac hålla vi, att M. BH. i sitt blad behaga-
de göra bekant, huru mycket dylika små myntpje-
ser gälla, Gå de i Bankoluckan emot sedlar utbytas.
En dylik allmännare spridd usderrättelse kunde fö-
rekomma framtida förluster för
ägare af gammalt silfvermynt.
Til! svar bhårå torde vara nog nämna, att då I
Rår Specie utgör 4 Rdr Riksgälds, eller Rdr Spe-
cie en Rdr Res, eller Rdr Specie 24 sk. Rgs så
möste, cf er Scolens uträkning? 25 Rdr Specie
vara lika med 16 sk. och sidels tika med 8 sk.
RBg!d. Så invexas de ock T Banken. Emeilertid
är det Pe icke att undra på, om en mingd
obehag!iga disputer och krångel uppstår genora den
ovanli2a ee alt böria en realisa!ios med ett
mynt, hvars eshet icke är lika med Bankosedlarnas
enhet, utan en ojemn multipel dera? Mången bar
redan länge förutsegt detta förhållande. Men hvad
är att gö ;ra? Stats-Rådet har ju reserverset sig!!