lades af flere bland de ledamöter , som voterat för amenrdementet, I afseende på rycktena om en tillämnad: ny upplösning af Parlamentet, försäkrade Sir Robert, att han hvarken direkt eller indirekt, genom yttrande eller handling, gifvit anledning till någon sådan förmodan; att det skulle illa anstå honom, att framkasta några hotelser mot Huset, men att han å andra sidan icke barde genom något sitt yttrande binda Kronan iutöfningen af ett dess prerogatif. Oaktadt bide Lord Russell och Hume uppmanade ministern , att förklara sig bestämdare, och tillkännagåfvyo sin föresats att, innan frågan om bevillninger företages, sitta honom i nödvändighet att tala ett tydligare språk, fortfor han dock att insvepa sig i dessa allmänna, intet sögande, fraser, som förvärfvat honom tillnamnet af the great master of plausibilities. Man ser af det parti ministeren tagit, att ännu ytterligare åtgärder å Underhusets sida blifva nödvändiga, innan den ämnar tänka på reträtt. Frågan om bevillnipgen torde frambringa en ännu beränkligare krisis, än de båda redan öfrerståndna. Emellertid gör Sir Robert Peel allt hvad han förmår, för att försona Underhuset med ministrarne och deras tillämnade åtgärder, och om han det oaktadt icke vinner sitt syftemål, så är det åtminstone icke af brist på slughet eiler talang i den ministeriel!a rhetoriken. Ett privat bref från London, i en Holländsk tidning, framställer sannolikheten af en koalitionsministere genom Stanleys och några andra konservativa Whigs inträde i kabinettet, hvilket i sådant fall skulle rensas från de värste Ultra Tories, men deremot Peel stanna qvar på sin post, : Huruvida likväl, såsom sakerna nu stå, denna kombination komme att gifva majoritet i Underhuset; synes ganska tvifvelaktigt, och torde derföre sannolikheten af ett sådant arrangement med skäl kunna sättas i fråga. Fransyska ministeren befann sig vid sista postens afgång ännu i samma vacklande skick, som förut. Marskalk Soult var ännu; ej anländ till Paris, men deremot hade grefve Sebastiani hemkommit från London. Kovungen hade dagliga konferenser med Dupin, och gissningarne varierade i oändlighet, af hvad materialier det nya kabinettet komme att sammansättas. Om alla de hittils varande ministrarna komma att afgå, eller om några af dem skola stanna qvar, syntes ännu vara likaoafgjordt. Alltsammans tycktes ännu vara i ett tillstånd af fullkomlig förbistring, och satte Ludvig Filip i icke ringa förlägenhet. I Spanska kabinettet har äfven varit muvemang. Justitieoch inrikes-ministrarna Gareli och Moscoso hafva lemnat sina platser, och fått till efterträdare, den förre Don Juan de la Debesa, och den senare, vicepresidenten i Prokuradorernes kammare Medrano, likväl endast tills vidare. Deremot har general Valdez definitift mottagit krigsportföljen efter Llauder. De nya ministrarne anses till sina tänkesätt tillhöra en liberalare nyans än de afgångne, bland hvilka i synnerhet Moscoso länge väckt förvåning genom det inkonstitutionella i tal och handling inom Kamrarne. Från krigsteatern afhördes ingenting nytt. Kejsaren af Österrike har alfvarsamt insjuknet, och enligt bulletinerne i hoftidvingen tagit mnattivarden. Österrikiska statspapperen hade fallit ansenligt på börserna i Wien och Hamburg. Berättelsen om fru Pallis ankomst till Frankfurt bekräftar sig ej. Hon fortfar att befinna sig i Brandeis i Böhmen. Från IVashington låta de sednaste underrättelserna mindre fredligt än de föregående. Representanternes hus skall, på förslag af förre Presidenten Quincy Adams, beslutat, att i anseende till de svårigheter, som syntes möta ersättningsfrågan hos Franska Deputerade-kammaren, ännu under loppet af innevarande session taga i öfvervägande, Jacksons förslag om repressalier mot Frankrike. Ett beslut om utfärdande af kaparebref ansågs, under dessa förhållanden, ingalunda otroligt.