lades af flere bland de ledamöter , som voterat för
amenrdementet, I afseende på rycktena om en till-
ämnad: ny upplösning af Parlamentet, försäkrade
Sir Robert, att han hvarken direkt eller indirekt,
genom yttrande eller handling, gifvit anledning till
någon sådan förmodan; att det skulle illa anstå ho-
nom, att framkasta några hotelser mot Huset, men
att han å andra sidan icke barde genom något sitt
yttrande binda Kronan iutöfningen af ett dess pre-
rogatif. Oaktadt bide Lord Russell och Hume
uppmanade ministern , att förklara sig bestämdare,
och tillkännagåfvyo sin föresats att, innan frågan
om bevillninger företages, sitta honom i nödvändig-
het att tala ett tydligare språk, fortfor han dock
att insvepa sig i dessa allmänna, intet sögande,
fraser, som förvärfvat honom tillnamnet af the
great master of plausibilities.
Man ser af det parti ministeren tagit, att ännu
ytterligare åtgärder å Underhusets sida blifva nöd-
vändiga, innan den ämnar tänka på reträtt. Frå-
gan om bevillnipgen torde frambringa en ännu be-
ränkligare krisis, än de båda redan öfrerståndna.
Emellertid gör Sir Robert Peel allt hvad han för-
mår, för att försona Underhuset med ministrarne
och deras tillämnade åtgärder, och om han det o-
aktadt icke vinner sitt syftemål, så är det åtmin-
stone icke af brist på slughet eiler talang i den mi-
nisteriel!a rhetoriken.
Ett privat bref från London, i en Holländsk tid-
ning, framställer sannolikheten af en koalitionsmi-
nistere genom Stanleys och några andra konserva-
tiva Whigs inträde i kabinettet, hvilket i sådant
fall skulle rensas från de värste Ultra Tories, men
deremot Peel stanna qvar på sin post, : Huruvida
likväl, såsom sakerna nu stå, denna kombination
komme att gifva majoritet i Underhuset; synes
ganska tvifvelaktigt, och torde derföre sannolikhe-
ten af ett sådant arrangement med skäl kunna sät-
tas i fråga.
Fransyska ministeren befann sig vid sista postens
afgång ännu i samma vacklande skick, som
förut. Marskalk Soult var ännu; ej anländ till
Paris, men deremot hade grefve Sebastiani hem-
kommit från London. Kovungen hade dagliga
konferenser med Dupin, och gissningarne varierade i
oändlighet, af hvad materialier det nya kabinettet
komme att sammansättas. Om alla de hittils varan-
de ministrarna komma att afgå, eller om några af
dem skola stanna qvar, syntes ännu vara likaoafgjordt.
Alltsammans tycktes ännu vara i ett tillstånd af full-
komlig förbistring, och satte Ludvig Filip i icke
ringa förlägenhet.
I Spanska kabinettet har äfven varit muve-
mang. Justitie- och inrikes-ministrarna Gareli
och Moscoso hafva lemnat sina platser, och fått
till efterträdare, den förre Don Juan de la
Debesa, och den senare, vicepresidenten i Proku-
radorernes kammare Medrano, likväl endast tills
vidare. Deremot har general Valdez definitift mot-
tagit krigsportföljen efter Llauder. De nya mini-
strarne anses till sina tänkesätt tillhöra en libera-
lare nyans än de afgångne, bland hvilka i synner-
het Moscoso länge väckt förvåning genom det in-
konstitutionella i tal och handling inom Kamrarne.
Från krigsteatern afhördes ingenting nytt.
Kejsaren af Österrike har alfvarsamt insjuknet,
och enligt bulletinerne i hoftidvingen tagit mnatti-
varden. Österrikiska statspapperen hade fallit an-
senligt på börserna i Wien och Hamburg.
Berättelsen om fru Pallis ankomst till Frankfurt
bekräftar sig ej. Hon fortfar att befinna sig i
Brandeis i Böhmen.
Från IVashington låta de sednaste underrättel-
serna mindre fredligt än de föregående. Represen-
tanternes hus skall, på förslag af förre Presidenten
Quincy Adams, beslutat, att i anseende till de
svårigheter, som syntes möta ersättningsfrågan hos
Franska Deputerade-kammaren, ännu under loppet
af innevarande session taga i öfvervägande, Jack-
sons förslag om repressalier mot Frankrike. Ett
beslut om utfärdande af kaparebref ansågs, under
dessa förhållanden, ingalunda otroligt.