ligen angifvit, hvarföre den närvarande frågan är så
ytterst vigtig. Det gäller icke blott de omnämda två
millionerna silfver, utan införandet af ett fondsystem,
hvarförutan Hr Dom-prosten anser realisationen
förfelad, landets industri och näringar gå under,
hela landets välfärd äfventyras. Sannerligen bör
icke en sådan sak anses ganska vigtig, då på dess
afgörande ett helt lands väl eller ve beror. Kan
realisationen icke äga bestånd utan att införa Stats-
skuldsystemet, så måste den i sanning hafva varit
förhastad, garantierna för dess bestånd ett bländverk
och de välgörande verkningarne af dess in-
förande: drömmar, från hvilka man vaknar
till en dyster verklighet. , Så talades icke, då
den vigbga realisationsfrågan var till öfverläggning,
och jag beklagar att Hr Dompr. icke vid det till-
fället frambar samma statsekonomiska bekännelse
som nu. Hr Demprosten finner inga synnerliga ;vå-
dor vid att bifalla lånefrågan, följaktligen icke hel-
ler vid att införa statslånesystemet. Jag deremot fruk-
tar vådorna af ett systera, som i längden och kon-
seqvent fullföljdt, söndersliter staten i tvenne delar
eller klasser, af hvilka den ena oupphörligt inkas-
serar pengar, i ett luxuriöst lugn stundeligen ökar
sin förmögenhet, och icke känner någen annan gräns
för sina njutninga:, än i deras öfvermättning, under
det dew andra bär de hufvudsakligaste skattebör-
dorna,; trälar för ett knapt dagligt bröd, ock ofta
icke har tak öfver :hufvudet när natten kommer.
Sådane äro redan följderna i England af detta bepri-
sade system. Det är icke sällsynt, att der, i de
smärre städerna, en skara af uslingar framtränger
på gatorna och ursinnigt, ropar efter bröd, hvilket
de förmögnare stadsboerna skynda att meddela för
att icke reta de uthungrade till förtviflan, Kallar
man detta ett lyckligt samfundsförhållande? Det
är detta system, som i afseende på dess följder kun-
nat föranleda författare i statshushållningen att be-
trakta folkökningen såsom skadlig, och rekommen-
dera utflyttningar från ett land, som man kallar
det rikaste i Europa. Att Hr Domprosten hand-
lat konseqvent i lånefrågorna vid denna och före-
gående riksdagar, nekar jag icke; men då Hr Dom-
prosten icke anser oriktigt att af förekommande
anledniogar ändra öfvertygelse, förutsätter väl den-
na förändrieg nya goåa och giltiga skäl. Jag frå-
gar då: hvilka andra nya skäl hafva nu frambu-
rits för statslånet, än vid sista riksdag? Att vårt
exekutionsverk tarfvar synnerlig förbättring, instäm-
mer jag med Hr Prosten; men den vigt, han i af-
seende på hypoteksföreningarne, hvarom nu är frå-
ga, lägger på de tysta förmånsrätternas afskaffande,
kan jag ej inse. Inom provinsen, där hypoteksför-
eningen bildas, bör det väl vara temmeligen lätt
att skaffa sig underrättelse, om delägare i förenin-
gen eller den deri lånesökande har något förmyn-
derskap m, m. som kunde skada hans kredit. För
utländska långifvare kunna de tysta förmånsrätter-
na innebära äfventyr; men inom landet synes faran
deraf lätt kunna undvikas.
Hr Domprosten har funnit vår luft qvalmig
och tryckande, emedan penningbrist i landet ne-
kar lif åt näringarne och kraft åt industriella fö-
retag. Jag anhåller att få göra Hr Domprosten
uppmärksam derpå, att kapital-förmögenhet är
något helt annat än penningöfverflöd; att länder
kunna finnas med stort förråd af guld och silfver,
men med aftynande industri och utdöende närin-
gar; men att med ett efter näringarnes och indu-
striens riktnipg lämpadt måttligt rörelse-kapital,
luften kan vara ganska klar och sund, välmåga
och trefnad spridas åt alla medborgare-klasser.
Holland t. ex. ägde vid Franska invasionen mån-
ga stora kapitalister, penningar saknades visst icke
inom landet, till och med till låg ränta; men Sta-
tens kredit var förstörd; dess rätta hjelpkallor
hade småningom uttorkat och dess undergång var,
oaktadt den stora penningstyrkan inom landet,
säker och oundviklig. Så kan en konstlad industri
uppkomma, stor rikedom koncentreras i enskilta hän-
der och kapitalisterne erbjuda allt större summor
åt Regeringen, under det att det egentliga folket
aftager i förmåga att betala skatterna, och landets
verkliga styrka aftynar. Då de för Riksgäldskon-
toret vådliga följderra af den äskade garantien ic-
ke kunnat fullkomligen bortresoneras, har Hr
Domprosten erinrat, att äfven utan denna garanti,
Hypoteksföreningar kunde stiftas och möjligen kom-
ma på obestånd då Staten försattes i samma obe-
hagliga ställning att nödgas understödja de betryck-
ta; hvarjemtej Hr Domprosten ger tillkänna, att
det är oenam låna Nickanterna. Som vissa pDprovin-