far att anses såsom fördelaktig, oaktadt resultatet af talmansvalet och adressamendementet Sådant kan kallas att skåda sakerna från en högre synpunkt! Huru skulle väl också en Statstidning kunna föreställa sig att det vore ofördelaktigt för em minister, att hafva nationens eller dess representanters pluralitet emot sig, helst sedan ett StatsRåd ifrån sin bänk på Riddarhuset förklarat sig anse för en ära att ställas för Riks-Rätt! För öfrigt skulle vi ingalunda anse det underligt, om Minisrsrne i England numera icke, såsom fordom, brydde sig det ringaste om den parlamentariska mejo:itetens opinion. Sedan Ultras eller Torypartiet sjelfve öfverallt anse sig i den ställningen, att det gäler ett krig på lif och död mellan dem och folket, så är det också klart att de slutligen icke skola vika för annat än våldet, emedan de tänka, att pluraliteten af medelklassen, som väl älskarfriheien och folkets sak och principerna, men icke för deras skull vill uppoffra det närvarande, hvaraf man flitigt förespeglar dem faran för den händelsen att de skulle understödja några genomgripande reformer, vid minsta allvarsamma:e brytning skola sluta sig till maktinnehafvarne och till det stationära systemet, såsom ett mindre ondt framför ett större. Detta kallas på tidens språk att tillhöra de konservativa: tiden sjelf skall visa, om icke just detta envisa motståndssystem påskyndar brytningen. Ett vet man nogsamt, nemligen att de äkta motståndsmännen i detta fallet ingenting lärt och ingenting glömt af allt hvad tiden burit i sitt sköte.