far att anses såsom fördelaktig, oaktadt resultatet
af talmansvalet och adressamendementet
Sådant kan kallas att skåda sakerna från en hö-
gre synpunkt! Huru skulle väl också en Statstid-
ning kunna föreställa sig att det vore ofördelaktigt
för em minister, att hafva nationens eller dess re-
presentanters pluralitet emot sig, helst sedan ett
StatsRåd ifrån sin bänk på Riddarhuset förklarat
sig anse för en ära att ställas för Riks-Rätt! För
öfrigt skulle vi ingalunda anse det underligt, om
Minisrsrne i England numera icke, såsom fordom,
brydde sig det ringaste om den parlamentariska
mejo:itetens opinion. Sedan Ultras eller Toryparti-
et sjelfve öfverallt anse sig i den ställningen, att
det gäler ett krig på lif och död mellan dem och
folket, så är det också klart att de slutligen icke
skola vika för annat än våldet, emedan de tänka,
att pluraliteten af medelklassen, som väl älskarfri-
heien och folkets sak och principerna, men icke
för deras skull vill uppoffra det närvarande,
hvaraf man flitigt förespeglar dem faran för den
händelsen att de skulle understödja några genom-
gripande reformer, vid minsta allvarsamma:e bryt-
ning skola sluta sig till maktinnehafvarne och till
det stationära systemet, såsom ett mindre ondt
framför ett större.
Detta kallas på tidens språk att tillhöra de kon-
servativa: tiden sjelf skall visa, om icke just detta
envisa motståndssystem påskyndar brytningen. Ett
vet man nogsamt, nemligen att de äkta motstånds-
männen i detta fallet ingenting lärt och ingenting
glömt af allt hvad tiden burit i sitt sköte.