Bbvlisa han trodce mojhgen kunsa komma att suga
till 500,000 L., öfvergick han till frågan om slaf-
veriets afskaffande i Westindiep. Han visste att
man allmänt trodde, det framgången af denna sto-
ra angelägenhet skulle sättas i fara, derigenom att
några af de personer återkommit till välde, som
icke gjort sig särdeles stora förhoppningar om
densamma. Talaren kunde blott säga, att det fanns
ingen, som kände en lifligare moralisk förbindelse
än hav, att anvärda alla sina bemödanden och he-
la sin förmåga, för att befordra framgången af den-
na angelägenhet. — Man hade sagt att throntalet
vore sväfvande och obestämdt, att det icke förkun-
ande några bestämda åtgärder, att det innehöll de
vanliga fraserne, och att det lemnade Parlamentet i
ovisshet. Nåväl! sådane throntal måste man hafva
hört förr en gång. (Skratt.) Men af alla tal, som
hittills blifvit hållna från thronen, trodde Talaren
att det sista var det tydligaste och mest bestämda
i afseende på Styrelsens åsigter, och de mått och
steg densamma ämnade föreslå. (Hör.) Talarea åter-
kom från kontinenten d. 10 Dec., och detta thron-
tal hölls d. 24 Febr.z och då man besinnade att
ministrarne hade att behandla ärenden af ingen van-
lig beskaffenhet, så trodde han att redan mycket
blifvit gjordt, för att gifva en allvarlig granskning åt
de särskilta angelägenheter throntalet framställde.
Nu kom frågan om tionden i Irland — en åtgärd
har i afseende derpå blifvit föreslagen, och mini-
strarne ämnade äfvenledes framlägga en plan för
öfverflyttningen af tionden i England. En annan
BStgärd, grundad på förslag af ecklesiastikkommis-
sionen, var likaledes tillämnad, och hade för ända-
mål att afskaffa den lokala ecklesiastika domsrätten,
och att sätta i stället öfverdomstolar, till upprätt-
hållande af kyrkodicipliren under en ansvarig au-
thoritet, som kunde förekomma skandaler. — Näst
i ordningen kom frågan om municipalkorporationer-
ne, och i denna punkt klagade man att throntalet
var öfvermåttan obestämdt. Talaren appellerade till
Husets billighet i detta afseende. En komit hade blif-
vit nedsatt — denna komitce hade ännu icke afgifvit sitt
betänkande, och likväl fordrade mar att Talaren skulle
yttra sig öfver speciella frågor i detta ämne, innan be-
tänkandet änrvu låg på Husets bord. Han ämnade ic-
ke besvara några sådane frågor, ej heller ansåg han
det förenligt med sin pligt, att på förhand förbin-
da sig till någonting bestämdt i denna angelägen-
ket; men en sak ville han dock göra, neml. förbinda
sig till de grundsatser, som blifvit framställda i Ko-
nungens throntal 1834, under grefve Greys förvalt-
ning. I afseende på kyrkotommissionen som sty-
relsen tillsatt, så vore ämnet ganska omfattande
och inveckladt, och han kunde således icke i det-
sa afseende lofva någon omedelbar åtgärd. Han
nämde att ett sinekur — prebenrde blifvit ledigt, och
att regeringen, i stället att bortgifva det, anslagit
detsamma till en församling, der kyrkoherden
var otillräckligt lönt, och att det var regerin-
gens afsigt att förfara på samma sätt i hvar-
je dylikt fall, till dess kommisionen slutat si-
sina arbeten. — Talaren öfvergick nu till det före-
slagna amendementet i adressen, och förklarade att
om han äfven stannade i minoriteten, så skulle han
dock (utan att göra sig förmäten genom någon ton
af trots mot Huset) meddet lugn, som öfserty-
gelsen om samvetsgranna och redliga afsigter ingif-
ver, likväl vägra sitt bifall till amendementet. Han
kunde icke antaga detsamma, emedan han ansåg,
afsigten vara att kasta smälek på styrelsen. Han)
kände hvilket ansvarsfullt kall han åtagit sig —;
han visste hurudana följderna deraf måste blifva.
Hån befarade att det var omöjligt sammansätta en
styrelse, som kunde göra anspråk på mera förtro-
ende än den nuvarande. Han insåg icke huru den-
ra svårighet skulle kunna öfvervinnas, så länge en
skiljaktighet! i grundsatser ägde rum i afseende på.
regleringen af Irländska kyrkans förhållanden. Det
låter sig icke göra att åter sammansätta grefve Greys
förvaltning. Det var sanpnolikt att ingen förvalt-
ring för närvarande kunde sammansätias, som icke
upptog ledamöter från de partier, hvilka nu hand-
lade i förening, och stode i opposition mot närva-
rande styrelse. Den h-dervärde och lärde ledamo-
ten för Dublin (OConnell) hade fl-ra gånger för-
klarat, att ingenting på jorden kunde förmå ho-
nom ati ingå i Kronans tjenst, så länge frågan om
unionens upphäfvande ännu vore oafgjord. Den
hedervärde och lärde ledamoten hade förklarat, att
två tredjedelar af kabinettet måste vara af samma
åsigter som han. Om nu en styrelse formerades
med uteslutande af grefve Grey och Lord Melbour-
ne. så tviflade talaren att den hlafve häöttre. Han