Bbvlisa han trodce mojhgen kunsa komma att suga till 500,000 L., öfvergick han till frågan om slafveriets afskaffande i Westindiep. Han visste att man allmänt trodde, det framgången af denna stora angelägenhet skulle sättas i fara, derigenom att några af de personer återkommit till välde, som icke gjort sig särdeles stora förhoppningar om densamma. Talaren kunde blott säga, att det fanns ingen, som kände en lifligare moralisk förbindelse än hav, att anvärda alla sina bemödanden och hela sin förmåga, för att befordra framgången af denna angelägenhet. — Man hade sagt att throntalet vore sväfvande och obestämdt, att det icke förkunande några bestämda åtgärder, att det innehöll de vanliga fraserne, och att det lemnade Parlamentet i ovisshet. Nåväl! sådane throntal måste man hafva hört förr en gång. (Skratt.) Men af alla tal, som hittills blifvit hållna från thronen, trodde Talaren att det sista var det tydligaste och mest bestämda i afseende på Styrelsens åsigter, och de mått och steg densamma ämnade föreslå. (Hör.) Talarea återkom från kontinenten d. 10 Dec., och detta throntal hölls d. 24 Febr.z och då man besinnade att ministrarne hade att behandla ärenden af ingen vanlig beskaffenhet, så trodde han att redan mycket blifvit gjordt, för att gifva en allvarlig granskning åt de särskilta angelägenheter throntalet framställde. Nu kom frågan om tionden i Irland — en åtgärd har i afseende derpå blifvit föreslagen, och ministrarne ämnade äfvenledes framlägga en plan för öfverflyttningen af tionden i England. En annan BStgärd, grundad på förslag af ecklesiastikkommissionen, var likaledes tillämnad, och hade för ändamål att afskaffa den lokala ecklesiastika domsrätten, och att sätta i stället öfverdomstolar, till upprätthållande af kyrkodicipliren under en ansvarig authoritet, som kunde förekomma skandaler. — Näst i ordningen kom frågan om municipalkorporationerne, och i denna punkt klagade man att throntalet var öfvermåttan obestämdt. Talaren appellerade till Husets billighet i detta afseende. En komit hade blifvit nedsatt — denna komitce hade ännu icke afgifvit sitt betänkande, och likväl fordrade mar att Talaren skulle yttra sig öfver speciella frågor i detta ämne, innan betänkandet änrvu låg på Husets bord. Han ämnade icke besvara några sådane frågor, ej heller ansåg han det förenligt med sin pligt, att på förhand förbinda sig till någonting bestämdt i denna angelägenket; men en sak ville han dock göra, neml. förbinda sig till de grundsatser, som blifvit framställda i Konungens throntal 1834, under grefve Greys förvaltning. I afseende på kyrkotommissionen som styrelsen tillsatt, så vore ämnet ganska omfattande och inveckladt, och han kunde således icke i detsa afseende lofva någon omedelbar åtgärd. Han nämde att ett sinekur — prebenrde blifvit ledigt, och att regeringen, i stället att bortgifva det, anslagit detsamma till en församling, der kyrkoherden var otillräckligt lönt, och att det var regeringens afsigt att förfara på samma sätt i hvarje dylikt fall, till dess kommisionen slutat sisina arbeten. — Talaren öfvergick nu till det föreslagna amendementet i adressen, och förklarade att om han äfven stannade i minoriteten, så skulle han dock (utan att göra sig förmäten genom någon ton af trots mot Huset) meddet lugn, som öfsertygelsen om samvetsgranna och redliga afsigter ingifver, likväl vägra sitt bifall till amendementet. Han kunde icke antaga detsamma, emedan han ansåg, afsigten vara att kasta smälek på styrelsen. Han) kände hvilket ansvarsfullt kall han åtagit sig —; han visste hurudana följderna deraf måste blifva. Hån befarade att det var omöjligt sammansätta en styrelse, som kunde göra anspråk på mera förtroende än den nuvarande. Han insåg icke huru denra svårighet skulle kunna öfvervinnas, så länge en skiljaktighet! i grundsatser ägde rum i afseende på. regleringen af Irländska kyrkans förhållanden. Det låter sig icke göra att åter sammansätta grefve Greys förvaltning. Det var sanpnolikt att ingen förvaltring för närvarande kunde sammansätias, som icke upptog ledamöter från de partier, hvilka nu handlade i förening, och stode i opposition mot närvarande styrelse. Den h-dervärde och lärde ledamoten för Dublin (OConnell) hade fl-ra gånger förklarat, att ingenting på jorden kunde förmå honom ati ingå i Kronans tjenst, så länge frågan om unionens upphäfvande ännu vore oafgjord. Den hedervärde och lärde ledamoten hade förklarat, att två tredjedelar af kabinettet måste vara af samma åsigter som han. Om nu en styrelse formerades med uteslutande af grefve Grey och Lord Melbourne. så tviflade talaren att den hlafve häöttre. Han