Article Image
TOR, SV YIT MP99 0 2 VR SR ON men så mycket vore visst, att Hertigen vore lika ansvarig derför, som om han sjelf förut hade gifvit konungen det rådet att afskeda dem. Han angrep derefter Wellington, för det denne ett par veckor ensam hade beklädt flera ministerplatser. Sedermera öfvergick han till frågan om opinionens ställning i landet; fästade uppmärksamheten på det allmänna lugn och den tillfredsställelse, som hade herrskat i landet på den tid, då han hastigt hade måst lemna ministeren, bevisade detta genom ett märkligt utdrag ur ett tal af Hr Peel sjelf, och förmentc, att det under sådana omständigheter varit alldeles obegripligt huru någon kunnat råda konungen att afskeda en minister, hvilken varit understödd både af Underhuset och folket, samt att upplösa ett parlament, som stått i bästa förhållande till regeringen. Och hvilken förderflig väg vore icke den nuvarande ministeren i begrepp att taga? Parlamentet vore nyss upplöst och redan hotade man med en ny upplösning. Hvarest? flvem gör det? afbröt honom här Hertigen af Wellington. Lord Melbourne svarade härpå, att en nära slägting till: Hertigen, Hertigen af Buckingham, hade offentligen yttrat vinkar derom. En sådan upplösning vore också icke utan exempel; detsamma hade skett 1784, 1807 och 1831, men blott såsom en undantags-åtgärd, rättfärdigad af utomordentliga förhållanden, som nu icke existerade till ursäkt ens för den första, redan skedda upplösningen, än mindre för en ny. Man kunde således icke en gång gissa, hvad ministrarne egentligen dermed åsyftade? De fördrifva en reform-minister, åtskilja ett till veformer sträfvande parlament, och trösta sig likväl öfverallt med sin egen beredvillighet att införa reformer, hvarvid de skulle frångå alla sina fordna grundsatser. Äfven throntalet stridde snörrätt emot allt hvad de närvarande ministrarne uttalat såsom deras åsigter. Han ville för öfrigt icke ingå uti några personligbeter, emedan ban icke handlade af partihat och afundsjuka, utan af pligtkänsla, bvilken föranledde honom att föreslå följande amendement: Att E. Maj:ts trogna Pärer hafva i ett tacksamt mione, hurusom förslag till förbältringar i representationen med Eders Moj:ts bifall blifvit parlamentet förelagda, och genom FEders Maj:ts sanktion upphöjda till lag; att de ruaed tillförsigt vänta vidare fördelar af dessa visa ech välgörande åtgärder, och hysa det förtroende, art Ed. Maj:t skall hemta sina rådslag i antan af en välbetänkt och verksam reform, och att den liberala och omfattande politik hvilken återgifvit folket rättigheten att välja sina ombud, och emanciperat alla i slafveri befintliga personer i Ed. Maj:ts kolonier och utländska besittningar, utlgående fiån samma frisinniga äsigt, skall ställa våra mumnicipal-korporationer under nationens vaksamma uppsigt, undanrödja alla grundade anledningar till kiagomål af de protestantiska dissenters, och afhjelpa alla de missbruk i kyrkan, hvilka göra imt:ång i deras rättigheter i England, och störa samhällets ugn i Irland. E. Maj:ts trogne Pärer anhålla om trilåtelse att underdånigt få tillägga: det de icke kunne annat än beklaga, att fortskridandet af nämda reformer blifvit afbrutet och äfventyradt, genom upplösningen af ett parlament, som wvarit allvarsamt betänkt på att befordra de mått och steg på hvilka folkets lifligaste önskningar med skäl äro riktade Sedan tvistefröet sålunda var utkastadt, började en häftig debatt mellan Hertigen af Wellisgtov, Lord Kansleren, Lord Lyndhurst och Lord Brougbam, hvilken sistnämde tycktes hafva fått hela den fordna gigantiska kraften af sin oratoriska förmiga uppfriskad. Redogörelsen för dessa tal, hvilka intega femton täta spalter med de Engelska bladens fia stilar, måste vi förbihålla oss till en annan dag unes förslag till adress blef förkastadt i Öfverhuset. Pland folket: representanter deremot eller i Underhust, hvarest ordagrennt samma förslag brag!es å bane den 25 och hvarest debatten ännu den 26 förtsattes, antogs detsamma med 309 röster mot 302, — När huset härefier å nyo formerade sig, genljöd sa1.o i flera minuter af hurrarop. När det åter blifvit . frågade Lord Russel Sir Robert Peel, om han Saskade att genast föredraga sjelfra expeditionen, CA Hr Peel, efter någon paus, svarade att han måut rådfråga sina kolleger derom, men emelspmanade han sina vänner att förblifva se föru lertid ur

10 mars 1835, sida 3

Thumbnail