Det är mig ännu på sätt och vis en gåta, hvarföre min
värde vän och Utskottskamrat Hr Carl Stuart (jemför
Afton-Tidn. N:o 18) skulle kännt ett behof af att apostrofera
sin Ordförande, cch hvarföre han dertill valt den besyn-
nerliga formen, att då betänkandet N:o 1062, hvarvid min
reservation misshagat honom, blef under förra plenum bord-
lagd, icke dessmindre så skynda med uppiäsandet af sin
stridskrift. Sannt är, att publiken väntade att få höra nå-
got den dagen, ech det saknades icke eller tillfälle till täf-
lan i bjerta invektiver, med en annan ledamot några bän-
kar bakom; och jag finner att ett tidigt införande i Af-
tonbladet måtte hafva varit en bland afsigterne. Jag trod-
de likväl icke, att min kamrat, med hvilken jag i nästan
alla åsigter sympatiserat, eftersträfvade en rygtbarhet på
denna vädjeban, han, som jag så väl irom som utom Ut-
skottet, städse hört och sett hålla sig endast vid det sakvigtiga.
Det medgifves, att frågan om myntenheten är ett förträff-
ligt föremål för partistrider; just emedan den är en elän-
dig bagatell, en abstraktion, der enhet, halfbet och dub-
helhet äro både okända och ökända termer, hyarmed oänd-
liga eqvationer kunna uppställas, som aldrig torde leda till
önkad helhet, och derföre kan man gå vå oförsynt, utan
att vara så noga om man subtraherar från sin nästa nå-
gra goda egenskaper, eller ger honom ett och annat oförtjent
plus af de dåliga. Hvad jag nu fått af det senare slaget,
tillräknar jag icke min värde kamrat, hvilken, såsom mo-
tionär i den numera sjelfdöda adressfrågan, torde behöft
skaffa sig litet luft, då han inom Utskottet af en annan
reservant fått afhöra det ironiska spörsmålet, om ej de som
motionerat och beslu!at ex-adressenm, skulle känna sig vil-
lige att återkalla densamma, en åtgärd som det icke vore
sagdt att allmänheten skulle anse såsom en följd af inkon-
seqvens, utan fastmer af ren ånger?
Sådane ord äro icke goda att smälta, jag medger det, och
efter jag i ämnet var af samma tanka som den andre re-
servanten, så skulle jag väl också få en släng af slefven
när retributiomen vankades, kan jag tro!! Då ru likväl
Hr Stuart, efter sine åsigter i hufvudsaken, eller om det
riksvådliga och orimliga i mitt förslag att k. mma till slut
med myntenhetsfrågan, synes hafva ett outtömligt förråd,
hvarur han kan utösa deconfiture öfver mig, så begri-
per jag icke, hvarföre han skulle sälla sig till det sällskap,
som fylla publika rum och tidningar med ropen: Hier
wird man sehen den nye Stats-Sekter fär Handel
und Fimrantz.
Eller hvad menar väl Hr Stuart med sina emphatiskt
understrukna ord: meriterande och lyckats intaga
en så fördelaktig ståndpunkt, om ej äfven han ve-
lat insinuera, att jag går här på expektans af någon plats
i Konungens konselj? Hvad härom förut blifvit skrifvet
och pratadt, har jag försmått att vederlägga, och hvem skulle
välj också hinna med att läsa, mindre besvara, allt dylikt
snack? — Men då äfven en man, hvars egenskaper under
denna Riksdag och under Utskottsarbetet tillvunnit sig min
2gtning, börjar fatta i ett af repen till larmklockan, så sy-
nes mig upptåget betänkligt — icke just för min personlig-
het, men för det allmänna bästa.
I andra konstitutioneila länder är det någonting ganska
vanligt, och af nationen efterlärgtadt, att få se personer ur
oppositionen intaga lediga platser i administrationen, efter
man tror, att med mer eller mindre tillförlitlighet i deras
individuella karakter, de likväl alltid skola i något bibehål-
Ja och söka göra gällande de grundsatser, de förut yrkar.
Långt ifrån att hiera sina nya Kandidater, bemödar man
sig deremot att upphöja dem i opinionen, etindra dem och
nationen om hvad de förut för det allmännas väl talat och
gjort, och man öfverskyler, så godt man kan, en och annan
felande qvalitet, ett och anrvat begånget misstag, för att
vinna sitt syftemål — utträngande af den gamla ministeren
och insättande af en ny.
Helt annorlunda synes man här vilja gå till väga. Ef-
ter att öfeer ett decennium hafva pesterat öfver. ministe-
rens handlingar cch personer efter att hafva klagat deröf-
ver att de alltför envist bibehålla sina platser, efter att
hafva förkunnat, att detta skulle vara för dem ogörligt,
om det vore möligt uppsöka personer med någon duglighet
att efterträda dem, så börjar man bär, vid den ringaste
skymt dertill, och fir det en person, som grånat i det
enskilta näringslifvet, men scm tillika följt det allmänna,
som, städsessökt försvara nationens politiska rättigheter, an-
märkt fel i administrationen, talat för sparsamhet och plan-
mässighet i allmänna medels användande, egentligen af en
händelse, neml kolerans inbrott i hufyudstaden, utur det
nästan tomma R:ddarhuset måste tillgripas såsom ordfö-
rande i Utskott, att han dervid, för att icke göra sig ridi-
kyl och derjemte afskära sig allt tillfälle till nyttig verk-
samhet söker ställa kyrkan midt i byn, och under det
han kraftigt medverkar till precist samma ändamål, som
representationens majoritet förklarat vara dess egna, lik-
väl söker tillbakahålla onödiga, ja till och med för ändamå-
let skadliga kraftyttringar i tomma ord. Vid den ringa-
ste skymt, säger jag dertill, att han skulle kunna anses
tjenlig att komma till en plats i administrationen; så bör-
jar oppositionen sjelf att utpeka honom såsom en lycksö-
kare, gom en, hvilken öfvergifvit sina förra grundsats.r —
man undersöker icke, om ej möjligtvis dessa samma grund-
satser, som hsn yrkat, börjat intränga äfven i konseljen,
att icke säga ändå högre opp — man vill ej me dgifva,
för att man icke ser cller ännu sett immediat effekt att
det onda, det falska och osäkra här i landet, ens möjli-
gen kan uppnå sin vändpunkt, man besinnar icke, att
äfven den ärligaste opposition måste hafya flera stadier, att
man kan en tid ropa och anmärka mer, men uträtta min-
d-e, och en annan tid — tvärtom — Nej! man ser icke,
man vill icke se detta, uten fastbirder ännu säkrare skygg-
lapparne bakom öronen, för att få skrika: Han är såld,
han är omvänd! !
Jag frågar nu, om det är på detta sätt man vill fram-
kalla ämnen till administrationen? Om man förebrår re-
geringen, att den ingenting gjort, för att uppamma dugli- j
: . Pp .
02 SMelter fill aAncsdl xo AA LOI fen pp 2 4: