Ibland de dyrbara afhandlingar, som dagligen förekomma i Statstidaingen angående våra offentliga angelägenheter, lästes härom dagen äfven en angående vår militärorganisation, I fullkomlig konseqvens med det petrifikationssystem som Statstidningens :edaktion alltmer uppenbarat i alla riktningar, i samma mån som den varit tvungen att låta sina riddares gamla förrostade rustningar träda inom polemikens skrank, är det gifvet, att alla dess framställningar i afseende på försvarsverket skola gå ut på att motarbeta alla möjliga tankar på inskränkningar af den stående armgegen., Sådan är också den ofvannärsnda upppsattsens syftning. Red. har i anledning deraf fått emottaga en insänd artikel, som närmare skärskådar beskaffenheten af de skäl Statstidningens Insändare begagaat, och hvilken vi rekommendera hos läsaren? Om vissa militärfrågors behandling i Statstidningens bihang. Uti bihavget till Stats-tidningen för d. 21 sistl. Febr, börjas en afhandling kallad: Wågra ord i acJedning af Riksdagen och de militära frågorna, uti hvilken afhandling författaren förklarat sig vilja rätta de förvillade opinionerne rörande fåderslandets försvar. Efter framkastade varningar emot okunnighet, vågade theorier, tomma fraser m. m. samt tydliga vinkar om egen sakkännedom i det speciella af ämnet, öfvergår ordförfattaren till frågan om konscriptions-systemet och dess användbarhet i Sverge. Då förf, emedlertid i afseende härå kommit till ett resultat så föga svarande mot hvad andre författare med likaledes åberopad, men tydligare röjd sakkännedom förespeglat och mot de förhoppningar det fosterlänska sinnet byggt på ett allt mer utbildad: konskriptions-systems slutliga tillräcklighet, äfven hos oss, för landets försvar och följakteligen detta försvars öfverlåtande ur legda händer till medborgarne sjelfve såsom sådana torde det vara nödigt att till en början undersöka en och anzan af de grunder, hvarpå förfs. omdömen hvila. Främst, sisom skäligt, har ordförf. tagit i betraktande den moraliska sidan, men på dette gebiet har han äfven gifvit den första anledning till erirran. Med den moraliska sidan afsaken menar ordförf, likväl endast folkets mer eller mindre fallenhet för kvigsyrket samt dess svårare eller lättare böjelse för att kunna (2) hänföras (entusiasmeras). Men nu följer ett resonnement lika besynnerligt till sin uppställning1) som oväntad: till sin syftning, och hvaruti ordförf. tyckes hafva roat sig att visa, det Svensken