Ibland de dyrbara afhandlingar, som dagligen fö-
rekomma i Statstidaingen angående våra offentliga
angelägenheter, lästes härom dagen äfven en angå-
ende vår militärorganisation, I fullkomlig konseqvens
med det petrifikationssystem som Statstidningens :e-
daktion alltmer uppenbarat i alla riktningar, i sam-
ma mån som den varit tvungen att låta sina riddares
gamla förrostade rustningar träda inom polemikens
skrank, är det gifvet, att alla dess framställningar
i afseende på försvarsverket skola gå ut på att mot-
arbeta alla möjliga tankar på inskränkningar af den
stående armgegen., Sådan är också den ofvannärsnda
upppsattsens syftning. Red. har i anledning deraf
fått emottaga en insänd artikel, som närmare skär-
skådar beskaffenheten af de skäl Statstidningens In-
sändare begagaat, och hvilken vi rekommendera hos
läsaren?
Om vissa militärfrågors behandling i Statstid-
ningens bihang.
Uti bihavget till Stats-tidningen för d. 21 sistl.
Febr, börjas en afhandling kallad: Wågra ord i ac-
Jedning af Riksdagen och de militära frågorna, uti
hvilken afhandling författaren förklarat sig vilja rätta
de förvillade opinionerne rörande fåderslandets för-
svar. Efter framkastade varningar emot okunnig-
het, vågade theorier, tomma fraser m. m. samt tyd-
liga vinkar om egen sakkännedom i det speciella af
ämnet, öfvergår ordförfattaren till frågan om kon-
scriptions-systemet och dess användbarhet i Sverge.
Då förf, emedlertid i afseende härå kommit till ett
resultat så föga svarande mot hvad andre författa-
re med likaledes åberopad, men tydligare röjd sak-
kännedom förespeglat och mot de förhoppningar det
fosterlänska sinnet byggt på ett allt mer utbildad:
konskriptions-systems slutliga tillräcklighet, äfven
hos oss, för landets försvar och följakteligen detta
försvars öfverlåtande ur legda händer till medbor-
garne sjelfve såsom sådana torde det vara nödigt
att till en början undersöka en och anzan af de
grunder, hvarpå förfs. omdömen hvila.
Främst, sisom skäligt, har ordförf. tagit i betrak-
tande den moraliska sidan, men på dette gebiet
har han äfven gifvit den första anledning till erir-
ran. Med den moraliska sidan afsaken menar ord-
förf, likväl endast folkets mer eller mindre fallen-
het för kvigsyrket samt dess svårare eller lättare
böjelse för att kunna (2) hänföras (entusiasmeras). Men
nu följer ett resonnement lika besynnerligt till sin
uppställning1) som oväntad: till sin syftning, och hvar-
uti ordförf. tyckes hafva roat sig att visa, det Svensken