städes, hvilka förut äro kända, förekomma i på-
följande nummer nedanstående reflexioner:
Öfver den behandling som Auktoriteterna i
Sverige och serskilt Grefve af Weiterstedt visat
den landsflycktig2 Polske Öfversten Dumare, med-
delade vi i går inga reflexioner, emedan vi först
ville höra något angående honom af dem, som un-
der hans 9 månaders vistande här i staden mäst
umgåtts med honom, äfvensom några af den såkallade
Polack-komittgens fordna medemmar. Det är nume-
ra för oss icke underkastadt tvifvel, ast Dumare verk-
ligen haft ett högre befäl i Polska armdeen under
sista frihetskriget. samt att ban åfven varit i Na-
poleons tjenst. Vi kunna således icke annat än be-
kräfta det tvifvel, som Svenska Aftonbladet fram-
ställt, mot rigtigheten af de slutsatser Stockholms
Polis dragit af dess ytliga undersökningar angåen-
de Öfverste Dumares person. Vi vilje icke tala
om huru ängsligt man sökt afböja denne persons resa
till Stockholm, eller den skyndsamhet, hvarmed man
sökt blifva af med denna gäst, samt de flera af Afton-
bladet antydde brister vid unsdersökningarne; men vi
äro skyldige den olycklige förföljdes ära att meddela de
pålitliga underrättelser vi om honom erhållit. Öf-
verste Dumare hitkom med rekommendationer från
Polack-kommittgen i Paris, legimiterade sig för här-
varande Polack-kommitdgen, såväl att hafva varit
Ryttmästare i Napoleons tjenst, och att under Mi-
na hafva deltagit i Spanska Cortez-krigen, af hvil-
ken han erhöll general- majors fulimaktt, (hvilket ic-
ke lindrar, att han förut och efteråt kan hafva up-
pehållit sig i Hamburg), samt slutligen i sista Pol-
ska revolutionskriget såsom Öfverste kommenderat
en kavallerikorps.
Af alla dem, som här kännt Öfversten, har han
befunnits vara en solid, arspråksiös och godsinnad
man, utan flärd och alltid erkännande sig endast upp-
fostrad för kriget och soldatl!ifvet, utan att hafva lärt
det fredliga lifvets sysslor eller fått någon finare bild-
ning. Under hela den tid han här uppehöil sig,
med sin följeslagare Löjtnant Jankowski — en
ung man med -kuusskaper och finare bildning —
som nu skall vara gift och bosatt i Stavanger —
hade haa tillträde i de flesta bättre sällskapskret-
sar. Här fuonos visst de, som hyste misstankar an-
gående honom, men sådane bestyrktes icke. Äfven
i de gladaste lag och under de lifligaste samtal om
Polska revolutionens detaljer, kunde den skarpsin-
nigaste kännare icke draga i tvifsel deras deltagande i
densamma och Löjtnanten visade alltid dervid Öfver-
sten eu underlydandes aktniog. Våra kunskapsri-
kaste miliärer yttrade ofta tillfredsställelse med
den insigt i krigskonsten, som Öfversten ådagalade
i sina samtal med dem. Korteligen: alla äro här
ense om, att Öfverste Dumarre icke kan vara en
blott lycksökare eller en bedragare, ehuru han vis-
serligen fört eit kringvandrande lif på sitt handt-
verk, kriget,
Att han varit i Sverge år 1827 under ett annat
namn och fått respenningar af Konungen och
Kronprinsen, synes, om detär sanning, tala till för-
del för denne person, om det också icke förklarar
hvarföre man nu var så angelägen att blifva af
med honom. Då han hitkom bar han Polsk uni-
form. Dumarski är förmodligen hans P. Ilska namn,
som i Frankrike för uttalets skull ändrats till Du-
marre.
Det är klart, att autoriteterna i Stockholm ägt
fullkomligt samma tillfälle, som i Christiania, att
taga känuvedom af de dokumenter, som i denna ar-
tikel omtalas. Läsaren finner sig således, efter in-
hemtandet häraf, troligen i tillfälle att fatta ett
oväldigt omdöme om det nobla och högsinta uti
det handlingssätt som hela demarchen mot den
Polska flyktingen hos Polisen härstädes utvisar. Det
är blott en sak som nu Återstår att se, nemligen
huruvida Redaktionen af Statstidningen, hvars ord-
och frasrika författare alla dagar predika så myc-
ket om opartiskhet, kommer att intaga dessa upp-
lysningar, sedan den genom den utomordentliga skynd-
samhet, hvarmed de besynnerliga polisprotokollerna
infördes, visat sig så angelägen, att icke låta den gam-
le krigaren öfver tjugufyra timmar efter brefvets
från Linköping offentliggörande, åtnjuta sitt goda
namn och rykte. Det var visserligen ett fördömt
spratt, att segren icke skulle vara längre, men en
redaktion som har en Philalethes i spetsen, bör
väl, äfven med erkännande att den begått en orätt-
visa icke dröia att oifva sin tillbörliga gärd åt