städes, hvilka förut äro kända, förekomma i påföljande nummer nedanstående reflexioner: Öfver den behandling som Auktoriteterna i Sverige och serskilt Grefve af Weiterstedt visat den landsflycktig2 Polske Öfversten Dumare, meddelade vi i går inga reflexioner, emedan vi först ville höra något angående honom af dem, som under hans 9 månaders vistande här i staden mäst umgåtts med honom, äfvensom några af den såkallade Polack-komittgens fordna medemmar. Det är numera för oss icke underkastadt tvifvel, ast Dumare verkligen haft ett högre befäl i Polska armdeen under sista frihetskriget. samt att ban åfven varit i Napoleons tjenst. Vi kunna således icke annat än bekräfta det tvifvel, som Svenska Aftonbladet framställt, mot rigtigheten af de slutsatser Stockholms Polis dragit af dess ytliga undersökningar angående Öfverste Dumares person. Vi vilje icke tala om huru ängsligt man sökt afböja denne persons resa till Stockholm, eller den skyndsamhet, hvarmed man sökt blifva af med denna gäst, samt de flera af Aftonbladet antydde brister vid unsdersökningarne; men vi äro skyldige den olycklige förföljdes ära att meddela de pålitliga underrättelser vi om honom erhållit. Öfverste Dumare hitkom med rekommendationer från Polack-kommittgen i Paris, legimiterade sig för härvarande Polack-kommitdgen, såväl att hafva varit Ryttmästare i Napoleons tjenst, och att under Mina hafva deltagit i Spanska Cortez-krigen, af hvilken han erhöll generalmajors fulimaktt, (hvilket icke lindrar, att han förut och efteråt kan hafva uppehållit sig i Hamburg), samt slutligen i sista Polska revolutionskriget såsom Öfverste kommenderat en kavallerikorps. Af alla dem, som här kännt Öfversten, har han befunnits vara en solid, arspråksiös och godsinnad man, utan flärd och alltid erkännande sig endast uppfostrad för kriget och soldatl!ifvet, utan att hafva lärt det fredliga lifvets sysslor eller fått någon finare bildning. Under hela den tid han här uppehöil sig, med sin följeslagare Löjtnant Jankowski — en ung man med -kuusskaper och finare bildning — som nu skall vara gift och bosatt i Stavanger — hade haa tillträde i de flesta bättre sällskapskretsar. Här fuonos visst de, som hyste misstankar angående honom, men sådane bestyrktes icke. Äfven i de gladaste lag och under de lifligaste samtal om Polska revolutionens detaljer, kunde den skarpsinnigaste kännare icke draga i tvifsel deras deltagande i densamma och Löjtnanten visade alltid dervid Öfversten eu underlydandes aktniog. Våra kunskapsrikaste miliärer yttrade ofta tillfredsställelse med den insigt i krigskonsten, som Öfversten ådagalade i sina samtal med dem. Korteligen: alla äro här ense om, att Öfverste Dumarre icke kan vara en blott lycksökare eller en bedragare, ehuru han visserligen fört eit kringvandrande lif på sitt handtverk, kriget, Att han varit i Sverge år 1827 under ett annat namn och fått respenningar af Konungen och Kronprinsen, synes, om detär sanning, tala till fördel för denne person, om det också icke förklarar hvarföre man nu var så angelägen att blifva af med honom. Då han hitkom bar han Polsk uniform. Dumarski är förmodligen hans P. Ilska namn, som i Frankrike för uttalets skull ändrats till Dumarre. Det är klart, att autoriteterna i Stockholm ägt fullkomligt samma tillfälle, som i Christiania, att taga känuvedom af de dokumenter, som i denna artikel omtalas. Läsaren finner sig således, efter inhemtandet häraf, troligen i tillfälle att fatta ett oväldigt omdöme om det nobla och högsinta uti det handlingssätt som hela demarchen mot den Polska flyktingen hos Polisen härstädes utvisar. Det är blott en sak som nu Återstår att se, nemligen huruvida Redaktionen af Statstidningen, hvars ordoch frasrika författare alla dagar predika så mycket om opartiskhet, kommer att intaga dessa upplysningar, sedan den genom den utomordentliga skyndsamhet, hvarmed de besynnerliga polisprotokollerna infördes, visat sig så angelägen, att icke låta den gamle krigaren öfver tjugufyra timmar efter brefvets från Linköping offentliggörande, åtnjuta sitt goda namn och rykte. Det var visserligen ett fördömt spratt, att segren icke skulle vara längre, men en redaktion som har en Philalethes i spetsen, bör väl, äfven med erkännande att den begått en orättvisa icke dröia att oifva sin tillbörliga gärd åt