att nöja sig med m arkegångs priset, som isynnerhet då,
alltid är lägre än det verklia priset, längre frampå
vintern eller våren.
Om den förra af dessa olägenheter nu äfven ofta inträf-
far, så åtnjuter Indelningsbafyaren åtminstone ersätttning
derföre i det sednare fallet, då han kan försälja sin spann-
mål till det verkliga priset, längre fram på vintern eller
våren. Skulle Utskottets förslag antagas, förlorar han der-
emot i båda fallen.
Att markegångspriset i allmänhet är lägre än det
verkliga Spannmålspriset, och att medelmarkegångs-
priset, i följd deraf således äfven måste blifva lägre än det
verkliga medelpri et är en gifven följd deraf.
Att markegångssättningen sker redan i November månad,
vid en tid således då priserna dels ännu icke äro stadgade,
dels nedtryckte af den om hösten olyckligtvis tvungnra
försäljningen, som allmogen då är blottstäld för, för att af-
börda grundskatternas första uppbördsstämma, samt för
att finna medel till liqviderande af andra vid denna årstid
för lardtmannen inträffande utgifter.
Häraf följer att de, enligt författningarne, från Fögderi-
erna ech städerna till markegångssättnings kommiteen ingå-
ende prisuppgifter hvarken uttrycka eller kunna uttryc-
a spannmålsprisernas verkliga förhållande, efter hvil-
ken allena lösningen bör ske, om rättvisan skall bibehållas
Låda parterna emellan.
Att Hr Friherre Palmstjernas förslag icke skulle afhjel-
pa det missförhållande, soc medels! uppsögningsrättens bort-
tagande från räntetagarne, och dess qvarlemnande åt ränte-
gifvarne, skulle enligt Utskottets betänkande uppkomma
mellan båda parternas nu ömsesidiga rättigheter, är lätt att
inse.
I ena fallet, då årspriset uppgår till högre belepp än
medelpriset: vill säga när skörden varit dålig, skulle ef-
er Friherre Palwmstjernas förslag, lefverering in natu-
ra ej få äga rum: en förlust för räntetagarn, som
derigenom beröfvas det enda korrektif mot för låg marke-
gångssättning, och derjemte tvingas att emottaga lösen för
sin räntespannmål, efter ett i Novemher faststäldt marke-
gångspris, alltid under det verkliga.
- I andra fallet, då årspriset understiger medelpriset, vill
säga när skörden varit god, skulle uppsägning till leve-
-r.ns in natura få ega rum. Åter till en förlust för ränte-
tagaren, som alltid skulle få tillgodohålla sin räntespann-
mäl in natura, de åren, då den icke är säljsar, ech han
med risk af förskämmning skulle få magazinera den till
ett följande år.
I båda fallen, så väl vid dålig, som vid god skörd
blefve förhållandet således skadligt för räntetagaren, och
fördelaktigt för räntegifvaren. :
Friberre Palmstjerna har dessutom komplikerat sitt för-
stag medelst tillägget af ett 3:dje alternativ, uppfördt i an-
dra rummet, nemligen det då årspriset icke öfverstiger me-
delpriset, och fullkomlig likhet mellan båda på runstyc-
ket når, dermed åsyftas, så torde ett sådant förhållande
troligen icke inträffa en gång på hundrade år, hvarföre
den endast då inträffande ömsesidiga uppsägningsrätten kan
anses vara ett fullkomligt shartek, blott gjordt att bort-
blanda saken, och utan ringaste förmån, för den i allt an-
rat förfördelade räntetagaren,
Förslagets uppställande saknar äfven den redigbet, för-
utan hvilken, det ej skulle blifva hvarken nyttigt eller
verkställbart.
Ehuru otillbörligt det kan vara att ingå i egna förhål-
Jadden, nödgas jag här förklara (på det mitt anförande ic-
ke må tydas härröra af egna bevekelsegrunder) det jag, e-
huru innebafvare af indelt lön i snart 25 år, aldrig begärt
mer af mine räntegifvare än markegångspriset, och alldrig
vekat dem att lefverera efter detta pris sin räntesäd, samt
öfriga persediar, Att jag icke uppträdt bär för att för-
svara de missbruk, som i detta afseende kunna äga rum;
att jag anser Regeringen böra öfvervaka och afbjelpa dem,
att jag anser detta kunna ske utan att öfverändakasta
grundprincipen för de ömsesidiga rättigheterna, och att om
jag försvarat bruket eller denna rättighet, jag icke derfö-
re försvarar missbruket deraf, såsom att tvinga sina rän-
tegifvare att lemna Korn i provinser der Korn ej sås m.
ye. hvilka äro enstaka fakta, men alldeles icke allmänna
fö-hå landen.
Af hvad jag ofvan haft äran anföra torde finnas, att i
fall man vill tillvägabringa det nyttiga föremål, som
Stats-Utskottet åsyftat i sitt Betänkande nemligen:
Ait medelst fas ställandetlaf en 10-årig medelmarkegång,
fördela grundskattens börda jemnare åren cmellan, och ä-
stadkomma denna nytta med bibehållande af rättvisa så
väl mot räntetagaren, som räntegifvaren så måste
1:0 Uppsägningsrätten upphöra å ömse sidor, likasom
den nu existerar å ömse sidor.
2:0 Markegångssättningen ske vid en årstid, då priserna
äro mera verklige än de kunna vara det i November må-
nad; samt ske af en nämd, hvars sammansättning bör be
stltämmas vara hälften af ränteg:fvare och räntetagare.
Med dessa vilkor anser jag förslaget vara nyttigt och
rättvist mot alla; förutan dem, skulle det i hög grad vara
förfördelande mot samtlige indelte löningstagare i Riket,
så väl af Militair, som Läro-, Läns- och Bergsstater-
ne, äfvensom mot de inrättningar ad Pios usus, såsom
Weadstena Krigsmanshus, Lazaretter, Barnhus m. fl. hvilka
åtnjuta sin inkomst dels i afrads- och tiondespannmål,
och dels i jordeboks och hemmantalsräntor.
Orättvisan af ett sådant förfarande vore kanske störst
mot den indelta armåeens befäl, af orsak att detta redan (år
3812) lidit en ,så betydlig förlust i sina löneinkomster, i
ringa mohn ersatt medelst detsamma vid 1830 års Riksdag .
beviljade löningsanslag.
(Forts. följer.)
Vi meddela här nedan Hr Crusenstolpes i sista