beundra en sådan skärpa i omdömet, en sådan af-
sky för servilism i handlingssätt, sora Konstitutions-
Utskottet vid detta tillfälle ådagalagt!
I sista anmärknmingspuukten medgifrer jag att Utskottet
har rätt, och finner mig af dess framssällning öfvertygad.
Jag beklagar blott, om de tider äro förbi, då man obetiu-
gadt kunde lita på ett Riksdagsmannaord, ett Riddersman-
naord, och om dessa tider lemnat rum för andra, då per-
soner af hög värdighet i staten, af stor och vitsordad sat-
kännedom, af ömtålighet om sin heder, af anspråk på all-
män och enskild aktning, anse förenligt med bibebållandet
af ett så beskaffadt ryckte, att offentligen tala mot bättre
vetande, för att narra penniugar ur folkets fickor till Re-
gerinzens kassor. Må folket och dess Representanter der-
af för framtiden lära, att de utan fara för fosterlandets
välstånd och försvar kunna sluta ögon och öron till för
det öfverdrifaa nitet, de stora orden, de klingaede fraser-
na, de förfäsliga taflorna, påhvilka statens funktionärer äro
så friko:tiga, då de påkalla sina landsmäns frikostighet för
anslag ller lån! När dessa vunnits, skrattar man högljudt
eller i mjugg efter omständigheterna åt godtrogenheten, som
fallit i cn snara, hvilken på parlamentasiskt språk kallas:
Riksdagstaktik, men i enskilta lefvernet man och man e-
mellan heter: per nefas.