beundra en sådan skärpa i omdömet, en sådan afsky för servilism i handlingssätt, sora KonstitutionsUtskottet vid detta tillfälle ådagalagt! I sista anmärknmingspuukten medgifrer jag att Utskottet har rätt, och finner mig af dess framssällning öfvertygad. Jag beklagar blott, om de tider äro förbi, då man obetiugadt kunde lita på ett Riksdagsmannaord, ett Riddersmannaord, och om dessa tider lemnat rum för andra, då personer af hög värdighet i staten, af stor och vitsordad satkännedom, af ömtålighet om sin heder, af anspråk på allmän och enskild aktning, anse förenligt med bibebållandet af ett så beskaffadt ryckte, att offentligen tala mot bättre vetande, för att narra penniugar ur folkets fickor till Regerinzens kassor. Må folket och dess Representanter deraf för framtiden lära, att de utan fara för fosterlandets välstånd och försvar kunna sluta ögon och öron till för det öfverdrifaa nitet, de stora orden, de klingaede fraserna, de förfäsliga taflorna, påhvilka statens funktionärer äro så friko:tiga, då de påkalla sina landsmäns frikostighet för anslag ller lån! När dessa vunnits, skrattar man högljudt eller i mjugg efter omständigheterna åt godtrogenheten, som fallit i cn snara, hvilken på parlamentasiskt språk kallas: Riksdagstaktik, men i enskilta lefvernet man och man emellan heter: per nefas.