). NegeringSstormen och 2 mom. ai 20 )y. MläsdagsOrdningen, och om skyldigheten i detta afseende blef Utskottet till yttermera visso erindradt, genom en framställning i sjelfva anmärknings-aoledningen. KonstitutionsUtskottet famlar således med berådt mod i mörkret om rätta förhållandet härutinnan, och veterligen har aldrig ett så klent domskäl någonsin blifvit förebragdt, ej ens när den i lagstil bekanta formeln varit använd: att den tilltalade, i brist af fulla bevis, ej kunnat åt saken fällas , med hvilken formel detta memorial äger en i ögonen fallande likhet, till föga fromma för de Konungens Rådgifvare, hvilkas talan Höglofl. Kongl. Konstitutions-Utskottet tyckes vid detta tillfälle hafva benägit åtagit sig att uföra. Vidare heter det, att omförmälde beskickning åsyftade blott en, Regenter emellan öflig hedersoch vänskapsbetygelse. ter. en osanning, utvisande antingen den gröfsta okunnighet uti historiem, eller den största oförsynthet att tala mot bättre vetande. En sådan beskickning, under sådane förhållanden som de närvarande, är icke blott icke öflig, utan bar till och med alldrig förut ägt rum, så långt tillbaka häfderne sprida ljus öfver verldens tilldragelser. Detta är med exempel ur både fäderneslandets egen ech främmande läuders annaler ådagalagdt i sjelfva anmärkningsanledningen; utan att Konstitutions-Utskottet dristat. eller mäktat ens bjuda till ett vederläggningsförsök. Nej, det var ty värr Sverge ensamt förbehållet att, likt barnet, hvilket, efter undfången aga, nödgas kyssa den hand som fört riset, framte det första, det enda exemplet, på en hyllningsgärd åt den utländske Bceherskares minne, hvilken plundrat och styckat vårt hemland. Må det således vara okunnigheten eller skrymteriet förbebållet, att skrifva denna förödmjukelse på räkningen af öfliga hedersoch vänskapsbetygelser! Ett meddelande — siger Utskottet — alldeles ic : ke af diplomatisk natur, hvilket H. M, Konuogeos bref och H, M. Ryska Kejsarens svar derå, som genom allmänna tidningarne erhållit offentlighet, säkrast utvisa. Det felas blott tvenne små omständigheter, för att bereda gällande kraft åt detta Utskottets omdöme, Den första: sakkännedom, inhemtad genom det ministeriella protokollet rörande beskickningen, hvilket Konstitutions-Utskottet hittills försummat att infordra; den andra: begrepp om diplomatiska ärender och deras behandling. Hvilken löjlig enfald röjes ej i den yttrade förmodan satt hvad som står att läsa i Petersburgs och Stockholms officiella tidoingar är en politisk trosartikel, i afseende på hvilken all förnuftig undersökning, allt närmare skärskådznde vore ett fördömligt fritänkeri? Dessa bref mellan de höga, vördnadsvärda och vördade personligheterna utesluta dessutom alldeles icke tillvaron af belt andra underhandlingar, samtidigt och så tillstgandes vid sidan af de synbara komplimenterne. Anledningen är så mycket större att förmoda något annat och väsentligare, om också endast en stor politisk demonstration, för att inför Europas ögon ådagsligga Sverges anhängighet till Ryska systemet, hafva åsyftats med denna beskickning, som till densamma å Svenska sidan begagnades icke någon bland H. M. Konungens enskilde tjenare, blend dess Adjutantskorps eller hoffolk, utan en diplomatisk person, Sverges minister hos Frankrike, i begrepp att återvända till sin bestämmelseort, och denna omväg med detta uppdrag såg ut, som hade ministern skolat emottaga sina definitiva instruktioner i St. Petersburg. Om Konungens rådgifvare i ministeriella ärenden har anledning att vara erkänsam mot Konstitutiops-Utskottet för det sätt, hvarpå örendet der blifvit behandladt, så hafva Sverges Konuvg och folk så mycket större och giltigare orsak, att genom detta Utskottets förfarande finna sig fösfördelade. Konungen: alldenstund den ovilja, som med rätta är rigtsd mot den ansvarige Rådgifvaren, sökt afledas, under äfventyr af bristande grannlagenhet mot ett högre ech dyrbarare föremål; folket: emedan intet afseende blifvit lemnadt åt dess äre, intresse och sympatier. Det är att illa tjena de maktägarde, om man af undseende för stundens önskningar lemnar ur sigte framtiden och efterverlden. Jag påminner mig härvid följande ställe ur några anteckningar ow Napeleon. En Österrikisk general dröjde hos honom tio dagar på ön Elba, och vann mer och mer Kejareps förtroende, hvilken omsider ej företog någonting, utan att rådgöra med generalen. Från första