). NegeringSstormen och 2 mom. ai 20 )y. Mläsdags-
Ordningen, och om skyldigheten i detta afseende
blef Utskottet till yttermera visso erindradt, genom
en framställning i sjelfva anmärknings-aoledningen.
Konstitutions- Utskottet famlar således med berådt
mod i mörkret om rätta förhållandet härutinnan,
och veterligen har aldrig ett så klent domskäl
någonsin blifvit förebragdt, ej ens när den i lagstil
bekanta formeln varit använd: att den tilltalade, i
brist af fulla bevis, ej kunnat åt saken fällas , med
hvilken formel detta memorial äger en i ögonen
fallande likhet, till föga fromma för de Konungens
Rådgifvare, hvilkas talan Höglofl. Kongl. Konstitu-
tions-Utskottet tyckes vid detta tillfälle hafva be-
nägit åtagit sig att uföra.
Vidare heter det, att omförmälde beskickning å-
syftade blott en, Regenter emellan öflig heders- och
vänskapsbetygelse.
ter. en osanning, utvisande antingen den gröfsta
okunnighet uti historiem, eller den största oförsynt-
het att tala mot bättre vetande. En sådan beskick-
ning, under sådane förhållanden som de närvaran-
de, är icke blott icke öflig, utan bar till och med
alldrig förut ägt rum, så långt tillbaka häfderne
sprida ljus öfver verldens tilldragelser. Detta är
med exempel ur både fäderneslandets egen ech främ-
mande läuders annaler ådagalagdt i sjelfva anmärk-
ningsanledningen; utan att Konstitutions-Utskottet
dristat. eller mäktat ens bjuda till ett vederlägg-
ningsförsök. Nej, det var ty värr Sverge ensamt
förbehållet att, likt barnet, hvilket, efter undfången
aga, nödgas kyssa den hand som fört riset, framte
det första, det enda exemplet, på en hyllningsgärd
åt den utländske Bceherskares minne, hvilken plun-
drat och styckat vårt hemland. Må det således va-
ra okunnigheten eller skrymteriet förbebållet, att
skrifva denna förödmjukelse på räkningen af öfliga
heders- och vänskapsbetygelser!
Ett meddelande — siger Utskottet — alldeles ic :
ke af diplomatisk natur, hvilket H. M, Konuogeos
bref och H, M. Ryska Kejsarens svar derå, som ge-
nom allmänna tidningarne erhållit offentlighet, säk-
rast utvisa.
Det felas blott tvenne små omständigheter, för
att bereda gällande kraft åt detta Utskottets omdö-
me, Den första: sakkännedom, inhemtad genom
det ministeriella protokollet rörande beskickningen,
hvilket Konstitutions-Utskottet hittills försummat
att infordra; den andra: begrepp om diplomatiska
ärender och deras behandling. Hvilken löjlig en-
fald röjes ej i den yttrade förmodan satt hvad som
står att läsa i Petersburgs och Stockholms officiella
tidoingar är en politisk trosartikel, i afseende på
hvilken all förnuftig undersökning, allt närmare skär-
skådznde vore ett fördömligt fritänkeri? Dessa bref
mellan de höga, vördnadsvärda och vördade per-
sonligheterna utesluta dessutom alldeles icke tillva-
ron af belt andra underhandlingar, samtidigt och
så tillstgandes vid sidan af de synbara komplimen-
terne. Anledningen är så mycket större att förmo-
da något annat och väsentligare, om också endast
en stor politisk demonstration, för att inför Europas
ögon ådagsligga Sverges anhängighet till Ryska sy-
stemet, hafva åsyftats med denna beskickning, som
till densamma å Svenska sidan begagnades icke någon
bland H. M. Konungens enskilde tjenare, blend dess
Adjutantskorps eller hoffolk, utan en diplomatisk
person, Sverges minister hos Frankrike, i begrepp
att återvända till sin bestämmelseort, och denna
omväg med detta uppdrag såg ut, som hade mini-
stern skolat emottaga sina definitiva instruktioner i
St. Petersburg.
Om Konungens rådgifvare i ministeriella ärenden
har anledning att vara erkänsam mot Konstitu-
tiops-Utskottet för det sätt, hvarpå örendet der blif-
vit behandladt, så hafva Sverges Konuvg och folk
så mycket större och giltigare orsak, att genom det-
ta Utskottets förfarande finna sig fösfördelade. Ko-
nungen: alldenstund den ovilja, som med rätta är
rigtsd mot den ansvarige Rådgifvaren, sökt afledas,
under äfventyr af bristande grannlagenhet mot ett
högre ech dyrbarare föremål; folket: emedan intet
afseende blifvit lemnadt åt dess äre, intresse och
sympatier. Det är att illa tjena de maktägarde,
om man af undseende för stundens önskningar lem-
nar ur sigte framtiden och efterverlden. Jag på-
minner mig härvid följande ställe ur några anteck-
ningar ow Napeleon.
En Österrikisk general dröjde hos honom tio
dagar på ön Elba, och vann mer och mer Keja-
reps förtroende, hvilken omsider ej företog någon-
ting, utan att rådgöra med generalen. Från första