Article Image
en sådan ulvag tull ranltornas atbordande, synes 055
en öfvergång vara lika nyttig för det allmänna,
som för de enskildte: och hvad annat än en sådan
nytta utgör den praktiska grundea för rätt i dy-
lika angelägenhe!er inom samhället? Herr Grefve
Björnstjerna anser, om vi rätt fattat bans mening,
räntetagarnes intressen förnärmade af räntegifvar-
ves tillåtelse, att lemna räntan in natura, de år,
då medelpriset öfverstiger årets markegång; men
besinnas det, att en betydlig skillnad måste häre-
mellan bafva uppstått, innan räntegifvaren med för-
del kan begagna sig af tillåtelsen, och att säkert
på :o år, lintagarne under de 7 a 3 hafva fördel
af de bestämdare och rättvisare lösvingspriser, som
medelmarkegången medför; då insesdet lätt, att
uppoffring å räntetagarens sida icke kan sägas blif-
va en följd af åtgärden. I verkligbeten, vi äro öf-
vertygade derom, är det räntegifvaren, som i fall
all levereriog eljest skedde i blott laglig ordning,
komme att förlora på medel-markegången; ehuru
äfven han nu måste vinna på den: emedan han,
1:o befrias från de oformligt höga lösningspriserna
under sjelfva missväxtåret, och 2:0 från alla vexa-
tioner och prejerier.
Vi dela således icke Herr Grefve Björnstjernas
tanka, att ersättning åt indelta befälet skulle be-
höfväs, så vida ränte-levererings och lösningsför-
hällanderne bestämdes på föreslaget sätt. Vi anse
oss till och med böra erinra, att detta befäl deri-
genom står qvar i alldeles samma belägenhet som
nu, då under låga spanmålspriser, räntegifvaren får
lemna dem räntan in natura; men äfven vi önska-
de, att den tid snart må stunda, då den skattdra-
gande kunde befria sig, genom kostanta skatter,
från de obehagliga och i sjelfva verket dyrare na-
tural- prestationerna. Vi införe derföre gerna det
ofvannämnda anförandet, som är af följande ly-
delse:
Hr Friherre Palmstjernas motion för bestämmandet af
lösnings- och lefvereringsförhållanden emellan räntegifvare
och räntetagare, är endast en modifikation af Stats-
Utskottets i nämde fråga afgifaa Betänkande N:o 393. Jag
tror mig således icke kunna behandla den förra, utan att
derjemte ingå i undersökningen af det senare, och får i
följd deraf hos Ridderskapet och Adeln vördsamt anhålla,
att i ett sammanhang få yttra min åsigt om båda, samt
anhålla att detta mitt yttrande må få åtfölja den beviljade
återremissen till Utskottet.
Hufvudgrunderna på hvilka Stats-Utskottets förslag hvi-
lar äro;
1:0 Fastställandet hvarje år af ett medelmarkegångspris
för 10 år, efter hviltet lösningen af såväl kronotionden och
afradsspanmålen, som öfriga räntepersedlar får äga rum, i
vissa fall med tillägg af differensen mellan detta och årets
vanliga markegångspris å nämde räntespenmål. Å
2:0 Uppsägningsrättighetens bibehållande för ränte gif-
vare, dess upphörande för räntetagare.
Den förstnämda af dessa grunder gillar jag fullkomligen,
såsom ledande till ett jemnare fördelande åren emellan af
grundskattens börda, och såsom görande denna mindre kän-
bar de år då missväxt inträffat, och räntegifvaren minst
förmår sin ränta utgöra.
Men om jag gillar denna: grund af en 10 års medelmar-
kegångssättnivg, efter hvilken lösningen får ske, är det lik-
väl endast med vilkor, att likhet skall få äga rum par-
terna emellan, och att uppsägningsrätten, som nu är öm-
sesidig, antingen måtte bibehållas åt båda, eller
ock fråntagas båda. oo oo
Den från ålder rumägande ömsesidiga uppsägningsrät-
tigheten, grundar sig på det naturliga förhållandet, att ti-
onde- och afradsspanmålen liksom öfriga räntepersedlar,
äro utsatte in natura, såväl i bemmanvens skatteläggning,
som i den indelte lönens persedelberäkning, och att hvar
och en medelst uppsägning till leverering in natura såle-
des icke är annat, än hvad skattefrälsehemmansägaren el-
Ier hälftenbrukaren eller arrewdatorn m. m. gör då han,
när kontraktet lyder på spanmål in natura, fordrar den
in natura, eller ock levererar den in natura.
Hemmanet har blifvit ärfdt, köpt celler skiftadt med
de detsamma åliggande skyldigheter; lönen har blifvit mot-
tagen, och ofta ackord erlagdt i proportion till de densam-
ma tillkommande rättigheter, och så länge förhållandet o-
lyckligtvis är sådant, att man icke kan lätta den enas
skyldigheter utan att förfördela den andras rättighe-
ter, kan uppsägning till leverering In natura icke frånta-
gas räntetagaren, utan att äfven fråntagas räntegif-
varen. - oo i
Denna uppsägningsrätt är nu för räntetagaren det enda möj-
liga korrektiv mot för låg markegångssättn ng, liksom
den är för räntegifvaren det enda möjliga korrektiv mot
för hög markegångssättning. Den är rättvis så länge den
är ömsesidig. Den skulle blifva i hög grad orättvis, om
den fråntogs den ena parten och bibehölls it den andra.
Uppsägninrgs rättighetens begagnande å räntetagarens sida ,
då markegången blifvit satt lägre, än hvad han för spann
målen gäller, (och blott 1 Så fall eger den rum) kan ej kal-
las mer för prejeri, än dess begagnande å Ränte gifva-
rens sida, när han. icke tror s1g gerom försäljning derföre
erhålla så mycket markegången utsätter; båda göra ej annat
än begagna sin egande rätt, den ena att uttaga IN Natu-
ra, den andra att leverera in natura, hvad in Batura
faststält är.
ee oa um or sr sam iIinsen hörn
Thumbnail