framt man velat lata des; betydelse har gälla. Det synes mig fastmera uppenbart, att det nyttjäde uttrycket gemensamt ansvara icke kan af Svenska domare vid fråga om tillämpning förklaras betyda detssmma som att solidariskt eller en för alla och alla för en ansvara. Tvänne löftesmän, som borga för en och samma gäld, borga alltid gemensam!; men de dömmas icke att betala för hvarannan eller hvardera häfta för hela summan, i fall de icke uttryckligen sig dertill förbundit genom bruket af orden: en för bägge och bägge för en. Den våda som häraf uppkommer, är således, att när Hypoteks-föreningar, gerom hvilka orsaker som hälst, underlåta uppfyllandet af sina betalnings-skyldigheter, borgenären eller Riksgäldskontoret måste lagsöka hvarje delägare i Hypoteks-föreningen samt hos hvar och en uttaga den på honom belöpande andel af hufvudtalet efter dess teckningsbelopp eller efter det lånbelopp han tilläfventyrs erhållit. Att Hypoteks-föreningar kunna ramla genom dålig förvaltning och genom hvarjehanda orsaker, torde tyvärr ej kunna betviflas, och farans verklighet behöfver ej annan bekräftelse än de väl bekanta Filial-diskonternes undergång. Att en sådan katastrof åtföljes af delägarres obestånd, lärer man ej eller kunna förneka; men när detta inträffar, och långifvaren eller Riksgäldskontoret ej äger rätt att utsöka hela fordringen hos de återstående delägarna, som hafva tillgång, blir förlusten oundviklig för så stor del som på de oförmögne belöper — en förlust hvilken drabbar det allmänna på grund af den ansvarighet i hvilken man nu vill hafva Rikets Ständer att ingå. HANS JANSSON från Elfsborgs län hade. vid förra tillfället utveeklat sin åsigt af frågan, och ville nu tillsgga att han trodde Ståndet då hafva handlat klokast, om det rent afslagit hela låneoperationen. Han hade icke ämnat i dag deltaga i diskussionen, men ansåg sig dertill tvungen, då han blifvit uppmanad att förklara sig öfver det dubbla och tvätydiga i hans handlingssätt, som förmentes visa sig vid jemförelsen emellan en af honom vid Riksdagens början väckt motion, och hans sedermera i frågan afgifne yttranden. Den väckte motionen hade åsyftat statens mellankomst, på möjliga och billiga villior, till beredande af Hypoteksföreningars uppkomst, men deruti yttrades ej det minsta, att fonder för dem skulle bildas genom inrikes eller utländska lån. Banko-U:tskottet hade ock i ett Betänkande tillstyrkt, att bevilja Hypoteksförensingar den kreditivrätt på Banken, som utgjort hufvudgrunden för förslage!; och då sådant varit förnämsta ändamålet med motionen, hade talaren ej ansett nödigt att vidare utveckla sina tankar i ämnet, hvilket förhållande han äfven trodde icke kunna gifva anledning till minsta klander. — För öfrigt trodde talaren, som förklarade att han alltid hardlade efter stadgade grundsatser, icke gaf vika för annat än bättre öfveriygelse, att han utan inkonseqvens kunde, då han tydligen fann att en sak icke lät verkställa sig, underlåta att till dess befordrande egna ett fruitlöst bemödande. — Riksgäldskontoret vore i verkligt trångmål och förlägenhet för anskaffandet af tillgångar för bestämda utgifter, och måste troligen upptaga lån för att uppfylla sine förra förbindelser. Det vore derföre orimligt att ytterligare inblanda det i en vidlyftig låneoperation. Et: rent afslag på alla deråt syftande planer hade varit bäst, och man hade då sluppit att vid detta tillfälle anslå ömma känslosträngar, såsom t. ex. med förespegling af Riksdagens långvarighet, eller jordbrukets skuldsatta belägenhet, hvilket senare förhållande, ehuru sannt ,dock på ett visst håll endast åberopades såsom ett medel att förmå Ståndet till ingående uti det lånesystera som man ville befordra. För öfrigt instämde han med Anders Danielsson och Rutberg, urder yrkande, att Ståndet måtte afslå inbjudningen. JACOB KIPBLBLOM från Södermanland hade med smärta emottegit inbjudningen, ty Svenska jordbruket borde icke uppebållas med utlivdska kapitaler. Hjelpen borde endast sökas inom fäderneslange?, och talaren kunde alldrig förmås att deltaga i vinglerier, som kunde medföra vådor för staten, hvarföre inbjudnirgen 2fslogs. SVEN HEURLIN från Krovobergs län ville, under åberopande af Anders Danielssons anförande, förena sig med dem, som yrkat afslag å inbjudningen. (Forts. följer). Notre nersaoner cam fästat Svnnerlis unnpmärk—-Vv —— —-——--—-—--—-.ZzXZCÖnlonoooow