leda tll utländsk skuldsättning. Osäkra och vidt-
utseende låveoperationer utgjorde vanligen den sista
resursen för bankerutörer, och han kunde ej fatta
hvarföre man ru skuile kasta sig in på lånebanan,
då man från ett visst håll försäkrades, at: landet
vore i en lycklig ställning, och att näringarne gjor-
de framsteg. I händelse talaren med säkerhet
kunde påräkna att de lånetillgångar, som anskaf-
fades, komme allmogen och de mindre jordägarne
till godo, skulle han kanske lemna sin röst till
förslagets urders:ödjande; mer, förutseende att en-
dast de större jordägarne skulle ingå i Hypotbeks-
föreningar och deraf draga nytta, samt dceremot
de smärre, som utaf ökade skatter voro utarmade
ech nedtryckte till sinnes, icke skulle hinna sätta
sig i deltagande af de erbjudne fördelarne, utan
allenast fingo ersätta skadan och betala fiolerne
i hbändelse af inträffinde förluster, kunde han icke
frårgå sin öfvertygelse, i följd hvaraf han yrkade
afslag å inbjudningen.
JOHAN ANDERSSON, från Upsala Län, delade
Anders Danielssons åsigt, och ansåg Ständerne, så-
som folkets ombud icke vara, enligt grundlagen,
berättigade att ikläda Staten eller Riksgälds-Kon-
toret någon borgen för enskilte personer eller in-
rättningar. En sådan åtgärd vore vida skild
från alla de, hvarföre Ständerne ägde sin till-
varo. — För sin del hade talaren aldrig hyst. nå-
.gon särdeles förboppning i afseende på Hypotheks-
föreningarnes nytta, och ansåg, lika med Anders
i Danielsson att den hufvudsakligen skulle komma
. ätt visa sig i de större skuldsatte egendomarnes sam-
. manbållande, möjligen på bekostnad af deras san-
na fördel, men säkert till skada för samhället. För
allmogen — och äfven för ägare af egendomar till
112 å 15,000 Rdrs värde, blefve dessa föreningar afin-
gen nytta, Talaren ville derföre icke bifalla iv-
bjudnirgen, utan tillstyrkte Ståndet att vidblifva sitt
förra beslut, och ville, i afseende på den, såsom
skäl för iobjudvingens antagande, framställde om-
ständighet, att B:ksdagen i annan händelse skulle
beiydligen förlängas, fästa Ståndets uppmärksamhet
deruppå, att lånefrågan vore, hvad statslån argick,
af alla 4 Stånden afslagen, samt stt garantifrågan,
såsom endast af två Stånd bifallen, måste förfal-
Za, och att, så vida ej de andra Stånden biträdde
Bonde-Ståndets beslut, kunde vid denna Riksdag in-
genoting åtgöras.
Sekreteraren ansåg sig böra fösta Johannes An-
derssons uppmärksamhet derpå, att hans åsigt om
dånefrågans ovilkorliga förfallande, i händelse Bon-
de Ståndet vidhölle sitt förra beslut, innefattade
ett uppenbart misstag, stridande mot ordalydelsen i
69 I RB. F. samt 73 och 75 SS R. O.
BENGT ERIKSSON från Wermland förenade sig
med Johan Andersson,
ANDERS NILSSON från Östergötland förklarade,
att ban instämde uti de åsigter som, vid förra til:-
fållet då frågan förevar, af Rutberg blifvit yttrade,
cch ansåg för egen del, att Ständerne vid denna
Riksdag gjort nog för Hypoteksföreningarne, då de
å Banken anvisat kreditiver, till begagnande från
Riksdag till Riksdag af högst 300,000 Rdr Banko
för hvardera, som deraf visade sig i behof. Tala-
ren afrådde derföre inbjudningens antagande.
JOH. JAC. RUTBERG från Norrbotten: Mina
tankar i detta ämne äro förut kända. Jag önska-
de helst att det Hedervärda Ståndet förkastat hela
låneförslaget. Jag kan icke gifva min röst till en
förändring, som skulle göra beslutet än mera stri-
dande mot min öfvertygelse. Då nemligen Bonde-
Stårdet vid detta beslut fästät det vilkor, att lånet
stulle inomlands upptagas, kan jag ej annat än an-
så samma beslut mindre skadligt än Adelns och
Areste-Ståndens, hvilka samtyckt äfven till utlärd-
ska lan.
För öfrigt måste jag armärka att de af dessa
one Rik:-Stånd vidtagne beslut, hvari Bonde-Stån-
det inbjudes att sig förena; innehåller åt-killigt, som
synes mig kunna leda till vådliga påföljder för
Riksgälds-kontoret. Det förekommer nemligen i
första punkten af dessa Riks-Stånds beslut, att Hy-
poteisföreningarne för att blifva lånberättigade,
skola organise:as enligt stadgade hufvudgrunder 3;
amen dessa hufvudgrunder äro ännu icke stadgade,
och på dem beror likväl Hypoteksföreningarnes be-
stånd, deras förmåga och förbindelse att återgtllda
de summor, för hvilka de stanna iskuld. Att bifel-
Ja lånens utsifvande utan att veta hvad säkerhet
nan hos lån egaren kan påräkna, vill, åtminstone
för mitt begrepp, ej blifva annat än att uppenbar-
Jigen blo:tställa Statsverket för förluster, och jag