hjertligen inbjuda sina vördade vänner och kunder, att begagsa den korta tiden, på hvilken det ännu står dem öppet att söka sin lycka, alldenstund Fortunas palats olyckligtvis kommer att snart för alltid tillslutas, fastän, tillägger hon, farsen förnyas hvarje år. Olyckligtvis för författarinnans slutsats har Lotteriet numera verkligen blifvit afskaffadt, hvilket ännu icke, oaktadt alla tal, lyckats t. ex. i Sverge. På ett annat ställe antydes, just icke förtäckt, att de täta eldsvådorna i NewYork äro anstiftade af b:andassurans-kompanierna, på det ingen må glömma att assecurera sina hus och varor. Man kan verkligen förundra sig öfver an tiogen den ytterliga littrogenhet som låtit inbilla sig sådana orimligheter eller den infami, som kunnat hopspinna dem. Ingenting öfvergår i detta afseende hvad som pag. 45 y!tras om ett slags gillen, bildade under namn af — Apostlaföreningar (l!), af personer, som dritva såsom hufvudyrke, att emot tre do!lars minsta afgiften, och högre efter omständigbeterna, viltna falskt uti allt hvarom, de anmodas. Sådana gillen, säger hon, finnas i hvarje stad uti hbela landet: de stå alla i beröring sins, emellan? vid förefallande behof förflyttas en medbroder från den ena klubben till ena annan ; hvarje förening sköter sin kassa för sig, och hvarje apostel arbetar i sitt vittneskall efter tur; men för.kommer hvad de teknist kalla kinkiga mål, då hör det till ordningen, att hålla en formlig konklav, och plurima vota valent. Det må vara nog att säga, det vi ej blott för egen del kunna intyga att vi aldrig hört talas om dessa skändliga inrättningar, utan äfven fått bekräftelse på detta intyg af flere andra personer, som besökt Amerika, och hvilka vi i detta fall rådfrågat. De hafva alla förklarat denna uppgift, enligt allt hvad de känna, för en skändlig lögn, som ensam vore nog att karakterisera Författaren. Vi öfvergå nu till beskrifniogen på sederna och umgägogslifvet. Se här några karakteriska bevis på författarinnans och hennes beundrande öfversättares sanninvgskärlek äfven i detta fall: Hvart man kommer, vare sig på kaffehus, hoteller, Sweitzarställen, källare och dylita, får man en passant det nöjet att betrakta menskoskråf, radade på en mängd af stolar, och det dubbla antalet af ben och fötter upptacklade emot väggar?ns, eller spända emot posterna, hvarpå soliältet är fästadi; — — — När man ser utanifrån en dylik syn af stöfvel och skosulor, danglande utom ett tält, och så stockade som gäss i en Mårtendagsbur, kan man ej underlåta påminna sig en julmarknad med sockergubbar och attrapper, och man kan ej en; drömma om, att det der är en conversazione af NewWyorks fina verld. I början trodde jag det vara en Savoyardanstalt för stoblankning, sådana man har dem i Paris. Bakom de herrarne, som hafva fattat ett så solid posto, kommer som oftast en annan rad, som utan krius stämmer upp sisa fötter mot den förras stolskarmar och länstolsarmar, och på det sättet bilda skråf, stolar och ben en ogenomtränglig kedja. På något aftånd kan man dock igeskänna denna massas intellektuella natur genom observerandet af kroklinier utaf tobaksspott, som flyger genom luften liksom raketer, hit och dit, och som påminner en att väl akta sina kläder En pendant härtill ä en beskrifning från theatern pag. 75. (I parenihes bör nämnas att författarinnan angående detta kapitel afskrifvit ur Mistriss Trallope den osanningen att det finnes en theater i Newyork, der negrer spela.) En herre hade stigit in och tagit rum bredvid författarinnan, samt först, under representationen, lagt bensen på logekanten, och sedan till och med dragit skorna af sig och I hängt benen utöfver, hvarvid 7en gemen lukt tvingat henae att vända bort hufvudet. Om möjligtvis något sådant skulle hafva passerat, så är det ett säkert bevis på, hvad Författarinnans öfverallt i begagnade favorittermer också gör mycket sannolibt, att hon icke besökt andra än de platser, som emo:svara hvad vi hos oss kalla femte raden. Omdömet om damernas pligseder, ehuru älskvärda de eljest medgifvas vara, är ingalunda mildare. Efter en beskrifning på middagsmäåltiderna heter det, pag. 94: När det sega målet sluats och tänderva blifvit vederbörligen petade, stadna karlarne qvar uti matrummet — matsalar finnes ej — och töma flaskan till botten, fruntimmerna xrea oo Re TD EV anh hära dor dc —— — vm