hjertligen inbjuda sina vördade vänner och kun-
der, att begagsa den korta tiden, på hvilken det
ännu står dem öppet att söka sin lycka, allden-
stund Fortunas palats olyckligtvis kommer att snart
för alltid tillslutas, fastän, tillägger hon, farsen
förnyas hvarje år. Olyckligtvis för författarinnans
slutsats har Lotteriet numera verkligen blifvit af-
skaffadt, hvilket ännu icke, oaktadt alla tal, lyc-
kats t. ex. i Sverge. På ett annat ställe antydes,
just icke förtäckt, att de täta eldsvådorna i New-
York äro anstiftade af b:andassurans-kompanierna,
på det ingen må glömma att assecurera sina hus och
varor. Man kan verkligen förundra sig öfver an-
tiogen den ytterliga littrogenhet som låtit inbilla sig
sådana orimligheter eller den infami, som kunnat
hopspinna dem. Ingenting öfvergår i detta afseende
hvad som pag. 45 y!tras om ett slags gillen, bil-
dade under namn af — Apostlaföreningar (l!), af per-
soner, som dritva såsom hufvudyrke, att emot tre
do!lars minsta afgiften, och högre efter omständig-
beterna, viltna falskt uti allt hvarom, de anmodas.
Sådana gillen, säger hon, finnas i hvarje stad uti
hbela landet: de stå alla i beröring sins, emellan?
vid förefallande behof förflyttas en medbroder från
den ena klubben till ena annan ; - - - hvarje
förening sköter sin kassa för sig, och hvarje apo-
stel arbetar i sitt vittneskall efter tur; men fö-
r.kommer hvad de teknist kalla kinkiga mål,
då hör det till ordningen, att hålla en formlig
konklav, och plurima vota valent. Det må vara
nog att säga, det vi ej blott för egen del
kunna intyga att vi aldrig hört talas om dessa
skändliga inrättningar, utan äfven fått bekräftelse
på detta intyg af flere andra personer, som besökt
Amerika, och hvilka vi i detta fall rådfrågat. De
hafva alla förklarat denna uppgift, enligt allt hvad
de känna, för en skändlig lögn, som ensam vore nog
att karakterisera Författaren.
Vi öfvergå nu till beskrifniogen på sederna och
umgägogslifvet. Se här några karakteriska bevis på
författarinnans och hennes beundrande öfversättares
sanninvgskärlek äfven i detta fall:
Hvart man kommer, vare sig på kaffehus, ho-
teller, Sweitzarställen, källare och dylita, får man
en passant det nöjet att betrakta menskoskråf,
radade på en mängd af stolar, och det dubbla an-
talet af ben och fötter upptacklade emot väggar-
?ns, eller spända emot posterna, hvarpå soliältet
är fästadi; — — — När man ser utanifrån en dy-
lik syn af stöfvel och skosulor, danglande utom
ett tält, och så stockade som gäss i en Mårten-
dagsbur, kan man ej underlåta påminna sig en
julmarknad med sockergubbar och attrapper, och
man kan ej en; drömma om, att det der är en
conversazione af NewWyorks fina verld. I början
trodde jag det vara en Savoyardanstalt för sto-
blankning, sådana man har dem i Paris. Bakom
de herrarne, som hafva fattat ett så solid posto,
kommer som oftast en annan rad, som utan krius
stämmer upp sisa fötter mot den förras stolskar-
mar och länstolsarmar, och på det sättet bilda
skråf, stolar och ben en ogenomtränglig kedja.
På något aftånd kan man dock igeskänna denna
massas intellektuella natur genom observerandet
af kroklinier utaf tobaksspott, som flyger genom
luften liksom raketer, hit och dit, och som på-
minner en att väl akta sina kläder
En pendant härtill ä en beskrifning från the-
atern pag. 75. (I parenihes bör nämnas att förfat-
tarinnan angående detta kapitel afskrifvit ur Mis-
triss Trallope den osanningen att det finnes en theater i
Newyork, der negrer spela.) En herre hade stigit
in och tagit rum bredvid författarinnan, samt först,
under representationen, lagt bensen på logekanten,
och sedan till och med dragit skorna af sig och
I hängt benen utöfver, hvarvid 7en gemen lukt tvin-
gat henae att vända bort hufvudet. Om möjligt-
vis något sådant skulle hafva passerat, så är det
ett säkert bevis på, hvad Författarinnans öfverallt
i begagnade favorittermer också gör mycket sannolibt,
att hon icke besökt andra än de platser, som emo:-
svara hvad vi hos oss kalla femte raden.
Omdömet om damernas pligseder, ehuru älsk-
värda de eljest medgifvas vara, är ingalunda mil-
dare. Efter en beskrifning på middagsmäåltiderna
heter det, pag. 94: När det sega målet sluats och
tänderva blifvit vederbörligen petade, stadna kar-
larne qvar uti matrummet — matsalar finnes ej
— och töma flaskan till botten, fruntimmerna xre-
a oo Re TD EV anh hära dor dc
—— — vm