uUuöäUuct licld DdUKCHS Ullvatu LUUllsatt IC vd tva
i dess Direktion. Desse hafva hvarje år framlegt
för Presidenten och kongressen en redogörelse för
bankens ställning, hvilken aldrig wvisat annat än
öfverskott i kassan, och således verkligen ecbjudit
en nationalsäkerhet. När Hr voa Hauswolff, o-
aktadt ban vistats i Amerika, kan förråda sådana
bevis på okunnighet i saker, hvilkas rätia förhål-
lande kan inhemtas af hvarje statistisk handbok
och konversationslexikon, hvad förtroende vill han
väl då, att någon skall sätta till hans öfriga vits-
ord åt det Tyska pasqvillet ?
Man bör dock icke tro att det är endast de För-
enta Staternas medborgare, som komma under pa-
sqvillanteruves gissel: Indiarerna blifsa icke bättre
handterade. in serskild episod af boken intages
af en beskrifning på den ryktbare Indianhöfdingen
och talaren Black Hawk, som åtskilliga gånger va-
rit Indianernes sändebud till kongressen. Nå väll
enligt den ädla författarinnans uppgift är denne
märk värdige man ingenting annat än — en Juvele-
rare från Paris, som sedan han blifvit ruinerad på
fruktlösa spekulationer i New-York, och på alla
håll bedragen af Amerikanerne, hvarom författa-
rinnan hopspunsnit en lårg rad af anekdoter, först
begått en mängd inbrottsstölder, och derefter rymt
öfver till Indianerna. Utan att tänka på den om-
ständigheten at en Indian på sin färg, sin växt och
hela sin hållning genast igenkännes från den cizili-
serade menniskan, och utan allt afseende derpå, att de
minsta detaljer om denne mans lefnad, som är född
i Sacstammens by vid Rockfloden, finnas upptagna
i ett utförligt arbete kalladt: Life of the Black
Hawk, tryckt i Boston, utom flere mindre biogra-
fier, har Hr von Hauswolff rusat åstad att medde-
la dessa dikter med den fullzomligaste godtrohet i
verlden och utan ail resersation.
Att hos en författare och en öfversättare, sådana
som dessa, allt som har afseende på Amerikaner-
nas tillgifvenhet för sina fria institutioner och på den
hos dem rådande allmänna andan, skall vara föremål
för den bittraste tydning, bör mindre förundra, då
man väl egenteligen här återfinner hufvudändamå-
let med hela smädeskriftens utgifvande. Likväl
har framställningen derom öfverträffat allt hvad
man kunde vänta sig, äfven af den ursinnigaste
ultrafanatism, Sålunda beskrifves t. e. pag. 111
huru den partiifver, som hos Amerikanarn råder
under vaitiden och hvilken af dem sjelfva kallas
valfeber, går ända derhän, att den grufligen van-
ställer de bleka förvridna anletsdragen. — — Pag.
116 talas om firandet af Washingtons födelsedag
den 4 December, då husen illumineras och gatorna
äro uppfyllde af promenerande, hvarefter förekom-
mer följande märkliga bit: Ett annat, långvarigare,
större och lika mycket obehagligt spektakel är Oafhän-
sighetsfesten, den 4 Juli (årsdagen af förklarandet
af Amerikas sjelfständighet.) Zn vecka förut och
en vecka efteråt löpa unga och gamla omkring som
galningar och kasta svärmare i luften. Ju närma-
re dagen nalkas, ju mera rasande blir det;
man äflas om hedern att göra det värsta
yväsendet, oo s. v. — Huru skulle väl också
en man af de tänkesätt, som Hr v. Hauswolff
senom utgifvandet af detta arbete ådagalagt, kun-
na anse såsom snnst än galmngar, personer som
iro bfligt intagne af känslan för friheten och med
stolthet och erkänsla fira de förfäders minne, som
vågat allt för deras fosterlands frälsaing och sjelf-
stärdighet? Samma illska törråder sig derföre öfver
allt i detta hänseende, medelst förlöjligande af na-
tionalsäkgen Yankee Doodle, af den beundran som
;gnas åt de bortgångne anförarne och stridsmännen
inter sjeltständighetskriget; af undervisningens buf-
vudsakliga riktning åt kunskapen om Förenta Sta-
.ernas historia, geografi och statsförfattniog; och at
den allmänna andan för folkets offentliga angelägen-
beter. Till och med då Författarinnan måste med-
gifva, att det visserligen är fägoesamt, ait icke en
nda Amenkanare torde finnas, som ej blifvit grun-
lelizen unidervist i alla elementarkunskaper pag.
)7, sker detta blott för att beklaga, att någon hög-
skola i egentlig bemärkelse icke fiones (hvilket äfven
ir en osanning). På ett annat ställe, yttras: D-r-
sradt måste vi berömma fattigskolorna, och de äro
många; der få barnen undervisning i religion, läsa,
skrifva och räkna, samt i sitt eget lands geografi,
och lära således j stort mindre utan betalning, än
hvad som kostar de förmögnare ganska betydligt.
Dessa skolor bero merendeis ej at egna kapitaler
utan bära sig medelst frivilliga bidrag. — — Äfven