(Insändt.)
Några ord med anledning af Snus och Tobaks-
konsumtionen i Sverge.
Den prohibition, som nyligen träffat bränvins-
tillverkningen, har i många hänseenden frapperat.
Troligen har regeringen dervid icke blott konsidererat
vissa provinsers förminskade sparimåls tillgång, utan
äfven med hänsigt till varans demoraliserande egen-
skap sökt ett korrektiv emot dess öfverflödiga bruk
uti dess fördyrande. Man tar sig derföre frihet,
att rekommendera samma legislativa hågkomst emot
Tobak, — ett ämne som om det icke just förfä-
ar, åtminstone försnuskar rationen, ärda från den
i Gigg med cigarren koqvetterande sprätten, till den
snus- och tobaksätande daglönaren. Man skulle
knappt kunna tro, att, inom det lilla Sverige,
tobak: årligen förbrukas till ett värde af mer än
1 million Rdr bko, hvaraf nära 700,000 för det väm-
jeliga råämnet till utlänningen utvandra, — om
icke förhållandet af allmänna handlingar bestyrk-
tes. — Den spränglärdaste Naturforskaren lärer väl
icke på allvar kunna framleta någon enda direkt
fördel för Menniskoslägtet, hvilken omförmäldte
naturalster medfört, Motsatserne framträda för myc-
ket skärande, för att det icke skulle löna mö-
dan, att derpå fästa våra statsmakters närmare
uppmärksamhet. Om något af denne anmärkte i
rök årligen uppgående halfva million skulle
kunna afledas till vår mycket behöfvande admini-
stration, vore sådant ändå något! nationen: skulle