(Insändt.) Några ord med anledning af Snus och Tobakskonsumtionen i Sverge. Den prohibition, som nyligen träffat bränvinstillverkningen, har i många hänseenden frapperat. Troligen har regeringen dervid icke blott konsidererat vissa provinsers förminskade sparimåls tillgång, utan äfven med hänsigt till varans demoraliserande egenskap sökt ett korrektiv emot dess öfverflödiga bruk uti dess fördyrande. Man tar sig derföre frihet, att rekommendera samma legislativa hågkomst emot Tobak, — ett ämne som om det icke just förfäar, åtminstone försnuskar rationen, ärda från den i Gigg med cigarren koqvetterande sprätten, till den snusoch tobaksätande daglönaren. Man skulle knappt kunna tro, att, inom det lilla Sverige, tobak: årligen förbrukas till ett värde af mer än 1 million Rdr bko, hvaraf nära 700,000 för det vämjeliga råämnet till utlänningen utvandra, — om icke förhållandet af allmänna handlingar bestyrktes. — Den spränglärdaste Naturforskaren lärer väl icke på allvar kunna framleta någon enda direkt fördel för Menniskoslägtet, hvilken omförmäldte naturalster medfört, Motsatserne framträda för mycket skärande, för att det icke skulle löna mödan, att derpå fästa våra statsmakters närmare uppmärksamhet. Om något af denne anmärkte i rök årligen uppgående halfva million skulle kunna afledas till vår mycket behöfvande administration, vore sådant ändå något! nationen: skulle