nad, att besvara hans propositioner med Ja eller !
Nej, utan all förändring, Utskottet har så gjort.
Men här framställer man en modifikation till anta-
gande. Hvarifrån är då denna? Är det en mo-
tion, väckt i Utskottet? I Siats-Utskottet får in-
gen väckas. Är det Anders Danielssons förslag? Nej,
och detta är, sade man, när ärendet återremittera-
des, ingen motion, utan ett vid den Kongl. Propo-
sitionen fåstadt yttrande. Är det en motion, som
nu göres i Ståndet? Om så är, skall den till Ut-
skott remitieras, för att der utredas och bearbetas,
ipnan den fir antagas. Ehuru saken må vändas,
så framställer man något vidrigt, och talaren pro-
testerade deremot på det högsta. Häruti instämde
Prof. WESTMAN.
Prosten ÖSTBERG hade redan vid sistförflutna
Riksdag voterat emot utländsk skuldsättning; ha-
de icke ännu funnit ringaste skäl att ändra öf-
vertygelse, så mycket mindre som Realisatio-
nen, liksom då, ej anses kräfva detta offer.
Talaren trodde sig aldrig kunna komma till den
öfvertygelse, att lån och skuldsättning i någon
verklig mohn kunna förbättra hvarken enskil-
tas eller det allmännas ekonomiska ställning, då
den är svår och tryckande, Utvägen att upptaga
utländskt lån är blott ett palliativ, och det endast
för få, hvilkas belägenhet efter palliativets snart
försvionande verkan blifver ännu svårare, och har
den olyckliga följden med sig, att sedan första ste-
get är taget i denna utländska skuldsättning, må-
ste det fortsättas, och ingen beräkning kan göras
när det skall sluta. Talaren ansåg såsom fåfängt
försök det, att genom teoretiska förespeglingar vil-
ja visa att ett lands lycka och välstånd väsendtli-
gen befrämjas genom ett på onaturligt och konst-
ladt sätt betydligen förökadt rörelsekapital; ty er-
farerheten bar lemnat ett bedröfligt exempel på
motsatsen : och Svenska folket har icke heller lem-
nat något uppmuntrande exempel på klokhet, spar-
samhet och nit för produktivitet, då kapitaler med
lätthet i låneväg erhållas; tvertom har det ledt till
lyx och fåfänga, till vågsamma och okloka egen-
domsköp. Om Kongl. Maj:t ansett sig af grundla-
garne oförhindrad att öfverlemna till Ständerna
proposition om upptagande af ett utländskt lån,
som 2:ne gånger på enskildtes motioner utan åter-
remiss uti alla 4 Stånden redan blifvit förkastadt,
skulle det nu förete ett högst eget och betänkligt
förhållande, om ej Ständerna äfven för 3:dje gången
vidhölle sin förut uttryckta opinion, Talaren åt-
minstone ville vara konseqvent, förenade sig med
Prostarne Senell, Nordin, Nibelius, Ödman och
Stenhammar, samt yrkade bifall till betänkandet.
Lektor LAURENIUS: Oansedt den omständig-
heten, att genom tillstyrkande af ett statslån Ri-
kets Ständer skulle frånträda redan fattade beslut
och afvika från den allmänt giltiga grundsatsen,
att Staten ej bör blanda sig i enskiltes affärer,
kunde talaren för sin del svårligen varseblifva de
fördelar, man förespeglade genom det beprisade lå-
nesystemet. De blifva 1inga, om ens några, för de
medborgare, för hvilka man säger det skola upp-
rättas. Vore det än gifvet, att jordbruksnäringen
kuede upphjelpas genom lån, och dessa genom hy-
poteksinrättningarne erhållas till billigare vilkor än
de hittilis vanliga, hvilket allt är högst problema-
tiskt, så saknas likväl icke skäl till den förmodan,
att vid konkurensen om dessa lån den fattige bon-
den skall komma att stå tillbaka för den skuldsat-
te possessionaten. Vådorna deremot för det all-
männa af dessa låneoperationer, de må ske i Sta-
tens namn eller mot dess borgenförbindelse, ä:o
mer än sannolika. Då Talaren var förvissad, att
det är mot pluralitetens af Nationen både -vilja
och intresse, att Riket indrages i utländsk skuld-
sättning utan tvingande nödvändighet, och att för
enskildas penningespekulationer landets oberoende
i detta hänseende äfventyras, så kunde han icke
biträda ett sådant beslut, och ville icke dela ansva-
ret af en dylik åtgärd, genom hvilken han ansåg
sig skola hafva missbrukat sina Kommitteniers för-
troende, (Forts. följer.)
— — — x —t——e—— —O 6 EN