lande nagre emot utskylderne svarande tformaner. Köpenhamn den 22 Febr. 1835. Köpenhamns Deputerade och Suppleanter till Ståndsförsamlingen lära i början af den passerade veckan haft en sammankomst med anledning. af ryktet om den nya Tryckfrihbetsförordningens tillkomst, hvarvid de skola stannat i det visserligen konseqventa beslut, att icke taga något bestämt parti med hänseende till de omtalade resignationerne förr än sjelfva författningen och dess innehåll blifvit offentligen känd. Emellertid har sedan en petition, ställd till Korunzen, varit till samlande af underskrifter framlsgd på Börsen härstädes, och i samma ändamäl presenterad en och annan af hufvudstaders medborgare af alla klasser. Denna petition skall vara affattad i:en moderat och ädel stil, och utan att vidröra dagens tema såsom uppbof till densamma, endast uttrycka den underdåniga önskan, att Hans Maj:t fortsatt måtte låta Danmarks domstolar förblifva handhafvare af den tryckfrihet landet äger, samt förlita sig petitionärerne på att den samma Konung som gjorde Danska bonden fri, äfven skall förunna en frihet åt sitt folk, som sträcker sin välgörenhet till alla klasser af nationen. — Inom tre dagar räknade detta dokument nära 600 underskrifter och lärer redan i förrgårs blifvit inlemnadt till Konungens Kabinettssekretariat. Nästan af alla stånd bade ansedde personer biträdt undertecknandet. De bestedo, på ett par när, af Universitetets och Konstakademiens Professorer; omkring go af kollegiernes embetsmän, hvaribland flere Kontorschefer och tjenstemän inom Danska kansliet; nästan alla Hofoch Stats-Rättens Assessorer och sakförarne vid dessa Rätter: nästan alla Hufvudstadens tjenstgörande Prester och cirka 50 af de äldre studerande. Då icke petitionen blifvit framhafd i Studentföreningen, kunde på den korta tiden icke alla af dessa sednare hafva tillfälle tekna sig. Omkring 30 läkare, 130 grosshandlare och köpmär, 90 minuthandlande, fabrikanter och handtverkare. Ingen af högsta Rättsledamöterne bade ansett sig böra underteckna, hvilket utvisar ett lika rigtigt bedömande af deras ställning, som omisskänneligt är att sjelfva petitionen tillika är ett af samtiden upprest monument åt denna korps, för att åt efterverlden visa huru den genom sin sjelfständighet och humanitet tillvunmt sig nationens ! bela förtroende. Lika så märkligt som det är att samma GenerelFiskal Treschow som å embetets vägnar förer talan i det pågående tryckfrihetsmålet mot Professor David, äfven lärer ha biträdt undertecknandet, lika så underligt förekommer att endast nio af garnisonews officerare vid landtarmtep uncerskrifvit petitionen, men deremot nära 50. af flottans Officerskorps, Likväl påstås att antalet af de förra hade blifvit något större än det blef, om det ej kommit för sent fram med sin önskan i detta fall. — Efter hvad som säges, skola äfven petitioner från Roskilde och Helsingör vara i fråga att inlemnas. Under loppet af veckan har man i Tidningen Köpenhamnsposten sett införd en framställning om bildandet af en förening med föremål att motverka missbruk af tryckfriheten. — Denna artikel är underteknad, af 4 Professorer : Clausen, Höyen, Schouw och Sibbern, Just.-Rådet och Högste Rätts-Advokaten Höegh Guldberg; Kommendörkapitenerne Litken och Seidelin; Stats-Rådet och Grossören Hvidt, Agenten och Grossören Suhr, samt Grossören Meinert.