regivighet till Grekland. Under Hellenernes fanor
stridie jag mo: Turkarne. På Morea blef jag af de
hundarne tillfingatagen och sänd till Koastantino-
pel. Man kastade mig i fängeise och först för 3
månader sedan lyckade; mig attusdkoroma hvarpå jag
ilade så fort jag förmådde hit till min maka, som
icke sedsn år 1827 haft underrättelse fråu mig. I
förgårs Lom j:g till Pari; fics veta att Amalia,
min hustru, redan för ettår sedan afiidit. Jag iobil-
lade mig att hon af sorg öfver m:n olycka så ti-
digt gått ur verlden; gjorde mig samvete d :raf, skyn-
dar hit för att uppsöka hennes graf och ånger-
full sörjavde bedja hennes ande förlåta mig, då Jazg
nu af Er får hö.a, att hun brutit sin trobet och ull
och rd skäokt sitt hjerta åt tvenne. O, Qvinino!
O, Qviunorl
Jaz finner Er vrede rättvis. Meo bvad som händt
kan ej mer hbjelpas. Jag råder Ev ailtså att lägga
den kristiiga kärlekens hyente öfver hvad som till-
dragit sig. Betänk, att Er Fru bade giltiga anled-
ningar alt tio Er fallen på ärans fält di hon se-
dan år 1827 icke fått underrättelse från Er, För-
låtligt är det, att en Eoka af 25 år ser s:g om ef-
ter en annan mate. Och att hon på samma gång
lemnade mig och denue HBerrea anspråk på sin haud
— det vilje vi tiliswvifva ett lätisinnve som wgå-
hända faan valet oss emellan något svårt. Nog af
Hr Kapicn! Ordspråket säger: låter de döda hviia i
fred.
x x
la tre, Amalias maa och begge älskarne förso-
nade sig derpå med hvarandia, och redan samma
dag firade de en glid aftop i Longebawmps.
FURUNO LTR ALE ONCE SERA AN FATTIG HETEN TE NEKA ENT REN ENA