i hvad måtto handläggning föregått och hinder möta för slut Det heter i Utskotiets Memorial, att frågan om myn!enheten är så vigtig för hela nationen: att frågans oafgjorda skick föror:akar uppehåll i Utskottets göromål och att angetägesheten fordrar densammas ofördröjliga afgörande sawt svar till Ritets Stävder, så f.rt Kongi. Majits eyrbara tid medgifver Autingen får det antsgas, att Rikets Ztänders underdåniga skiifvelse af den 27 sisti. Okt. inzebär allt detta. eller ock står det fast, att Ständerna redan då avsett oläwvrpligt derom göra annan frasställning än samma skrifvelse innehåller; ty icke var frågan owa mynt-enbeten då -aicdre VvVigtig än nu: icke är det nu först den fått inflytande på Utskottets göromål: icke eller måtte Rikets Ständer då mindre än nu hafva varit sorgfäliige alt se dessa göromål bragte till slut, så fort tiden medgaf. Mig synes ovedersägligt, att Rikets Ständer, sedan de i oivanberörde skr.fvelse anmält till Kongl. Maj:ts rvådiga pröforng deras förslag till oytt system för Rikets silfvermynt, ej allenast dermed iaktiagit och fullgjort hvad på dem i frågans ännu oförändrade skick kan ankomma, utan ock beredt sig full visshet, att ärendets vigt icke undgår Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksimhet. Den förnyade framställningen skulle förutsätta tvifvelsmål i detta sednare hänseende. Jag ser likväl icke, huru de, som känna sig dertill benägne, kuana lita på två skrifvelser 10era än en. Vill man uttrycka det nit för Riksdagens förkortande, som vanligen stär till hands när det gäller uppehåll hos andra, så borde Utskottet vara beredt att nöjaktigt hesvara frågan, huruvida allt är uträttadt, som på detta Utskott ankommer utan sammanbang med beslutet ow myntenheten. Jag åberopar derom den redogörelse för Utskoltets göromål, som innefattas i dess Memorial till Rikets Ständer den 13 i denna månad; ochjag tillägger, hvad ingen af Utskottets Ledamöter skall kunna sanningseuligt bestrida, att arbetet bär allt hitintills upptagit tiden så träget, att annat uppebål!, än det som brist på tid förorsakat, icke någonsin varit inom Utskottet owtaladt förr än det passade sig till det förslag, som nu framställes. Må hända, att, om mynt-enbeten vore af Konurg och Stinder afgjord, Utskottet hade utarbetat de stadganden, som dermed skola cga gemenskap. Ett sådant förhållande kan hvarken bestridas eller bejakas, efter som det hade berott på ordningen i hviiken ärenderna fått förekomma, det ena företrädesvis framför det andra. Emerdlertid skulle något annat göromål, som nu är fu!ländadt, då vara ogjordt; ty i ena och andra fallet har tiden varit för Utskottet lika dryg elier vdryg. Det är ock visst, att Utskottet, under afbidan, huru Kongl, Maj:t i Nåder täckes besluta angående mynt enheten, alldeles icke gjort sig färdigt med förslag, huru de föreskrifter, hvilka af samma nåd:ga beslut bero, må alternativt regleras, å ena sidan, för den händelse att Fukets Ständ:rs unde. dåniga förslag vinner sanctiron; och ä andsa sidan för det fall, att Kongl. Maj:t snnorlunda beslutar. Jag skulle t:o, att Utstottet, om det, så fort dess dyrbara tid medgifcer, sysselsätter sig med detta göremål, gör deri något bättre, nytvigare och ändamålsenligare, än att stanna vid en tillstyrkan, som, ehvad den på ett eller annat sätt aflöper, ändock förr eller senare måste efierträdas af något Betänkande i sjelfva saken, på hvilket men behöfver använda tid. när en ging u!vägen att finna förhinder utom Utsko!tet icke mera återstår. Uti denna reservation hafva Hr Frib, Stjernstedt, Hrr Bogeman och Lagerheim, Hr Biskop af Kullberg, Hr Doktor Engeström, samt Riksdagsfullmäktige Peter Andersson, Brisman och Svanberg instärnt ; af Hr Helledaij: Efter min åsigt är det för bedömandet af ifrågavarande motion icke erforderligt att undersöka huruvida uteblifvit nådigt svar å Ständernas uuderd. skrifvelse den 27. sisil. Oktober må hafva föranledt uppskof med riksdagsgöromälens bringande till slut eller ej. Den opinion, so:a i afseende härå, kan göra sig gällande, må dertill söka sig ett lämpligare tillfälle. Här är endast iråga om lämpligheten af den föreslagua åtgärden, alt i underdånighet pä inna Kongl. Maj:t em ett snart delgifvande af Kongl. Maj:ts nådiga svar i aniedning af nämde skrifvelse. För min del nödgas jag erkänna, alt jag fioner en slik åtgärd i hög grad oformlig och ingalunda försvarad af våra grundlagar. Den grannlagenhet, med hvilken representationen billigt fordrar att bl:fva af Regeringen behandlad, måste, så vida ett för samhället tyckligt förhållande statsmakterne emellan s:all kunna bib-hållas, vara reciproqve, och jag är öfvertygad, att representatienen icke med välb-hag kulle emottaga erinringar om skyndsamhet vid Riksdagsärendenas behandling, serdeles om anledning till den förmodan vore för handen, att Regeringen icke kunde känna eller bedömma orsaken till uppehållet. af Hr Rubin: Jag delar i så måtto den i Hr af RoJens reservation uttryckta åsigt, om jag icke kan anse frågan om myntenhetens bestämmande vara för nationen så vigt:g, som Utskottet förespealat, äfvensom jag, så vidt mitt omdöme är tillräckligt, ej kan finna, att Banko-Utskottet och den sfdelning hvartill jag hörer, 1 rivgaste måtto varit uppehållna genom utcblifvet svar uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 27:de Okitober nästlidet är, velst åtskilliga ärenden ännu ligga oafgjorda på Utskottets ard3 af Hr Valleij: I fir Rubins reservation förenar jag mig äfven, med tillägg, att jag an:er Rikets Ständer vara obehindrade att ifrån Banken utgifva sedlar under bevämning af Riksdaler ccurant, i den händelse Kongt Muj:ts nådiga svar uteblifver.