denna enhet måtte blifva ett Silfvermyn t, moisvarande I
RBiksdaler Barkosedlar.? — — —
R. St. hade alltså, i önskningsväg, begärt en silfvermyn-
tenhet, motsvarande 18 skillingar i silfver, men då H.
Maj:t icke dertill i Båder samtyckt, utan emellan Riksd.-
garna låtit slå vårt nuvarande silfvermynt likt det gamla i
värde; så upptog denna Risdags Banko-Utskott frågan ånyo,
i Betänkandet N:o 7, och resoltatet deraf, efter mängfaldiga
jemkningar, blef den unuderd. skrifvelsen N:o 167, i Expe-
ditions-Utskottets samtugar, daterad den 27 October 1934,
deuna skrifvelse på hvars besvarande man med sådan otä-
Jighet väntat!! .
Huru ofta jag än läst detta dokument till titlar eller
kontex, har jog icke varit i stånd attiupptäcka, att detsam-
ma i ringaste mon sammanblandar f:ågan om ett nytt sy-
stem för Rikets Silfvermynt, som utgör hufvudtiteln,
med frågan om Bankens Kreditsedlars form. Ej
he!ler kar jag kunnat usdgå göra den reflexion, att sedan
BR. St, i sine, under Maj månad sistlidn: år, hållne öfver-
läggningar i detta äsne, hyeruti jag icke deltagit, måste
hafva rönt betydlig inverkan till sitt så kallade beslut, ge-
rom den omständighet, att K ngl Maj:t redan faktiskt tagit
titt, det vill säga, genom anbetald utmyntning låtit verk-
ställa det, så förfa!ler mig den unvnderd. skrifvelsen snarare
som ett omkladt tillkännagifvande, att R. St:r iemnat, en-
ligt 79 S., sitt bifall till det myntsystem Konungen redan
besluvst och verkställt, än som något deros förelöpande
beslut.
Det är myoket möjligt, alt jag misstager mig i gissnin-
gar, att H. Moaj:t Konusugen så ansett den anderdåniga sekrif-
velsen, men en annan gissning återstår, nemligen, att Hans
Mej:t, af den bestämda önskningsfermen i förra Riksdags-
skr:fvelsen och de obestämda ordalagen iden af den 27 Oc-
tober 1834, baft anledning anse saken vara af RiketsStän-
der sjelfve betraktad såsom ett önskningswmål, hvarå något
imrnaediat svar under Riksdagen icke var nödvändigt. I
hvilkeidera fallet som helst, och utan att tro mig träda
Konungens prerogativ för nära att anbefalla hvilketdera
räknesätt som l:elst i uppbörden af skatterna, var jag beredd,
när tiden att fullborda Banko-Keglementet inträdde och frå-
gan om kredit-sedlarnes beskaffenhet skulie afgörss, desto-
hellre instämma i den åsigt, som finance-Afdelningen redan
i Maji månad och sedermera Banko-Fullmägtige yttrat, att
ställa sedlarne på kuranträkning, som jag cj kunnat upp-
täcka det ringaste spår till någon motsatt yttring, och hvar-
före jag såsom tillärvg blott velat föreslå, att å ledige rum
på kreait-sedel-papperet skulle inom parentheser med siffror
utmärkas valeuren vj allena efter Siltver-Specie utan äfven
den gamla Bancosedels-Räkningen.
Att jag härutinnan haft brätt är en sak, som Utskottets
majoritet möjligek kunnat iyckas ådagalägga, derest man
icke varit så angeiägen att ovillkorligen afgöra Hr Stuarts
motion samma dag som den blifvit väckt. Orsaken till det-
ta hastande är ej svår att finna, men från den plats jag i
Utskottet innehar är det mig ej tillåtet mera vidröra den.
Har jag åter i saken rätt, hvilket jag nu vördsamt under-
ställer de respektive Stånden, så hoppas jag man tillika
skall göra mig den rättvisa att erkänna, det min plan, att
i rak grundlag-enlig väg framgå med förslag om Bankens
kreditsedelfabrikation till Rikets Ständer, såsom Bankens
Öfverförvaltare, innebär den genaste möjliga väg till slut,
ej allena på frågan — utan på Riksdagen ;
Af Hr af ROLCN: Hr Stuarts motion är så ofören-
lig med mina under öfverläggningen derom yttrade åsigter,
att jag ej kan undgå anmäla resersation emot det bifall
motionen vunnit genom pluralitet af tre röster vid vote-
ringen. Af aktning for Utskottets beslut skall jag härvid
icke inskränka mig ill erinran, det bebofvet att veder-
lögga stundom finnes undarröjdt genom brist på grundade
skäl att bifalla. Om jag råkar i det fel, att icke rätt tvål-
Ja mig vid saken. kommer sådant deraf, att jag ej vågar
afgöra, hvad som i den bifallne motionen är hufvudsak cl-
ler bisak.
Förslaget, sådant det under öfverläggningen varit upp-
fattadt och utveckladt, går derpå ut, att hos Kongl. Maj:t
måtte göras underdånig påminnelse om svar å Rikets Stän-
ders underdåniga skrifvelse den 27 Okrober sistlidet år, rö-
rade myntenheten. Anledning.n till en sådan framställ-
ning skulle hämtas deraf, att ärendet icke blifvit hos Kongl.
Majst afgjordt med den skyndsamhet, som svarat emot Ut-
skottets väntan och vore af behof påkallad: fördelen och
Riksgagneligheten af den underdåniga påminnelsen ville man
finna deri, att den skulle afbjelpa ett binder i Utskottets
göromål och att, ju förr Rikets Ständer fingo cm ttaga
Kongl. Maj:ts Nädiga svar, desto snarare kunde den låvg-
variga Riksdagen bringas till efterlängtadt slut. Utskottets :u
justerade memorial har gifvit åt försiaget en mera putsad
omklädnad, men icke förändrat dess halt.
Da jag talt emot motionen, har jag bland annatanfört
min öfsertygelse, att ordniug och skick uti Riksdagsären -
dei nas behavsling borde i bredd med motionäsens syftemål
ega något anspråk på uppmärksamhet. Detta nämner jag
nu biott i förbigås de, tur att ej uppehålla mig vid skäl,
bvilias mer eiler misdrve värde beror af den gräns, god -
tycket bestämmer för sina undantag från dena visa till-
fällen så ifiigt förfäktade ömtäligheten om formår.
Derföre att förev.rande fall lärer Löra tilldem, i hvil-
ka formen skall betyda intet, har det ock varit förgäfves,
att vidsöra det ovanliga i exemplet, att Utskott eler
Stäader tillegva sig cn fo:tgående om. delbar uppsigt öfver
föredragningen och handläggningen af mål, som få Konz2l.
Moj:ts nådiga pru!nisg bero. Lika lätt iaan inser, huru
detta exempel, en gång sladgaät, kunde fraiadeles åbetupas
till stöd fö mera vvisträckt tillämpning, lika litet kan
det förbiser, att åtgärden utgör ett steg på sidan eller
framom den granskiing, under hvilken Grundiagen ställt
Regerings-äreodernas bandbafyande. Jag har för ingen
del anseti mig tillständigt, att lemna min röst härtill och
jag förblifer vid min crinran, att icke en gång de myn-
digheter, som ega rättighet fläta påminnelser till under-
räng inom emradet 10 rknj - a FO
vända den suno: luuda, än såsom on tingskrets, pläga an
DR otkratft mot för-
sumliz ellar Ö i s -