Article Image
denna enhet måtte blifva ett Silfvermyn t, moisvarande I RBiksdaler Barkosedlar.? — — — R. St. hade alltså, i önskningsväg, begärt en silfvermyntenhet, motsvarande 18 skillingar i silfver, men då H. Maj:t icke dertill i Båder samtyckt, utan emellan Riksd.garna låtit slå vårt nuvarande silfvermynt likt det gamla i värde; så upptog denna Risdags Banko-Utskott frågan ånyo, i Betänkandet N:o 7, och resoltatet deraf, efter mängfaldiga jemkningar, blef den unuderd. skrifvelsen N:o 167, i Expeditions-Utskottets samtugar, daterad den 27 October 1934, deuna skrifvelse på hvars besvarande man med sådan otäJighet väntat!! . Huru ofta jag än läst detta dokument till titlar eller kontex, har jog icke varit i stånd attiupptäcka, att detsamma i ringaste mon sammanblandar f:ågan om ett nytt system för Rikets Silfvermynt, som utgör hufvudtiteln, med frågan om Bankens Kreditsedlars form. Ej he!ler kar jag kunnat usdgå göra den reflexion, att sedan BR. St, i sine, under Maj månad sistlidn: år, hållne öfverläggningar i detta äsne, hyeruti jag icke deltagit, måste hafva rönt betydlig inverkan till sitt så kallade beslut, gerom den omständighet, att K ngl Maj:t redan faktiskt tagit titt, det vill säga, genom anbetald utmyntning låtit verkställa det, så förfa!ler mig den unvnderd. skrifvelsen snarare som ett omkladt tillkännagifvande, att R. St:r iemnat, enligt 79 S., sitt bifall till det myntsystem Konungen redan besluvst och verkställt, än som något deros förelöpande beslut. Det är myoket möjligt, alt jag misstager mig i gissningar, att H. Moaj:t Konusugen så ansett den anderdåniga sekrifvelsen, men en annan gissning återstår, nemligen, att Hans Mej:t, af den bestämda önskningsfermen i förra Riksdagsskr:fvelsen och de obestämda ordalagen iden af den 27 October 1834, baft anledning anse saken vara af RiketsStänder sjelfve betraktad såsom ett önskningswmål, hvarå något imrnaediat svar under Riksdagen icke var nödvändigt. I hvilkeidera fallet som helst, och utan att tro mig träda Konungens prerogativ för nära att anbefalla hvilketdera räknesätt som l:elst i uppbörden af skatterna, var jag beredd, när tiden att fullborda Banko-Keglementet inträdde och frågan om kredit-sedlarnes beskaffenhet skulie afgörss, destohellre instämma i den åsigt, som finance-Afdelningen redan i Maji månad och sedermera Banko-Fullmägtige yttrat, att ställa sedlarne på kuranträkning, som jag cj kunnat upptäcka det ringaste spår till någon motsatt yttring, och hvarföre jag såsom tillärvg blott velat föreslå, att å ledige rum på kreait-sedel-papperet skulle inom parentheser med siffror utmärkas valeuren vj allena efter Siltver-Specie utan äfven den gamla Bancosedels-Räkningen. Att jag härutinnan haft brätt är en sak, som Utskottets majoritet möjligek kunnat iyckas ådagalägga, derest man icke varit så angeiägen att ovillkorligen afgöra Hr Stuarts motion samma dag som den blifvit väckt. Orsaken till detta hastande är ej svår att finna, men från den plats jag i Utskottet innehar är det mig ej tillåtet mera vidröra den. Har jag åter i saken rätt, hvilket jag nu vördsamt underställer de respektive Stånden, så hoppas jag man tillika skall göra mig den rättvisa att erkänna, det min plan, att i rak grundlag-enlig väg framgå med förslag om Bankens kreditsedelfabrikation till Rikets Ständer, såsom Bankens Öfverförvaltare, innebär den genaste möjliga väg till slut, ej allena på frågan — utan på Riksdagen ; Af Hr af ROLCN: Hr Stuarts motion är så oförenlig med mina under öfverläggningen derom yttrade åsigter, att jag ej kan undgå anmäla resersation emot det bifall motionen vunnit genom pluralitet af tre röster vid voteringen. Af aktning for Utskottets beslut skall jag härvid icke inskränka mig ill erinran, det bebofvet att vederlögga stundom finnes undarröjdt genom brist på grundade skäl att bifalla. Om jag råkar i det fel, att icke rätt tvålJa mig vid saken. kommer sådant deraf, att jag ej vågar afgöra, hvad som i den bifallne motionen är hufvudsak cller bisak. Förslaget, sådant det under öfverläggningen varit uppfattadt och utveckladt, går derpå ut, att hos Kongl. Maj:t måtte göras underdånig påminnelse om svar å Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 27 Okrober sistlidet år, rörade myntenheten. Anledning.n till en sådan framställning skulle hämtas deraf, att ärendet icke blifvit hos Kongl. Majst afgjordt med den skyndsamhet, som svarat emot Utskottets väntan och vore af behof påkallad: fördelen och Riksgagneligheten af den underdåniga påminnelsen ville man finna deri, att den skulle afbjelpa ett binder i Utskottets göromål och att, ju förr Rikets Ständer fingo cm ttaga Kongl. Maj:ts Nädiga svar, desto snarare kunde den låvgvariga Riksdagen bringas till efterlängtadt slut. Utskottets :u justerade memorial har gifvit åt försiaget en mera putsad omklädnad, men icke förändrat dess halt. Da jag talt emot motionen, har jag bland annatanfört min öfsertygelse, att ordniug och skick uti Riksdagsären dei nas behavsling borde i bredd med motionäsens syftemål ega något anspråk på uppmärksamhet. Detta nämner jag nu biott i förbigås de, tur att ej uppehålla mig vid skäl, bvilias mer eiler misdrve värde beror af den gräns, god tycket bestämmer för sina undantag från dena visa tillfällen så ifiigt förfäktade ömtäligheten om formår. Derföre att förev.rande fall lärer Löra tilldem, i hvilka formen skall betyda intet, har det ock varit förgäfves, att vidsöra det ovanliga i exemplet, att Utskott eler Stäader tillegva sig cn fo:tgående om. delbar uppsigt öfver föredragningen och handläggningen af mål, som få Konz2l. Moj:ts nådiga pru!nisg bero. Lika lätt iaan inser, huru detta exempel, en gång sladgaät, kunde fraiadeles åbetupas till stöd fö mera vvisträckt tillämpning, lika litet kan det förbiser, att åtgärden utgör ett steg på sidan eller framom den granskiing, under hvilken Grundiagen ställt Regerings-äreodernas bandbafyande. Jag har för ingen del anseti mig tillständigt, att lemna min röst härtill och jag förblifer vid min crinran, att icke en gång de myndigheter, som ega rättighet fläta påminnelser till underräng inom emradet 10 rknj a FO vända den suno: luuda, än såsom on tingskrets, pläga an DR otkratft mot försumliz ellar Ö i s

25 februari 1835, sida 2

Thumbnail