dymedelst tillskynda den Polste flyktingen något obehag; men finna i Aftontidningen för i går ett bref från Linköping, innehållande den underrättelsen, att den Svenska gästfriheten ej lävgre fått stå honom öppen, utan att han blifvit beordrad att lemna landet, allt åt:öljd af polishetjenter. Vi göra inga reflktioner, härvid, emedan man sannolikt icke haft att västa sig något annat under närvarande förhböllanden, utan införa endast artikeln ur Aftontidningen. Utdrag af ett bref, dateradt Linköping, Febr. 1835. En händelse, som här väckt en ganska obehaglig sensation, får jag i korthet berätta, Den Polska Öfversten Du marski, som du förmodligen hört omtalas i Stockholm, reste i medlet af Dec. från Norge, der han tillika med 4 af sina olyckskamrater nära 2;ne år vistats, öfver Trondheim till Östersund, med pass från Norge och de amplaste rekommendationer till fiere af Stockholms mest ansedda Köpmän. 1 Östersund fick han ytterligare pass till Stockholm, och reste derifrån med en Löjtvant Bergin, som äfven ämnade sig dit, Borgmästaren i Östersund, som ej fått några förhållningsordr:s i afseende på Polska flycktingar, inrapporterade hans afresa till Utrikes-Ministern, då, genom Polismästarens försorg, Polisbetjerter lära afsändts till Gefle och ()psaia, för att inhibera hans resa till hufvudstaden. Händeilsevis asserade han nämnde, städer utan hinde och ankom iyckligt pi aftonen till Stockholm. Morgonen derpå besökte han åtskilliga ansedda Handelshus, till hvilka ban hade rekommendation från de mest ansedda hus i Noarge, och gick sedan, åtföljd af Bergin till Polisen. Herr Nehr man lärer blifv t högeligen förvånad att se honom i Stockholm, och ännu mer deröfver att han redan besökt ofvannämde personer. Han sade emedlertid, att han skulle anmäla saken och sedan låta höra af sig. Mändags morgon (Fredags afton kom han) blef han genom a:ne Polisbetjenter uppka lad till Polismästaren då denne förkunnade honom att han genast borde afresa från Stockholm, men fick tillstånd att för öfvigt vistas hvar han ville i Sverige. Sox han är hög Frimurare, lärer han äfven fått samma försäkran af Exel. De la Gardie. Insjuknad, lemnades honom tillåtelse att qvarblifva i Stockholm till hans hälsa t llät honom fortsätta resan. Han valde Linköping till sin vistelseort och begaf sig å väg med en ung Fransman som tolk. I Pihlkrog upphanns han af en Polisbetjent, hvilken fortsatte resan efter honom ända hit, likväl utan alt denne annoncerade sig såsom sänd att följa honom. Nämde Polisbetjent har sedan uppehållit sig här under hela tiden, Öfversten vistats här, som är 3 veckor, och lärer för enskildte personer erkänt, att han blifvit skickad för att observera konom. Öfversten har af alla blifvit omfattad med den största välvilja, så väl i följd af sina olyckor, som hans utmärkt intressanta och angenäma väsende. — Jag har haft den lyckan att göra hans närmare bekantskap, och har dageligen varit i hans sällskap, och vet sålunda, att han ej gifvit den minsta anledning att ådraga sig den ringaste misstanka. I gär moi gons ankom en kabinetskurir till LandshöfdingeEmbetet med ordres, att Öfversten inom 24 timmar skuile lemna staden, och sedermera landet öfver Helsingborg, åtföljd af polisbetjenten till gränsen. Landshöfdingen, som omfattat honom med största välvilja, är olyckligtvis borta, hvarföre Lands-Sektern meddelade honom orderne. Några dagar kommer han väl att qvardröja här i följd af sjuklighet. För att skaffa honom nödiga medel till sin resa, draga flera af hans vänner försorg om att sammanskott göras åt honom, såväl här i staden som i Norrköping, men dessa blifva tyvärr troligen obetydliga. Hvad jag derföre slutligen får bedja dig om är, att du vore god, genom dina vänner, föranstältade en insamiing i Stockho!m, som jag hoppas ej blir obetydlig, då jag är öfvertygad, att många finnas, som ej vilja, att den ende Polske Frihetsbjelte, hvilken kommit hit, utan deltagande skall lemna ett land, der han trott sig kunna finna lugn och ro för sina återstående dagar. Utdrag af ett annat bref, dat. Linköping (Febr. 1835.) Ö:verste Dumarski afreste i Onsdags till Helsingborg ofver Jönköping och Christianstad. Nu mera finnes ej det ringaste tvifvel på hans person. Han visade innan sin afrea för auktoriteterna härstädes så säkra dotumenter, att ingen här som sett dem kan betyvilla deras riktighet, och såiunda bar han endast varit utsatt för en polisförföljelse. I Linköping insamlades på 2:ne dagar 400 Rår bko åt honom till respenningar; till Norrköping skrefs i dylikt afseende, men der hade ofördelaktiga ryckten, som blifvit spridda at eu Kabineits-Kurir (f. d. Hyrkusk) bindrat iasamlingen. Sedan dessa ryckten blifvit vederlagde, hvar om jag i dag fått bref, hoppas jag att en betydlig insaraling kommer att der göras och skrifver jag till Öfverste Dumarsti, för att bedja honom uppgifva, till hvilket Handeishus man får addressera hvad som insazalas, Polisens avledning att utsprida ofördelaktiga ryckten om honom, var att han kallat sig Dumont, hvilket namn han haft i Fransysk tjenst, och som lättare uttalas der än hans Polska, Vi boppas icke ens behöfva uppmana den Svenska allxrmänheten att visa sitt deitagande för denne olycklige förföljde Polack, hvars enskilta lefnadsbändelser jemväl äro på det högsta interesauta för frihetens vänner. Bidragen emottages och redov:sas af Aftontidningens Redaktion. I sammanhang med en artikel i N:o 24 af den indragna tidningen Aftorbladet 1 Stockhoim, hvari yttrades en önskan om tillvägabringande af en så NE RE 1 a oh An a