beiunno sig 1 enahanda Dbeligenhet med honom. hRe-
presentationens talrikhet gjorde det för densamma
omöjligt, att kunna uppgöra organisationen af
en uvdervisningsanstalt, i hvilket ämne tankar-
ne i allmänhet voro delade. Han trodde ock att
bildandet af folkskolor, som bekostas af kommu-
nerne, säkrast och bä t öfverlemnades till kommu
nerne sjelfva genom de män, till hvilka de ägde
förtroende; och stiftandet af serskidlta slag af di-
rektioner såsom Anders Danielsson tillstyrkt, fruk-
tade han skulle leda blott till undervisningsverk
på papperet, som i verkligheten förhindra det vigti-
ga ändamålet. Sek:eteraren föreslog derföre Stan-
det, att helt enkelt gilla Utskottens sista betänkan-
de, innehållande allt hvad man i sakens nnvarande
skick, kunde hoppas, att vinna. Men då Ståndet al-
tid med så mycken värma omfattat förslaget att
till bildande af folkskolor, församlingarna må er-
hålla extra nådår vid lediga ecklesiastike beställ-
ningar, så kunde Ståndet tilllika besluta, att, för
egen del, ingå till Kongl. Maj:t med underdånig
framställving derom, att Kongl. Mai:t täcktes fästa
nådigt afseende på de ansökningar, hvarmed för-
samlingarne i det hänseendet kunna inkomma.
PETER JÖNSSON och ANDERS PÅLSSON från
Jönköpings Lär instämde i Sekreterarevs förslag.
BOTVID JONSSON från Östergötland var icke
ense med Hans Jansson: derom, att inkemsten af
extra nådår skulle komma annan församlivg tillgo-
do, än den hvarest ledigheten inträffat, ty, om för-
samlingen ensam finge åtnjuta en sådan inkomst,
skulle sådant göra den mera nitisk att bereda sig
en sådan utväg för folkundervisningens befrämjan-
de. Han fruktade att den ifrågavarande inbjudnin-
gen ieke skulle röna framgång, och gillade Sekre-
tererens förslag.
ANDERS DANIELSSON hade, i följd af den
värma och odelade bifall hvarmed Ståndet omfat-
tat hans tankar i ämnet, icke trott att Ståndet nu
skulle så handlöst slåppa detsamma. Bonde-Stån-
dets framställning af dess bekymmer i denna vigti-
ga fråga, trodde han, skulle vara både lämplig och
nödvändig, om man skulle kunna vänta ett lyckligt
resultat. Ville Ståndet underlåta inbjudningen och
biträda Sekretererecs förslag, hade ban deremot
icke att invända, emedan åtmiastone något dermed
vunnes: — Betröffaade anmärkvingarne mot hans
detailerade grunder för skolornas inrättning och sty-
relse, så hade det icke varit ur vägen, att hos
Kongl. Maj:t antyda Bonde ståndets åsigt i detta
hänseende, och ämnet vore icke svårade, än att
hvar och en derom kunde göra sig begrepp.
NILS STRINDLUND förklarade, att, om Anders
Danielsson afstod från sistnämde delen af sitt förslag,
ville han bifalla en underdåaig skrifvelse till K.
M., hvarigenom ändamålet åtminstone till en del
kunde vinnas, i annat fall yrkade han anförandets
bordläggning, ty landets olika natur och förhållan-
den gjorde en enda generel föreskrift angående sko-
lorne olämplig, och församlingarna sjelfve voro bäst
i tillfälle att bedöma sättet för ändamålets vin-
nande.
NILS MÅNSSON fr. Malmöhus Län avsåg att hvad
Utskottet tillstyrkt såsom föremål för en skrifvelse
till Kongl. Maj:t vore rätt, och utgjorde första ste-
get till ändamålets vinnande. — Kolekternes antal
kunde bero på församlingarna sjelfve. — Han de-
lade Anders Danielsons tanka, attingen embetsman-
na- eller ecklessiatikmyndighet må blarda sig i
stolornes styrelse, men fruktade att den flufvudDi-
restion han föreslag:t skule tillvälla sig allt för
myci:en myndighet. Derföre torde det vara bäst
a:t omsorgen öfver skolorne lemnades åt kammuner-
ve. — Talaren tillstyrkte äfven en underdånig skrif-
velse om extra rådår, Utskottets skäl för afslag
härå voro svaga, ty ofta hände att en ung och vid
göromålen van vicarius vore mera skicklig än till-
trädaren, som kanske alldrig förr tjenstgjort. — An-
märkningen att de vanliga nådåren icke skulle kun-
na indragas, derföre att Presterskapet icke hade
någon Pensionsanstalt, vore lätt häfven, ty in-
ter hindrade at ju äfven de, likasom sta-
tens civila Embetsmän inrättade en Pensions-
Kassa, Talaren antog dock Uiskottens Utlåtande,
med det tillägg, att enskilt usderdinig skrifvelse
aflåtes till Kongl. Maj:t om, erhållande af extra
nådår för ifrågavarande ändamål.
JÖNS JÖNSSON fr, Kristianstads län och BENGT
ERICSSON från Wermland förenade sig med Nils
Månsson.
TUFVE MÅNSSON från Malmaähun: län ancs at!