beiunno sig 1 enahanda Dbeligenhet med honom. hRepresentationens talrikhet gjorde det för densamma omöjligt, att kunna uppgöra organisationen af en uvdervisningsanstalt, i hvilket ämne tankarne i allmänhet voro delade. Han trodde ock att bildandet af folkskolor, som bekostas af kommunerne, säkrast och bä t öfverlemnades till kommu nerne sjelfva genom de män, till hvilka de ägde förtroende; och stiftandet af serskidlta slag af direktioner såsom Anders Danielsson tillstyrkt, fruktade han skulle leda blott till undervisningsverk på papperet, som i verkligheten förhindra det vigtiga ändamålet. Sek:eteraren föreslog derföre Standet, att helt enkelt gilla Utskottens sista betänkande, innehållande allt hvad man i sakens nnvarande skick, kunde hoppas, att vinna. Men då Ståndet altid med så mycken värma omfattat förslaget att till bildande af folkskolor, församlingarna må erhålla extra nådår vid lediga ecklesiastike beställningar, så kunde Ståndet tilllika besluta, att, för egen del, ingå till Kongl. Maj:t med underdånig framställving derom, att Kongl. Mai:t täcktes fästa nådigt afseende på de ansökningar, hvarmed församlingarne i det hänseendet kunna inkomma. PETER JÖNSSON och ANDERS PÅLSSON från Jönköpings Lär instämde i Sekreterarevs förslag. BOTVID JONSSON från Östergötland var icke ense med Hans Jansson: derom, att inkemsten af extra nådår skulle komma annan församlivg tillgodo, än den hvarest ledigheten inträffat, ty, om församlingen ensam finge åtnjuta en sådan inkomst, skulle sådant göra den mera nitisk att bereda sig en sådan utväg för folkundervisningens befrämjande. Han fruktade att den ifrågavarande inbjudningen ieke skulle röna framgång, och gillade Sekretererens förslag. ANDERS DANIELSSON hade, i följd af den värma och odelade bifall hvarmed Ståndet omfattat hans tankar i ämnet, icke trott att Ståndet nu skulle så handlöst slåppa detsamma. Bonde-Ståndets framställning af dess bekymmer i denna vigtiga fråga, trodde han, skulle vara både lämplig och nödvändig, om man skulle kunna vänta ett lyckligt resultat. Ville Ståndet underlåta inbjudningen och biträda Sekretererecs förslag, hade ban deremot icke att invända, emedan åtmiastone något dermed vunnes: — Betröffaade anmärkvingarne mot hans detailerade grunder för skolornas inrättning och styrelse, så hade det icke varit ur vägen, att hos Kongl. Maj:t antyda Bonde ståndets åsigt i detta hänseende, och ämnet vore icke svårade, än att hvar och en derom kunde göra sig begrepp. NILS STRINDLUND förklarade, att, om Anders Danielsson afstod från sistnämde delen af sitt förslag, ville han bifalla en underdåaig skrifvelse till K. M., hvarigenom ändamålet åtminstone till en del kunde vinnas, i annat fall yrkade han anförandets bordläggning, ty landets olika natur och förhållanden gjorde en enda generel föreskrift angående skolorne olämplig, och församlingarna sjelfve voro bäst i tillfälle att bedöma sättet för ändamålets vinnande. NILS MÅNSSON fr. Malmöhus Län avsåg att hvad Utskottet tillstyrkt såsom föremål för en skrifvelse till Kongl. Maj:t vore rätt, och utgjorde första steget till ändamålets vinnande. — Kolekternes antal kunde bero på församlingarna sjelfve. — Han delade Anders Danielsons tanka, attingen embetsmannaeller ecklessiatikmyndighet må blarda sig i stolornes styrelse, men fruktade att den flufvudDirestion han föreslag:t skule tillvälla sig allt för myci:en myndighet. Derföre torde det vara bäst a:t omsorgen öfver skolorne lemnades åt kammunerve. — Talaren tillstyrkte äfven en underdånig skrifvelse om extra rådår, Utskottets skäl för afslag härå voro svaga, ty ofta hände att en ung och vid göromålen van vicarius vore mera skicklig än tillträdaren, som kanske alldrig förr tjenstgjort. — Anmärkningen att de vanliga nådåren icke skulle kunna indragas, derföre att Presterskapet icke hade någon Pensionsanstalt, vore lätt häfven, ty inter hindrade at ju äfven de, likasom statens civila Embetsmän inrättade en PensionsKassa, Talaren antog dock Uiskottens Utlåtande, med det tillägg, att enskilt usderdinig skrifvelse aflåtes till Kongl. Maj:t om, erhållande af extra nådår för ifrågavarande ändamål. JÖNS JÖNSSON fr, Kristianstads län och BENGT ERICSSON från Wermland förenade sig med Nils Månsson. TUFVE MÅNSSON från Malmaähun: län ancs at!