En blick på ett slags bok, kallad: Ett och annat ur tidningen Svenska Minerva. (Slut från gårdagsbladet.) G:nom den ökade uppmärksamheten på riksdagsmanrcavalen uppstod en besynnerlig rörelse i sinnena och en kop fenomener, dem Minerva lika djupt beklagar, som hon är angelägen att draga ett täckelse öfver dem. Skulle hon bekänna saninngen, så sprucke hon af förargelse; skulle hon medgifva, ait det är frin valmännen, som oppositionen u:gått, så vore hennes — och kanske hennes egentliga patroners — roll utspelad. För henne är det en absolut nödvändighet alt kunna föregifva hemliga planer och mencer vid sjelfva Riksdagen, för att förklara den nya oppositionen; hvad fysioromi skulle han förete, om hon måste erkönna, att det är svenska folket, som opp-serar sig! Det vore vanskligare att föregifva, det tidningarna tillskapat dem stora massans gravanima, än att dikta ett dylikt inflytands: på Riksdagsmännen; men säkerligen försöktes äfvear det; Minerva har antydt, det hon reserverat åt sig äfven denna utväg. Hon är fintlig och reder sig nog, blott hon får tid på sig. Vår kateket förgrymmar sig svårligen öfver den 2f de liberala bladen framkasiade tydnirg af Förstäria Stlats-Utskottets voteringar. Bemälte blad hafva nemligen ansett dessa voteringar såsom en uppenbarelse af nationens missnöje med dea nu varavde styrelsens personal och principer. En dylik tanke måste med lif och blod kekämpas, om något skal! kunna räddas af det goda gamla. För stt kringgå frågan och undvika ett direkt svar derpå, måste det vanliga anatemet mot imitation fram-. hefvas. De liberala åsyfta att bereda åt virt land samma lycksalighet, som den t. ex. Frankrike och Spanien hemta af sina tätt på hvarandra följande ministerombyten. Det blir kanske något benigt för vår kateket att riktigt öfvertyga folket, det en lång om än oduglig styrelse i alla händelser är bättre än ombyten, som, om icke verka, åtminstone åsyfta förbättringar. Lycksalighet har Sverge lika litet som Frankrike och Spanien väntataf sina Ministerer, vare sig gamla eller ombytta; men ombjtet ger ändock någon