års tjenstgöring vid teatern afsked af publiken, vid
en för detta ändamål gifven benefice. Ett sådant
tillfälle försum:nades naturligtvis icke af konstens
vänner, hvilka HAr Hjortsberg genom sina lyckliga
talanger så många gånger skänkt en njutning, hvarat
minnet änau lifligt skall fortlefsa, fastän han afträdt
från stå :tebanan. De pjeser som gåfvos voro Tar-
tuffe och Nya Garnisonen. Eter dessas slut och
en stunds stormande ropniogar framträdde Er Hjorts-
berg, och helsade publiken med ett korrt och en-
kelt afskedstal. Då han skulle träda tillbaka, om-
gafs han sf dem, som med honom deltasit i dagens
represen ation. Med synbar rörelse, sågo desse, hu-
ru för sista gången den fallande ridåen skiljde den
mest ä!skode Ssenske Skådespelaren från en allmän-
het, has vslönskringar för hans ålderdom rätt
lämpligt u trycktes genom de rosor som i samma
ögonblick kastades för hans fötter af medspelarin-
norne. .
Denna eskla hyllning, som mången kanske vän-
tat .ig mer utförd och högtidlig, erböll likvål en
oväntad förnyelse, sedan Hr Hjortsberg askommit
till sina rum; då omkring 30 de utmärktaste sån-
gare af Harmoniska sällskapet infanno sig utanför
havs fönster och uppstämde en sererade, hvilken
snart sammankallade ett stort antal främmande
åhörare. Hr Hjortsberg nedkom, samt emottog
nya bevis af den aktning, han förvärfvat sig
inom ella klasser af Stockholws befolkning, och blef
under bfliga bifallsrop, upplyftad på Sångarnes ar-
mar, inburen i sin boning. De vackra rösterna af-
lsgsnade sig, åtföljde af en del af den åhörarde folk-
massan under fortsatt afsjungande afåtskilliga mar-
cher, m. m. öfver pya broa och Skeppsbron, hvar-
est de åtskiljdes.