sanguinismen, eller rättare sagdt den uppenbara origtigheten af dessa kalkyler, hvilket väckte mycket oro och larm i det ministeriella lägret, och satte i rörelse alla utomordentliga talanger i Minerva, Journalen och Dagbladet — för att vederlägga våra förvillande uppgifter). Denna oro ökades, sedan en representant på Riddarbuset Hr Carl Stuart, framkommit med en cxpost af Riksgäldskontorets ställning, jemte anhållan om remiss till Stats-Utskottet. Men Stats-Utskottet afhördes ej. Eet slumrade lika väl som Regeriugen. . Nu uppträdde den nya Stats-Tidningen den 4 sistiidne December och förkunnade för Svenska folket, att Statsveret, efter bestridandet af alla på ordinarie cch ex!raordinarie stat beviljade utgifter, och utan förhöjning i afgiften å något annat än bränvin, ägde ett öfverskott af 369,944 Rdr bko — cn summa, som, enligt Stats-tidningen för den 31 sistl. Jan., vuxit till 800,000 Rdr bko årligen (Bankovinsten inbegripet). a). Vi bekänne, det vi blefvo storliga förundrade öfver denna något grofva osanning i ett oflicielt Blad, helst sakkunnige personer sazt oss, att Statens financiella ställning vore ganska betänklig. Vi ha af sådan anledning begärt samt erhållit upplysningar i detta vigtiga ämne — och vill våra Läsare veta, bur sanna förhållandet är, så se här, hvad en efficiel kalkyl öfver Riksgäldskontorets ställning utvisar af Inkomster och Utgifter åren 1835 till och med 1839: Inkomster af allmän Bevillning 11,353,000 (Beräknadt efter de senare årens medeltal å 2,270,600 Rdr årligen) Smärre Fonder, Tidningsstämpel-afgift c. 147,000 Kapital-afbetalningar och Räntor å Riksgäldskontorets fordringar 150,000