OO Oc TT OO OO SENSE EM
RT mRERRERRRRRRRRERRRRRRRRRRRREEREREERRRERERERRREREREEREEERRRRRERERERERERERERRRRRERRERRRRRRR RR R-—-—————-——
alltför talande bevis på statsekonomisk och financi-
I ell oförmåga att ens organisera ett verkställbart
lånesystem. Beträffande Hr af Billberghs förslag,
så vore det visserligen försigtigare uppstäldt, ty
man hade der icke bundit sig vid några vilkor för
låsets upp:sgande, antingen det skulle ske emot 4,
5, 6 eller 7 procent, eller mot rabatt till go, 80
eller 70 af kapitalbeloppet. Men denna ofullstän-
dighet gjorde det väl temligen betänkligt att der-
till blindt lemna sitt bifall. Hr D. öfvergick der-
efter till ett kort upptagande af de skäl, som af
Friherre Nordin och Grefve Frölich blifvit anförda
för det ifrågavarande lånet.
En talare (Frih. N.) hade sagt, att silfret söker
sig dit, der det gäller mest. Detta vore, ganska
sannt, men just sådant syntes talaren bevisa, att
om silfret gällJe mer i Sverge, d. v.s om man här
köpte mera varor eller egeudom, eller erhöl-
le högre vinst för penningen än i andra län-
der, så skulle, sedan vi fått fast myuntvär-
de, silfret sjelfmant vandra hit, såframt kre-
ditiagarna och kreditbanken väsentligt voro så
ordnade att säkerhet och kredit funnes. Men
att med en fortfarande ofullkomlighet i dessa lagar
och bruk genom lån tvinga silfret hit, vore ett
fåfängt försök, ty det skulle då tvifvelsutan lika
lätt leta sig vägen bort, stängde man det ock inne
i bankens hvalf.
Samma talare hade sagt att rörelsekapitalet vo-
re alltför ringa, ja att det minskats på den sed-
I nare tiden; men på samma gåovg hade han för oss
upprullat en ganska vacker tafla af vår jirn-
handterings, vårt jordbruks och våra närvingars sti-
gande produktion. Talaren hemställde om detta ej
voro något inkonseqvent. Ty antingen vore den,
lik väl allmänt antagna, satsen origtig, att en ökad
produktion alltid bildade ett ökadt rörelsekapital,
eller ock måste den värde ledamoten hafva orätt
deruti, att produktionen blifvit ökad, men rörelse-
kapitalet minskadt. Emellertid vore förbållandet
onekligen det, att produktionen stigit, Således må-
ste deraf följa, antingen att rörelsekapitalet förut
varit alltför stort, eller ock att den värde leda-
moten förblandat sedelstock med rörelsekapital,
och af det factum att den förra något indragits,
hemtat den slutföljd, att det sednare Jemväl blifvit
mindre. Dermed hänger likväl troligen så tillsam-
mans, at en lifligare omsättning, lägre varupriser,
ena vidgad kredit göra oberäkneligt mer för att fyl-
la rörelsens behof af bytesmedel inom landet, än
en ökad sedelmassa, helst då denna bildas genom
konstlade låneanstalter. Hur mycket skulle t, ex.
icke inrikes vexlar bidraga att ersätta den bristan-
de delen af rörelsekapitalet ; men derpå synes Reg.
ej hafva tänkt — — Den värde ledamotens erin-
rande, att, oaktadt näringarne stigit med ett minskadt
rörelsekapital, de likväl nu skulle afstanna om det-
ta sednare ej ökades genom lån, torde ej eller inne-
fatta någon logisk tankeföljd.. Man hade förmenat
att det ifrågavarande lånet skulle konsolidera reali-
sationen. Talaren trodde denna vara tillräckligt
konsoliderad, om banken blott finge sköta sig sjelf.
Men, lika med Friherre Kantzou befarade han, att
det för räntel.qviderna ökade vexelbehofvet af. ona-
kring 200,000 Rdr banko i silfver årligen skulle o-
lägligt tynga på handelsvågen och möjligen föran-
leda silfverexport, samt derigenom tvinga banken
till att operera, något som alltid, mer eller mindre
störde förtroendet till realisationreo. — Friherre Nor-
din kade vidare sagt, att statens inblandning så-
som förläggare för våra näringar m. m. vore både
nödig och nyttig, så länge, hade han tillagt, vi eg-
de en statsbank. Talaren (HM. D.) trodde likväl att
statens inblandning i de enskilda industriföretagen
alldrig visat sig gagna. Han citerade såsom exem-
pel magasinsinrättningen och frågade om icke en
hvar, som tänkt sig in1 d:tta ärmne, ansåge det haf-
va varit mycket mer gagnande för vårt land,
derest Regeringen i stället stadgat en än-
damålsenligt låg och fix tullå spannmål — Ta-
laren hade tillförme förnummit, att Friherre
Nordin önskade, att Stats-baxkens funktioner
såsom Diskont- och Låne-banker småningom måtte
öfverflyttas på enskilda fören:ngar. - Denna åsigt
vore äfven talarens, men han hemställde, om vä-
gen härtill vore att genom statens ytterligare
inblandning med desssa enskilda föreningar konsoli-
dera behofvet af en Stats-bank. Friherrn hade vi-
Aa 0 a ANN An