RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER.
Ridd. och Adelns Plenum d. 3 Febr.
STATSLÅNE-FRÅGAN. (Forts.)
H. E. Hr Grefve MÖRNER hade varit frånva-
rande då den Kongl. Propositienen i Sta!s-Rådet
beslutats. Hade han då varit närvarande, -så skulle
han visserligen instämdt i det då fettade beslutet,
och derigenom äfven fått dela äran af en otillbör-
lig anklagelse. Han kände kreditens nytta i alla
samhällen. Då H. E. vår Stats-Sekreterare
för financerne, hade man redan klagat öfver pen-
ningebrist, och han hadecblifvit tadlad, för det han
icke kunnat föreslå något medel deremot. Han ha-
de emedlertid icke då vågat projektera det medel
som nu vidtagits, nemligen en realisation, eme-
dan förhållanderne då voro annorlunda. Man
hade kallat lånet ett Statslån; detta voro ej riktigt,
ty det ifrågavarande hade ingen gemenskap med de lån,
andra länder upptaga för att bjelpa sig uv en för-
lägenhet. Man lånade här icke för att depensera,
utan för att betala skuld. För sådant ändamål ha-
de lån blifvit upptagna i Dannemark och Norrige,
och dessa länder voro väl icke mera lämpliga än
Sverige att vidtaga en dylik utväg. Man hade yt-
trat tvifvelsmål om ärligheten i den uppgifna afsig-
ten, att understödja jordbruket. Till ett sådant
tvifvelsmål funnes emedlertid intet skäl. Regeringen
anklagedes för det afslag, som träffat frågan om
de tysta förmånsrätternas afskaffande. Men afsla-
get hade kommit från Representationen, och det
hade icke stått i Regeringens makt att förebyg-
ga det. En annan talare, (Hr Cederschjöld) hade
yttrat om styrelsens Ledamöter, att de ingenting
lärt, och ingenting glömt. H. Ex. beklagade, att
de ej dragit någon nytta af den värde talarens lär-
dom; men en hvar borde likväl följa sin egen tan-
ka, och H. Ex. skulle med undergifvenhet under-
kasta sig tyngden af en olika opinion. Man hade
vädjat till R.o A.s hederskänsla; inen detta stånds hög-
sta heder måste vara, att gagna Fäderneslandet.
Hr DALMAN, WILHELM FREDRIC, började
med den förklaring, att han med3af jordbrukets
bebof af undsättning i sitt betryck, äfvensom be-
hofvet och önskvärdheten af rörelsekapitalets till-
ökning, för att befordra lättad tillgång till förlag
för näringarne. Men talsren betviflade, att det af
Regeringea nu föreslagna medel af en utländsk
skuldsättning skulle leda till dessa ändamål, Han
vore i den positiva utvecklingen af ämnet förekom-
rasen af trenne föregående talare i samma syftning.
Han ville således endast söka att till vederläggning
upptaga de slags skäl, som å motsidan blifvit fö-
rebragta för statslånet. Talaren vore vid detta tiil-
fälle nog lycklig att kunna yttra sig helt och hål-
let utan passion, emedan, ehvad utgången blefve,
han i alit för sjelfva saken ansåge sådant nära nog
likgiltigt, ty Regeringens proposition vore, enligt
hv d Hr Cederschöld utvecklat, och derom flere
skicklige affärsmän öfvertygat talaren, så beskaffad,
att något lån, i hvilken händelse som helst, icke
kunde erhållas på de af Regeringen föreslagna
vilkor af 4 proc. ränta och 2 proc. kapialafbetal-
ning; likgiltigt vore det dock icke, om Svenska na-
tionens värdighet och Svenska statens kredit å nyo
skulle blottställas, genom utbjudande af ett lån ut-
af en på verldsmarknaden så lumpen summa som
tå millioner Rdr i silfver, utan att man ens torde
erhålla ett anbad. Talaren hemställde, huruvida
framställningen af en dylik plan vittnade om den
statsekonomiska blick, som en värd talare (Frih.
af Nordin) trott sig hafva upptäckt i Regeringens
förslag. För sin del såg Herr D. deri snarare ett