Det mest anmärkningsvärda, som i går föreföll på Riddarhuset, var en af Ar Crusenstolpe väckt motior, att i händelse förslaget om en borgen för utrikes lån till blifvande hypoteksinrättningar skulle gå igenom hos trenne Stånd, eller genom votering i Förstårkt Utskott, garantien eller kautionen må anses bindande endast i afseende på de Ledamöter af Riks-Stånden, hvilka bifallit iäneförslaget, frivilligt till en sådan borgesförbindelses ernående samtycka, eller sig densamma anderkasta;? hvaremot aila öfrige Svenske medborgare måtte från all ansvarighet i nämnde hänseende uttryckligen frisäg85, och sådant bland vilkoren för det blifvande lånet bestämdt uppräknas. Förslaget synes i sanning originelt; men Hr Crusenstolpe har motiverat det på ett precist lika lydande beslut af Regeringen, i Kongl. Kungörelsen d. 14 Jan. 1824. angående e: läggande af en högre kapitationsafgift af Adelns Ledamöter, der det heter, att Kongl. Majestät icke kunde anse detta tillskott annorlunda än såsom ett frivilligt bidrag, förbindande endast för de Ledamöter, som i beslutet deltagit, eller underkastat sig detsamma; således samma ord, som Hr C. i motionen nyttjat. Vi sakna i dag utrymme för motionens ordagranna upptagande; men då den, såsom vanligen allt som flyter ur Hr Crusenstolpes penna, är ganska pikant, torde vi i morgon dertill återkomma.