den funktionen att afsätta industriens produkter
cch den ännu vigtigare att vara industriens ledare
och rådgifvare, att vaksamt följa konjunkturerne och
att derefter angilva de ständigt nya rigtningar hvar-
uti såväl landtbruk som andra anläggningar böra
arbeta. Derigenom förekommes att någon industri-
gren kan framgå i en falsk eller onaturlig rigtning.
Köpmannens mediande mellankomst är en ständig
uppmaning till den ena medborgaren att produce:a
hvad der andra behötver, förlag erhålles lätt, dock
icke i stående form, utan blott under den korta
tillverkningstider; afsättning saknas ej, emedan ban-
deln jemnar prisen, vakar och skyddar mot miss-
tag om konjunkturerne. Man finner lätt med hvil-
ken säkerhet industrien där måste arbeta och hu-
ru oumbirlig en sådan vexelverkan emellan köp-
män och producenter bör vara. Men för att kun-
na uppfylla denna sin bestämmelse måste handeln
alltid kunna till billiga räntor påräkva nödiga ka-
pitaler. Privata banker och bankierer sörja der-
för; de utgöra sannskyldige hkandelss och näringskas-
sor och deras utlåningar utgå endast på korta tider,
lämpade efter varuspekulationens och produktionens
behof. Bristen på lånetillgångar i stående form hindrar
spekulanter att köpa sig fastigheter till högre vär-
de än det egna kapitalet; tvärtom anser man der
nödigt att äga något eget förlagskapital derutöfver.
Bristande tillgång på lån och kreditbrukens deref-
ter stadgade riktning qvarhåller sålunda landtbru-
ket mera skuldfritt, och om genom saknaden af
understöd för vingleriet, kapitalvärden hindras att
stiga, så vinner den enskilta och staten en rik er-
sättning genom den ökade afkastning som afsättnin-
en framkallar, och som icke vore möjlig om m:n
icke hade tillåtit handeln att nästan uteslutande
disponera och i förlagsform utminutera kapitalen.
I Sverge är förhållandet omvändt. — Genem si-
na allmänna kassor och statsbanker, förlägger sta-
ten egendomsköparen och uppmuntrar honom att
köpa egendom till dubbelt värde mot hvad de eg-
na tillgångarne medgifra, Genom diskonterna har
man. sörjt derföre, att äfven andra, som icke äga
hypotek att erbjuda, kunna ådraga sig en massa
af skulder.
För handeln och realkreditga i omvänd ordning
köpmannen som måste spekulera med egna otill-
räckliga kapitaler. Lägger jag härtill dena tröghet
i kapitalernes omlopp som misstroendet vållar, så
inser man lätt, att just uti organisationen af våra
låne-, eller rättare sagt, undsättningsanstalter, skall
man fiona orsaken till bristande handel, stä-
dernas långsamaea uppkomst och industriens slum- :
mer.
Långt ifrån att ingå på ett annat system, före-
lår man att rycka ännu flera kapitaler från närin-
gar och handel, för att i låneväg åt jordbrukaren
bereda en ersättning för bvad han, just geovm sam-
ma åtgärd, förlorar i årlig behållning.
Antingen upplåningen verkställes inom riket eller
om, efter skedd u!ländsk upplåning, jordbrukaren
måste, för ränteliqvidernes skull, upträda såsom
vexelköpare på börsen, så blir inverkan lika men-
lig för handeln.
Det är visserligen icke genom denna cirkelgång,
som man infö:er något verkligt enskildt och allmänt
välståntl, varaktigt lugnar statens rörliga elementer,
och grundlägger harmoni dem emellan.
Hypoteksföreningarnes stiftande utvisar ett gil-
lande af samma felaktiga lånesystem, som nedhål-
ler vår industri, cch hvad den enskilta möjligtvis
dervid kan vinna, skall staten i det hela förlora.
Man skall mot mig åberopa andra länder såsom be-
vis för Hypoteksföreoingarnes välgörande verkan,
men jag går derföre att undersöka om de där bil-
dades under samma förhållanden. För att icke ta-
ga Ridderskapet och Adelns tålamod för mycket i
anspråk, förbigår jag den allmänna ställningen efter
7:åriga kriget, då Fredrik II först understödde den
Schiesiska Adelo, och jag flytt
re tid. Under det allmänna Europeiska kriget ha-
de, dels genom en stor del af den manbara befolk-
niagens flyitning från plogen till slagtfälten och for-
vagnarne, ech dels genom armdernas reqvisitioner
2 1 N , - d
prisen på alla landtmannaprodukter blifvit uppjaga-
de — byarne l:go brända, vinberg och skogar här-
jade — kreatur och redskap voro förlorade, landt-
mannen nedsänkt i skulder — men under allt
detta var ingalunda brist på penningar i Tyskland,
Ofantliga summor af guld tillflöto landet. I subsi-
dier till de Allierade hade England 1813—14 utbe-
talt 21 Mill. Pund St.— 1815 11 Mill., deraf dock myc-
ket 1 Va3ror hvaraf st Anna daolan stadnada Mo 27 31
ar mig till en närma-