drägt, vore ett afslag hos Bondeståndet å den till ?j dag vantade ivbjudningen från Ridderskapet och Adeln, att förena sig i det beslut, som Adeln och Preste-Ståndet fattat, i frågan om garåntien för ett lån till jordbrukets understöd. Ett dylikt (2) afslag skulle veml. vålla en sådan kedja af vidlyftigter, först i Stats-Utskottet, sedan i alla RiksStåndens plena, och sist förmodligen i Förstärkt Utskott, att, helst om man öfverväger, huru många nya frågor kunna under tiden inympa sig, någon sanonolik andpunkt för Riksdagen icke lät gissa sig. Siulle nu, mot förmodan, uppskof af sådan anledning inträffa, så vet man hvar orsaken är att söka. Desva unvderrättelse läses uti Svenska Minerva för i går, och det Hedervärda Bonde-Ståndet vet således hvad dess frid tillhörer. Må ingen tro, att Mirervas framställning innefattar något slags riksdagstaktik; visserligen har hen mången gång förut visat, alt hon är af det slags folk , som anse för en bagatell att purra Bönder ; men denna gången bar hon utan tvifvel varit iedd endast af det ärligaste nit för kommittenternas och landets bäste, och för besparing af riksdags-arfvoden. Så mycket mera lirer hon då sjelf vid närmare eltersingande finna sig ledsen öfver den brist på mirne, som föranledt den förestående beräkningen. Det är pemligen gifvet, att om BondeStåndet förblifver vid sitt beslut, att hellre låta riksgäldskontoret uppoch utiåna direkte till fastighets-egare, om sådant också skulle möta vissa svårigheter, än att ikläda staten en borgen för räntebetalningar å ett lån i utländskt mynt till enskilda kredit-inrättvingar, hvilkas reglemenlen ännu ej äro kända, än mindre deras soliditet, så har StatsUtskottet intet annat att göra, än att redigera vo eriogspropositionerna för det Förstärkta Utskottet; hvi!ken operation, tillika med det sistnämda Utskottets votering, ganska btqvämt kan vara verkställd på 2 veckor, och således långt innan de andra vigtiga frågor, som återstå, såsom om inrikesvexlarna, tryckfriheten, reglerandet af riksgäldskontorets kinkiga affärer m, m. hinna befordras till slutligt afgörande: ja, kanske innan Regeringen ännu bunnit fatta det så länge förgäfves afvaktade beslutet i frågan om myntenheten eiler besvara andra från Ständerna redan langesedan ingångna skrifvelser. Då emedlevtid Minerva för närvarande så förtjenstfullt sysselsätter sig med att uttänka medel till riksdagens snara afslutande, vilja vi gifva henne vid handen ett långt verksammsre än det hon föreslagit, och, såsom vi förmoda, helt och hållet i hennes smak; nemligen att Rikets Ständer, såsom det heter i 18135 års riksdagsvisa, skulle, i stället för allt vidare bråkande med de vidlyfiiga rikscagshandlingarna, taga hela !untan, och skrifva utanpå: Ers Majestät var nådig och hjelp oss härifrå; ett medel, hvilket utan tvifvel icke skulle förfela den åsvftade verkan, nb. om lånet och vissa andra saker först blifvit bifallna. — — aonm-z-s—mn OoOoOnoOOO— ——— Ö.—WÖOVW W LV WO W—r——— KZj— ?s2 —— —— ——