drägt, vore ett afslag hos Bondeståndet å den till
?j dag vantade ivbjudningen från Ridderskapet och
Adeln, att förena sig i det beslut, som Adeln och
Preste-Ståndet fattat, i frågan om garåntien för
ett lån till jordbrukets understöd. Ett dylikt (2)
afslag skulle veml. vålla en sådan kedja af vidlyftig-
ter, först i Stats-Utskottet, sedan i alla RiksStån-
dens plena, och sist förmodligen i Förstärkt Ut-
skott, att, helst om man öfverväger, huru många
nya frågor kunna under tiden inympa sig, någon
sanonolik andpunkt för Riksdagen icke lät gissa sig.
Siulle nu, mot förmodan, uppskof af sådan anled-
ning inträffa, så vet man hvar orsaken är att söka.
Desva unvderrättelse läses uti Svenska Minerva för
i går, och det Hedervärda Bonde-Ståndet vet såle-
des hvad dess frid tillhörer. Må ingen tro, att Mi-
rervas framställning innefattar något slags riksdags-
taktik; visserligen har hen mången gång förut vi-
sat, alt hon är af det slags folk , som anse för en
bagatell att purra Bönder ; men denna gången
bar hon utan tvifvel varit iedd endast af det är-
ligaste nit för kommittenternas och landets bä-
ste, och för besparing af riksdags-arfvoden.
Så mycket mera lirer hon då sjelf vid närmare
eltersingande finna sig ledsen öfver den brist på
mirne, som föranledt den förestående beräkningen.
Det är pemligen gifvet, att om BondeStåndet för-
blifver vid sitt beslut, att hellre låta riksgäldskon-
toret upp- och utiåna direkte till fastighets-egare,
om sådant också skulle möta vissa svårigheter, än
att ikläda staten en borgen för räntebetalningar å
ett lån i utländskt mynt till enskilda kredit-inrätt-
vingar, hvilkas reglemenlen ännu ej äro kända, än
mindre deras soliditet, så har StatsUtskottet intet
annat att göra, än att redigera vo eriogspropositio-
nerna för det Förstärkta Utskottet; hvi!ken opera-
tion, tillika med det sistnämda Utskottets votering,
ganska btqvämt kan vara verkställd på 2 veckor,
och således långt innan de andra vigtiga frågor, som
återstå, såsom om inrikesvexlarna, tryckfriheten,
reglerandet af riksgäldskontorets kinkiga affärer m,
m. hinna befordras till slutligt afgörande: ja, kan-
ske innan Regeringen ännu bunnit fatta det så län-
ge förgäfves afvaktade beslutet i frågan om mynt-
enheten eiler besvara andra från Ständerna redan
langesedan ingångna skrifvelser.
Då emedlevtid Minerva för närvarande så för-
tjenstfullt sysselsätter sig med att uttänka medel
till riksdagens snara afslutande, vilja vi gifva hen-
ne vid handen ett långt verksammsre än det hon
föreslagit, och, såsom vi förmoda, helt och hållet i
hennes smak; nemligen att Rikets Ständer, såsom
det heter i 18135 års riksdagsvisa, skulle, i stället
för allt vidare bråkande med de vidlyfiiga riks-
cagshandlingarna,
- - taga hela !untan, och skrifva utanpå:
Ers Majestät var nådig och hjelp oss härifrå;
ett medel, hvilket utan tvifvel icke skulle förfela
den åsvftade verkan, nb. om lånet och vissa andra
saker först blifvit bifallna.
— — aonm-z-s—mn OoOoOnoOOO— ——— Ö.—W- ÖOVW W LV WO W—r——— KZj— ?s2 —— —— ——