åter landtmannen till sin lemnade hantering — 1817—18 årens starka spannmåls export uppehöll ännu spannmålsprisen och retade till öfverproduktion; spekulaionsandan tog sin riktning åt fastigheter; men konjunkturen var kort — redan 1819 medförde en hvälfning i dessa förhållanden; England behöfde nästan icke mera säd och den föll i vanpris i norra Tyskland — 1814—19 stod rågen uti I Rdr 11 groschen — efter 1819 till 24 emellan 10 och 14 groschen. Rabsaam föll till 4o pre. — tobaken till 3 utaf värdet; arbetslönerne icke så — de förhölio sig 1819 mot rågen såsom I till 6 — sedan såsom 1 till 3. — Trädvarubandelno på England af!og; nu började skulderna och skatterna från kriget att irycka .— bankrutterne följde, der funnos trakter 1 Ostfriesland och Oldenburg, hvarest, 1523, rära hälften af egendomarne voro under konkurs, priset var fallit till hälfien mot 1818 — i Pommern, Osioch Vestpreussen såsom egentligen sädesproducerande orter, hade egendomspriset fallit till 3 — Scblesien och Lausitz ledo ej mindre. Under allt detta var icke brist på kapitaler men de tillföllo icke jordbrukaren, som mest lidit af kriget. — Regeringen började söka upphjeipa sina finarcer genom statslån , kapitalisterne spekulerade i fondernez Vexeloch Statspappershandeln tilltog på Börserna i Hamburg, Fankfurt, Berlin, Leipzig och och Wien. -Kapitalerna funnos samlade i städerna och räntan var ofta nere till 2 pet; men landtmannens belägenhet var för mycket nedtryckt att han skulle kunna vinna kredit hos fondspekulanterne. Man finner lätt att det problem, som statsmanpen der borde lösa, var belt annat än det, som nu sysselsätter oss. — I Tyskland finns stora kapitaler att tillgå till låg ränta, och det gälde att medlande emellan samhällets intressen, leda dessa till jordbrukets upphjelpande och återställa jemnvigten — Det var lätt att finna afsättning åt pantbrefven, då de erhöllo den begärliga Stats-pappers formen och garanterade en tillfredställande ränta. Hos oss är räntan hög och ingen anledning att tro på obligationernes kurserande gångbarhet, Kapitalerne brista, — handela saknar medel att förlägga, emedan låneanstalterne alltid bemödat sig att föra kapitalerne till fastigheterna, och bär bemödar man sig alt i metsatt riktning inleda dem uti fondspelet. — I Tyskland verkade ännu den moraliska kraften, som sträfvar efter skuldbefrielse, och att återvinna ett oberoende välstånd, och som ensam utgör garanti för amortering, och det var en handling af rättvisa, att staten trädde emellan, lät upplåna de bhopade kapitalerne, som öfriga nåringarne och hardeln ej kunde absorbera, och dermed understödde landimannnens bemödan-den. — I Sverge slumrar denra kraft, qväfd geft felaktiet Jånesvstem — tillgångarne för handel och spekulationer äro inga, un AGnansplanen går derpå ut, att genom allmän upplåning gifva en ny stöt åt andra näringar och handel, hvarpå dock jordbrukets flor äfven hvilar. Att den bjelp man i låneväg söker att bereda endast är artificiell, har i min ianka StatsUtskottet tillfredställande utrett. Huru Riksgäldskontorets, Armedns pensionskassas, Bankens, Bruksögares HAypoteksförenings m. fl. upplånivgar itom riket vilja lyckas, erfara vi redan, och vi vinna dersf en aning om Hypotcksobligationens begärlighe!;s och hvad Utländsk upplåning angår, så måste man misstaga sig, om man icke tror att ett genom Hypoteksförenicgens konkurrens, till belopp af några hundrade tusen Rdr för hvarje år ökadt vexelbehof, som af vexelsäljaren kan så säkert beräknas, icke skall verka till kursens stegring och en tryckning på bankens metalliska fond. Jag hyser äfven den fruktan, att den förespeg!ade lättheten att få låna utländska kapitaler till låg ränta, kommer att slå annorlunda ut än man väntar sig, och i såd.nt fall lära inga hypo!eksförevingar uppstå; och denna frågas afgörande kunde anses likgiltig, om icke i sjelfva beslutet låge en uppmuniran till egendomsspekulationen, och om ic: ke hvarje fizanciell missräkning nedsätter statsmaktens anseende och skadar statskrediten. Jag ogillar således hela idden att Staten skall träda emellan och till jordbruket lemna de kapitaler, som man snarare borde gifva åt industriens allmänna vårdare, handeln; och jag tillstyrker bifall till Utskoitsbetänkandet, (Forts. följer.) RR a a STOCKHOLM