den funktionen att afsätta industriens produkter cch den ännu vigtigare att vara industriens ledare och rådgifvare, att vaksamt följa konjunkturerne och att derefter angilva de ständigt nya rigtningar hvaruti såväl landtbruk som andra anläggningar böra arbeta. Derigenom förekommes att någon industrigren kan framgå i en falsk eller onaturlig rigtning. Köpmannens mediande mellankomst är en ständig uppmaning till den ena medborgaren att produce:a hvad der andra behötver, förlag erhålles lätt, dock icke i stående form, utan blott under den korta tillverkningstider; afsättning saknas ej, emedan bandeln jemnar prisen, vakar och skyddar mot misstag om konjunkturerne. Man finner lätt med hvilken säkerhet industrien där måste arbeta och huru oumbirlig en sådan vexelverkan emellan köpmän och producenter bör vara. Men för att kunna uppfylla denna sin bestämmelse måste handeln alltid kunna till billiga räntor påräkva nödiga kapitaler. Privata banker och bankierer sörja derför; de utgöra sannskyldige hkandelss och näringskassor och deras utlåningar utgå endast på korta tider, lämpade efter varuspekulationens och produktionens behof. Bristen på lånetillgångar i stående form hindrar spekulanter att köpa sig fastigheter till högre värde än det egna kapitalet; tvärtom anser man der nödigt att äga något eget förlagskapital derutöfver. Bristande tillgång på lån och kreditbrukens derefter stadgade riktning qvarhåller sålunda landtbruket mera skuldfritt, och om genom saknaden af understöd för vingleriet, kapitalvärden hindras att stiga, så vinner den enskilta och staten en rik ersättning genom den ökade afkastning som afsättninen framkallar, och som icke vore möjlig om m:n icke hade tillåtit handeln att nästan uteslutande disponera och i förlagsform utminutera kapitalen. I Sverge är förhållandet omvändt. — Genem sina allmänna kassor och statsbanker, förlägger staten egendomsköparen och uppmuntrar honom att köpa egendom till dubbelt värde mot hvad de egna tillgångarne medgifra, Genom diskonterna har man. sörjt derföre, att äfven andra, som icke äga hypotek att erbjuda, kunna ådraga sig en massa af skulder. För handeln och realkreditga i omvänd ordning köpmannen som måste spekulera med egna otillräckliga kapitaler. Lägger jag härtill dena tröghet i kapitalernes omlopp som misstroendet vållar, så inser man lätt, att just uti organisationen af våra låne-, eller rättare sagt, undsättningsanstalter, skall man fiona orsaken till bristande handel, städernas långsamaea uppkomst och industriens slum: mer. Långt ifrån att ingå på ett annat system, förelår man att rycka ännu flera kapitaler från näringar och handel, för att i låneväg åt jordbrukaren bereda en ersättning för bvad han, just geovm samma åtgärd, förlorar i årlig behållning. Antingen upplåningen verkställes inom riket eller om, efter skedd u!ländsk upplåning, jordbrukaren måste, för ränteliqvidernes skull, upträda såsom vexelköpare på börsen, så blir inverkan lika menlig för handeln. Det är visserligen icke genom denna cirkelgång, som man infö:er något verkligt enskildt och allmänt välståntl, varaktigt lugnar statens rörliga elementer, och grundlägger harmoni dem emellan. Hypoteksföreningarnes stiftande utvisar ett gillande af samma felaktiga lånesystem, som nedhåller vår industri, cch hvad den enskilta möjligtvis dervid kan vinna, skall staten i det hela förlora. Man skall mot mig åberopa andra länder såsom bevis för Hypoteksföreoingarnes välgörande verkan, men jag går derföre att undersöka om de där bildades under samma förhållanden. För att icke taga Ridderskapet och Adelns tålamod för mycket i anspråk, förbigår jag den allmänna ställningen efter 7:åriga kriget, då Fredrik II först understödde den Schiesiska Adelo, och jag flytt re tid. Under det allmänna Europeiska kriget hade, dels genom en stor del af den manbara befolkniagens flyitning från plogen till slagtfälten och forvagnarne, ech dels genom armdernas reqvisitioner 2 1 N , d prisen på alla landtmannaprodukter blifvit uppjagade — byarne l:go brända, vinberg och skogar härjade — kreatur och redskap voro förlorade, landtmannen nedsänkt i skulder — men under allt detta var ingalunda brist på penningar i Tyskland, Ofantliga summor af guld tillflöto landet. I subsidier till de Allierade hade England 1813—14 utbetalt 21 Mill. Pund St.— 1815 11 Mill., deraf dock mycket 1 Va3ror hvaraf st Anna daolan stadnada Mo 27 31 ar mig till en närma