dat många och stora kapitaler, där, såsom kännetecken på en sådan Stats-kroppens Plethora, att nyttja en med:cinsk term, det cirkulerande bytes medlet, fipnande få rum ouppfyllde, nb. ej blott ivom hufvudstaden uten äfven i landsorterne åstadkommer liksom trängsel i alla kroppens ådror, äfven de ringaste och minst lönande, och icke kan skörda högre rävta, i säker väg, knappa 3 procent; i ett sådant land der har en extra tillökning af myn:massan obestridligen det metalliska myntets utdrifving till påföljd, på sätt Utskottet yttrat, och sådant af samma skäl, som när en blodfull, hvilkeu ätit eller druckit rör mycket, måste söka sin hj-lp i näsblod eller annan bloduttömning. England gaf år 18235 en illustration af denna sats. Redan öfverfyldt af kapitaler, men som idkeligen och obegränsadt ökades icke mindre af de utan system, men fritt uppstående privat-bankernes, utan äfvenr af Londonska Brukens tygellösa vinst-begär, hade detta lands industri fått derj2mte en oförsigtig rigtning af produktion till export åt Södra Amerika i en skala, hvars storlek var tilltagen efter ett ovaragtigt förhållande, neml. det Statslån, som de nya Staterne uti Eogland upptagit. Man har icke hört att de nya Staterne skakades genom nämnde Statslån, men England deremot fick vidkännas en varnande stöt, som naturlagarna hafsa i beredskap åt de alltför rike, de öfvermätte. Meo när inträffar väl sannolikt en sådan kategori för oss? National stoltheten borde förbjuda mig att uppställa jemförelser emellan England och Sverige i detta fall; men då några adepter i finavceläran synas hemta sina teorier färska och odigererade från nämnde land, som jag också tror mig något känna, så kan jag i sanning icke undertrycka en bild som faller mig in, huru löjligt det vore, om ett stackars rådjur, förskräckt af de kolikspänningar, hvaraf han sett den glupska vargen våndas, i sin visbet beslutade taga sig till vara derföre och icke förtära för mycket bark och barr. Det skulle fordras en vidlyftigare afbandling än här kan tillåtas uppläsa, för att ifrån alla synpunkter beskrifva Sveriges nuvarande financiella och ekonomiska ställning och i allo demonstera i hvad mån Sverige är eler snart kan bli i det predikament att en ökning i dess myntmassa, mn:b. af en sund, skulle åstadkomma realisationens förstörande. Den egentliga sofismen i Utskottets argument torde dock af det ofvan anförda vara tillräckligt antydd och så utpekad, att en hvar kan uppgöra paraleller och döma om det sannolika i tillämpningsväg. Jag skulle vilja fråga Utskottet, om ej genom köpmännesrs transaktioner med utlänningar, genom utlänningars inflyttande och ivförande af kapitaler, genom enskildta lån, genom ökad eller fördelaktig export, den omtalte jemnvigten störes, återställes och åter rubbas på ett sätt som ådagalägger att faran är ingen utom i extrema fall, sådant som det citerade i England. Att varumängd och deras mätare penningen balancera hvarandra är visserligen sannt; men det är lika sannt att ökade förlsgskapital frambringa ökade produkter, där nya grenar för iudustrin, eller tillfällen att med större kraft och förfining bearbeta de gamla finnes, och der de högre klassernes håg, såsom här, onekeligen med hvar dsg mera rigtas till besparing och arbetsamhet, hvaraf jtmväl är anledning hoppas, att de lägre snart, oansedt bränvinets motverkan, skola efterfölja; men deremot medgifves, att om vi vilja låva för att frossa eller förstöra på inproduktiva föremål, eller om vi liksom Spaniorerne under Philip den 11 vilja lägga händerna i kors, och med restriktioner och monopolier belägga all rörelse, om man utav att inrätta och i deras början understödja systematiskt beräknade kreditanstalter, under kloka men liberala lagar, i stället vill med fanatisk intolerance qväfva hvarje uppspirande telning deraf och låta strypsystemets och procenteriets sbirrer fortfarande få uppsöka sina offer vid misstroendets fackla, då medger jag visserligen, att allt Mexikos silfver och Perus guld, inpraktiseradt i landet, äfven utan ränta, skulle gå lika hastigt derutur, till andra länder, der folket är mera fritt, arbetssamt och säkert under visare lagar och mera stadgade styrelsepriociper; men stadgade styrelseprinciper finnas ej i Sverige, säger man. Jag är likväl icke utan allt hopp om desse bättre villkor för Sverige. Det onda, det falska och det osäkra m, m., synes hafva nppnrått sin vändpunkt. Hyste jag ej denna tro, ansåge jag det icke för en pligt att, likt Romaren,