dat många och stora kapitaler, där, såsom kännetec-
ken på en sådan Stats-kroppens Plethora, att nytt-
ja en med:cinsk term, det cirkulerande bytes med-
let, fipnande få rum ouppfyllde, nb. ej blott ivom
hufvudstaden uten äfven i landsorterne åstadkom-
mer liksom trängsel i alla kroppens ådror, äfven
de ringaste och minst lönande, och icke kan skör-
da högre rävta, i säker väg, knappa 3 procent; i
ett sådant land der har en extra tillökning af myn:-
massan obestridligen det metalliska myntets utdrif-
ving till påföljd, på sätt Utskottet yttrat, och så-
dant af samma skäl, som när en blodfull, hvilkeu
ätit eller druckit rör mycket, måste söka sin hj-lp
i näsblod eller annan bloduttömning. England gaf
år 18235 en illustration af denna sats. Redan öf-
verfyldt af kapitaler, men som idkeligen och obe-
gränsadt ökades icke mindre af de utan system,
men fritt uppstående privat-bankernes, utan äfvenr
af Londonska Brukens tygellösa vinst-begär, hade
detta lands industri fått derj2mte en oförsigtig rigt-
ning af produktion till export åt Södra Amerika i
en skala, hvars storlek var tilltagen efter ett ovar-
agtigt förhållande, neml. det Statslån, som de nya
Staterne uti Eogland upptagit. Man har icke hört
att de nya Staterne skakades genom nämnde Stats-
lån, men England deremot fick vidkännas en var-
nande stöt, som naturlagarna hafsa i beredskap åt
de alltför rike, de öfvermätte. Meo när inträffar
väl sannolikt en sådan kategori för oss? National
stoltheten borde förbjuda mig att uppställa jemfö-
relser emellan England och Sverige i detta fall;
men då några adepter i finavceläran synas hemta
sina teorier färska och odigererade från nämnde
land, som jag också tror mig något känna, så kan
jag i sanning icke undertrycka en bild som faller
mig in, huru löjligt det vore, om ett stackars rå-
djur, förskräckt af de kolikspänningar, hvaraf han
sett den glupska vargen våndas, i sin visbet be-
slutade taga sig till vara derföre och icke förtära
för mycket bark och barr.
Det skulle fordras en vidlyftigare afbandling än
här kan tillåtas uppläsa, för att ifrån alla synpunk-
ter beskrifva Sveriges nuvarande financiella och e-
konomiska ställning och i allo demonstera i hvad
mån Sverige är eler snart kan bli i det pre-
dikament att en ökning i dess myntmassa, mn:b.
af en sund, skulle åstadkomma realisationens för-
störande. Den egentliga sofismen i Utskottets ar-
gument torde dock af det ofvan anförda vara
tillräckligt antydd och så utpekad, att en hvar
kan uppgöra paraleller och döma om det sannolika
i tillämpningsväg. Jag skulle vilja fråga Utskottet,
om ej genom köpmännesrs transaktioner med utlän-
ningar, genom utlänningars inflyttande och ivfö-
rande af kapitaler, genom enskildta lån, genom ö-
kad eller fördelaktig export, den omtalte jemn-
vigten störes, återställes och åter rubbas på ett sätt
som ådagalägger att faran är ingen utom i extrema
fall, sådant som det citerade i England. Att varu-
mängd och deras mätare penningen balancera
hvarandra är visserligen sannt; men det är lika sannt
att ökade förlsgskapital frambringa ökade produk-
ter, där nya grenar för iudustrin, eller tillfällen
att med större kraft och förfining bearbeta de gam-
la finnes, och der de högre klassernes håg, såsom
här, onekeligen med hvar dsg mera rigtas till be-
sparing och arbetsamhet, hvaraf jtmväl är anled-
ning hoppas, att de lägre snart, oansedt bränvinets
motverkan, skola efterfölja; men deremot medgif-
ves, att om vi vilja låva för att frossa eller förstö-
ra på inproduktiva föremål, eller om vi liksom
Spaniorerne under Philip den 11 vilja lägga hän-
derna i kors, och med restriktioner och monopoli-
er belägga all rörelse, om man utav att inrätta och
i deras början understödja systematiskt beräknade
kreditanstalter, under kloka men liberala lagar,
i stället vill med fanatisk intolerance qväfva hvar-
je uppspirande telning deraf och låta strypsyste-
mets och procenteriets sbirrer fortfarande få upp-
söka sina offer vid misstroendets fackla, då med-
ger jag visserligen, att allt Mexikos silfver och Pe-
rus guld, inpraktiseradt i landet, äfven utan rän-
ta, skulle gå lika hastigt derutur, till andra län-
der, der folket är mera fritt, arbetssamt och sä-
kert under visare lagar och mera stadgade styrelse-
priociper; men stadgade styrelseprinciper finnas ej
i Sverige, säger man. Jag är likväl icke utan allt
hopp om desse bättre villkor för Sverige. Det on-
da, det falska och det osäkra m, m., synes hafva
- nppnrått sin vändpunkt. Hyste jag ej denna tro, an-
såge jag det icke för en pligt att, likt Romaren,