Poastmästaren i Uddevalla, Hr Schmalensge har
hos Red. begärt rum för redanstående:
Till RBedact. af Tidning för Bonde Ständet
Då jag för några dagar sedan, af en h4ndelse, (med
berådt mod kunde det ej falla mig in), kastade ea
blick på Tid. för Boade Ståndet N:o 46-47, fann
jag deruti dev ganska oförsynta tillvitelse: att Post-
förvaltare, alltså icke en del af dem, utan alla,
utan att dertill äga laglig rätt, gör anspråk på arf-
vode för samma tidning, då den, icke hos dem, utan
hos Red. eller dess kommissionär Hr Norman
E-gström reqvireras, grundad på meddelade underät-
telser, från hvem? nämnes icke, om ett sådant för-
hållande, och beledsagad af den myndiga hotelse
att, om ej det förmenta oskicket upphör, hvarom
ytterligare repport af Läsarne utbedes, anmäla det-
samina till rättelse hos Kongl. Öfver Post Direc-
teurs Embetet.
Under förbiseende af det impertinenta och såran-
i framställningssättet af denna generela beskyllning,
hvars beskaffenhet redaktionens, af dess egen Tid-
ning bäst bevittnade ringa bildning, till äfventyrs
icke tillåter den begripa, vill jag fäs:ia dess upmärk-
samhet endast vid det olagliga deruti, enär den är
aldelss obevisad, och uppmana Redact. att bestämt
nppgifva, hvilken eler hvilke af oss som, såsom
man plögar säga, lagt sten på bördan eller lök på
laxen, det vill med andra ord säga: velat förmå de
värde läsarne att betala ännu mera än hvad dere-
dan skattat till Red., hvilket, jag är derom öfver-
tygad, ehuru jag icke gjort mig den mödan att
efterse priset på varan, är vida mera än hvad den,
med synnerligt afseende på papperet, kan vara värd.
Tatill dess sådant skett, och som jag känner mig
sjelf och många flera af mina embetsbröder frie
från denna oss tillvitade samvetslöshet, så tager jag
mig härmed friheten förklara Redaktionens ofvan-
förmälte anförande, för en osanning.
För öfrigt erkänner jag blygsamt, och med be-
hörig respekt för Red. auktorliga vetande, att skill-
naden på lagliga och olagliga rättigheter är mig
alldeles obekant, och jag tror att Red., om den, så-
som det vill synas, efterjagar hvad man kallar po-
pularit inom sin publik, hvilket Fransyska ord un-
dertecknad tycker kunde lika så väl som månget
annat stundom försvenskas och kallas till en pöbela-
rite, den mången fösfattare tror sig säkrast vinna
derigenom att han nedskäller embetsverk och tjen-
stemän, skulle snarare, åtminstone hederligare, up-
nå sitt ändamål, om den upplyste sine läsare om
beskaffenheten af denna fiaa, förmodeligen af Red.
ensam kända skillnad, än då den undervisar dem
derom: att 2 gånger 2 är 4: att ea offiiccer som för-
lorat sitt ena öga, (Gud låte Red. få behålla lika
många;) brukar elt af glas, och att en dum piga
tror det den som har ett sådant, nödvändigt måste
hafva tvenne: att ett fruntimmer af medelklassen
i Eogland tror sig vara en höna, ett omvänt för-
hållande vore mycket kuriösare, Attäfven Turkar
kunna vara fintlige m. m, dyl. som ej så noga kann
specificeras, men hvilket icke synes vara fullt pas-
sande till vårt nu varande Bonde-Stånds verkliga
klokhet och upplysta begrepp, för hvilket knappest
någon af våre öfriga Tidningar är ofattlig, och skul-
le derföre, om jag vore en af detta Heder- och akt-
ningsvärda Stånds upplystare medlemmar, finna mig
illa belåten med, kanhända litet stött öfver de ra-
doterier jag finge läsa i den, åt mitt Stånd ensamt
helgade Tidning, så vida jag icke eljest, just till