ta dag, utan att bortskymmas af det hedervärda Bende-Ståndets tillsatser och innovationer. — Obekant var det visst icke för Högvördige PresteStåndst, att Stats-Uiskottet många gånger förut gifvit flera betänkanden i samma ämne, men, tempora mutan!uv et nos mutamur in illiss Då man endast ömskede uppskof med hufvudfrågans afgörande, i der säkra föreställning, att det afslag, som skulie hafva beseglat Preste-Ståndets sista plenum å det gamla året, möjligtvis kunde förväxlas till ett bifell på det nya, så kan Preste-Ståndets ovanliga handlingssätt i denna sak lätt förklaras, men grundlagens anda och menirg har derigenom blifvit elltför obarmhbertigt förbisedde. Också äro reservationer af 2:ne andlige ledamöter mot Högv. Presie-Sicndets beslut afgifne, med det uttryckliga förklarande, dels att en återremiss, utan fråga om sak, vore, lindrigast sagt, besynnerlig och advokatorisk, dels ock att denna procedur vore ännu mera beklagansvärd, derest motivet skall sökas i något som ei är uttaladt, men åsyftas och bearbetas. Passiovsfulia och af särdeles smädlig art äro vissa af de i denna sak på Riddarhuset och i Bonde-Ståndet afgifne Stats-Utsk. kommunicerade yttranden. Hos BR. och A. är ibland annat ytrradr, att Stats-Utsk. trot sig kunna bemöta sju åttondelar af Svenska folket, eller hela den jordbrukande klassen, rå samma sätt som man i allmänhet behandlar skalet af den frugt, hvars saft man redan utsugit. Inom Bande-Ståndet äro åtskillige för Stats Utskottet högst ofördelaktige utlåtelser fällde, hvaribisöd märkligast förekommer den antydan, att Utskottet skall hafva godtyckligt och vidunderligt behandlat Statslåvsfrågan samt dervid kommit till ett resultat, som endast medelst tillämpning ef Hammarsmedsordningen varit möjligt att vinna. Det är visserligen ingenting sällsyat, att Stats-Utskottet vid denna riksdag får inom de respektive Stånden uppbära förebråelser af den mest allvarsamma natur. Hvad deraf varit personligen rigtadt emot mig, har jag emottagit med samma likgiltighet, som jag betraktar de småädelser och bittra utgjutelser, som jemväl i anledning af mina Riksdagsanföranden, ifrån andra händer temligen frikostigt tilldelas mig. Det enda stäl, hvariöre jag fäster Borgare-Ståndets uppmärksamhet på Bonde-Ståndets yttranden i Statslånsfrågan, och hvarföre jag nu från Stats-Utsk. hit medför protokollerne i detta ämne, är, att man deruti röjer en bestämd syftning att tillvägabringa misshällighet mellan Borgareoch Bonde-Stånden — något, som ingalunda kaa lända det ailmäsna till fördel men väl till mycken skada. Det är den endrägt i tänkesätt och vilja, som förut under riksdagen visat sig emellan de rärande folkklassernes Ståndsrepresentanter, som nationen har att tacka för det goda, som vid riksdagen kunnat uträttas, och för det motstånd, som den outsläcklige anslagsifvern och det lågande penningebegäret ändtlTigen fått röna. Bonde-Ståndets ofvannöämde yttranden äga en särskildt betydelse derigerom, att desamma, enligt hvad protokollerna gifva vid handen, icke äro beledsagade af något förklarande från den Embetsman, hvilken uinämd af Konungen, i följd af 24 S R.-O., inför Ståndet aflagt ed derpå, att han vid riksdagsärenders afgörande skall med goda råd och underrättelser samt upplysningar om hvars och ens lagliga rättigheter och skyldigheter, gå Ståndets ledamöter tillbanda. — Då den vidlyftige reservation, hvilken finnes bifogad Stats-Utskottets förevarande betönkande, icke kan föranleda ändring uti Borgare-Ståndets rörande Statslånsfrågan förut tagne definitiva beslut, vill jag, med förbigående af alla deruti innefattade sofisterier och skefva uppgifter, endast meddela den upplysving, att samma reservation är afgifven af en ledamot, hvilket Ridd. och Adeln placerat i StatsUtskottet, utan afseende på 41 4 R.-O, som stadger, att icke någon, af hvilken Rikets Ständer kunnat fordra reda och avsvar, må inväljas i Utskott, der redovisning för hans egra göromil och embetsåtgärder kan förekomma. — Vi meddelade i går underrättelsen om den af Vr FT PAR SS LSS I BE FR MIL JE SR 1