Om en för hufvudstaden behöflig kommunikation. Tilläfventyrs har ingen hufvudstad, i förhålJande till siv folkmärgd, en så stor utsträckning som Stockholm. Denna omständighet gör, i sakernes nuvarande skick, kommunikationen mellan dess sär skilta delsr trög, kostsam och besvärlig, då äfven den enklaste budskickning ofta möter svårigheter, och personer, hvilkas tid ar dyrbar, men som för sine affärer måste dagligen, och stundom ner än en gång, besöka afläzsna delar af staden, sakna utvägar att utan betydlig tidspillan göra dessa långa resor. Dessa olägenheter äro, i intet fall, kännbarare, än då bref skola uttegas eiler skickas till Postkontoret. För det första, eller hvad brefs afsändanrde till Postkontoret beträffar, så är det klart, att icke hvar och en kan bo vid lilla nygatan eller i dess granskap; och familjer med små hushåll eller handtverkare boende vid ändan af Drottninggatan, i Hornskroken, nära Skanstuil eller Fredrikshof, för hvilka det ofta skulle vara förmånligt, att med, omgående post besvara bref till inrikes orter, kunna merexdels ej utan svårighet börtsända någon af deras husfolk. Huru bögst fördelaktigt skulle det icke vara för sådarne familjer och för allmänheten, om en inrättning funnes, hvarmedelst bref, på bestämda tider, blefve ordentligen fortskaffade till postkontoret ? Och bhburu lätt, med hvilken ringa kostnad, samt med hvilken betydligen ökad inkomst för staten skulle icke denna inrättning kunna verkställas? Och på hvad sätt? Medelst i några särskilta delar af hufvudstaden spridda filialkontor, som skulle stängas så tidigt om aftonen, att alla under loppet af dagen å desamma emottagna bref kunde insändas till allmänna postkontoret för att samma dag med posten afskickas.— Huru gerna skulle icke de brefväxlande för en sådan besparing af tid och be:vär, i fall vid brefvets afsändande porto måste erläggas, betala postpenningar så vida öfverstigande de i posttaxan föreskrifna, att icke allenast de för filialkontoren erforderliga kostnader derigenom betäcktes, utan och en betydligt ökad inkomst på detta sätt tillfölle statskassan? Detta är påtagligt, äfvenom vi antaga, det icke flera bref skrefvos än för det närvarande; men utan tvifvel skulle långt flera skrifvas om detta förslag blefve antaget och verkstäldt. FHusu många af alla klasser uppskjuta icke, eller församma alldeles att skrifva, endast derföre, att de måste antingen gå sjelfve, eller skicka någon af sitt busfolk så långt som Postkontoret är aflägset från flera delar af Staden. I London äro dessa filial-kontor för brefs emo!tagande (Receiving boxes) till ett ganska stort antal spridda öfver hela staden, och intaga vanligen en fönsteruta i kryddbodar, slagtareeller viktualiebodar, hvilkas ägare med beredvillighet åtaga sig det icke betydliga dermed förknippade besväret mot en ringa vedergällning och nästan för intet, i anseende till det stora tillopp detsamma tillskyndar deras försäljningsbodar. Sålunda utgrenar sig en allmänt gangelig inrättning uti många kanaler af enskilt nytia; obetalte bref insläppas endast genom öppningen i bref-bössan (Box); för betalta, eller penmege-bref eller bref Mill utländska orter erlägges betalning, och stämpel påsättes desamma i afsändarens närvaro af bodens egare; hvarefter de i särskilt paket, jemte de obetalta, afsändas till allmän