ra sessionen fästa Kongressins uppmärksamhet på detta
ämne,
Det är med ledsvad jag måste förklara, att de löften, oss
gifvits genom Fransyska ministern, icke blifvit uppfyllda.
Den nyvalda Kammaren sammanträdde d. 31 sistl. Juli, och
fastän i throntalet en hänsyftning förekom på traktaters
uppfyllande, så gjordes hvarken af Konungen eller hans ka-
binett något försök att erhålla anslag för detta ändamål.
De skäl, scm blifvit uppgifna för detta underlåtande,
ehuru de skulle kunna anses tillfyllestgörande under vanli-
ga förhållanden, stå hkväl icke tillsammans med den förväntan
man gjorde sig, på grund af de härstädes afgifna försäkrin-
gar ; ty det finves iutet konstilutionelt hinder för företagan-
det af legislativa ärenden vid Kamrarrves första samman-
komst. Med denna omständigbet hade man dock kunnat
öfrverse, såvida icke Kamrarne, i stället att blifva sam-
mankaliade så tidigt, att resultatet af deras öfverläggnin-
gar i detta ämne kunnat vara mig kommunicerade innan
Kongressens sammankomst, blifvit prorogerade till den 29
i denna månad, en period så sen, att deras beslut knap-
past kan hinna att blifva kändt af den närvarande Kon-
gressen innan den åskiljes. För att uvdvika detta dröjs-
mål, hade vår minister i Paris, i stöd af de försäkringar
Fransyska ministern i Förenta Staternme gifvit, kraftigt på-
yrkat ett tidigare sammankallande af Kamrarne, men u-
tan framgång. Jag bör dock anmärka, att denna vägran
åtföljdes af den mest bestämda försäkran å Fransyska re-
geringens sida, att det var dess afsigt att genomdrifva an-
slaget under Kamrarnes nästa sessi n. i
Härvarande styrelse har, såsom saterne nu stå, uttömt
all sin förmåga på detta ämne, och i afseende derpå be-
gagnat sin makt, å vidt hon ansett det kunna ske till
någon nytta.
Att låta sig nöja med vägran att uppfylla traktaten, är
en tanka, som jag är säker icke ett enda ögonblick kan
äga rum hos någon gren af denna styrelse; och någon yt-
terligare negociation är likaledes utom all fråga.
Om Kongressen behbsgar afvakta Fransyska Kamrarnes
ytterligare åtgärder, så torde några vidare öfverläggningar
rörande detta ämne för närvararde icke vara erforderliga.
Men om det dröjsmål, som ägt rum med begäran om an-
slaget; Eamrarnes vägran att bevilja det, sedan det blif-
vit begärdt; uraktlåtandet att underställa Kamrarne saken
vid deras senaste session; det faktum, att, inberäknadt nu-
varande session, det gifvits fem särskilta tillfällen, då an-
slaget kunnat göras, och änteligen. dröjsmålet med Kam-
rarnes sammankallande tills några veckor efter Kongres-:
sens sammanträde; om — säger jag — allt detta skulle
liksom tvinga eder att betvifla, huruvida det är Fransy-
ska regeringens, i alla dess grenar, afsigt att uppfylla trak-
taten, och J skuilen anse sådana åtgärder, som ställnin-
gen kan kräfva, nu böra vidtagas, så upp tår den vigtiga
frågan: hurudana böra dessa åtgärder vara beskaffade?
Sedan Presidenten här ingått i en undersökning af de
olika mått och steg, som kunde komma i fråga, fortfar
han:
Det är min öfvertygelse, att Förenta Staterna böra yr-
ka ett skyndsamt uppfyllarde af traktaten, och i händelse
det vägras eller vidare uppskjutes, sjelfve taga sig rätt. Se-
dan ett fjerdedels sekel förflutit innan Erankrike, genom
traktat, erkände våra anspråk, kunna vi icke medgifva att
ännu ett fjerdedels sekel användes till neguciationer om be-
talningen, Folkrätten har utvägar för sådana händelser.
Det är en allmänt erkänd grundsats i denna rätt, att när
eu nation har en oliqviderad skuld till en annan, och vä-
grar eller försummar att betala densamma, så kan den för-
orättade nationen lägga beslag på egendom tillhörande den
andra, dess medborgare eller undersåtare, till så stort be-
lopp, som erfordras för skuldens godtgörande, utan att gif-
va rättvis orsak till krig. Detta medel har flera gånger
varit anvlitadt, och nyligen af Frankrike sjelf mot Portu-
gal, under förhållanden som voro mindre klara och tydli-
ga, än de nu ifrågavarande.
Tiden när ett sådant medel eller något annat bör tillgri-
pas för att skaffa oss rätt, är en punkt, som det tillhör
Kongressen att afgöra. Om ej Fransyska Kamrarne under
innevarande session bevilja det erforderliga anslaget, så kan
med skäl deraf åragas den slutsats, att F,ansyska regerin-
gen beslutit att åsidosätta sin egen bögtidliga förbindelse,
och att vägra betala en erkänd skuld. I sådant fall skulle
hvarje dags uppskof å vår sida vara en fläck på vår nat:o-
nalära, äfvensom ett förnekande af rättvisa ät våra föro-
lämpade medborgare. Skyndsamma åtgärder, så snart väg-
ran å Frankrikes sida blifvit fullständig, äro icke blott den
hederligaste och rättvisaste utvägen, utan äfven den, som
kommer att hafva den fördelaktigaste verkan på vår na-
tionalkarakter.
Då Frankrike, med brytande af de löften, det gifvit ge-
ncem sin härvarande minister, så länge uppskjutit den slut-
liga åtgärden i denna sak, att dess beslut efter all sanno-
likhet icke kan vara kändt bär tidigt nog för att kunna
meddelas närvarande Kongress, så föreslår jag. att ett beslut
måtte fattas, som berättigar till repressalier mot Fransysk
egendom, i händelse, under Fransyska Kamrarnes instundande
sammanträda, ingen anstalt fogas för afbetalningen af den
ifrågavarande skulden. En sådan åtgärd bör icke af Frank-
rike anses såsom en hotelse. Dess sjelfkänsla och makt
äro för väl kända för att lemna rum för den föreställnin-
gen, att någonting skulle kunna vinnas genom fruktan, och
göra den förklaringen öfverflödig, att någonting sådant å
vår sida icke åsyftas. Frankrike bör anse detta steg endast
som ;t evis på de Förenta Staternas oryggliga beslut, att upp-
rätthålla sina rättigheter. Fransyska regeringen b-höfver
hlott göra hvad den sjelf erkänt vara rätt, för att bespara
Förenta Staterne nödvädigheten att sjelfve taga sig rätt, och
rädda Fransyska medborgares egendom från de be:lag och se-
qvestrationer, som Amerikanska medborgare så länge nödsaka-
des tåla, utan repressalier eler ersättning. Om nämde regering
PT a a TA a a a a