ra sessionen fästa Kongressins uppmärksamhet på detta ämne, Det är med ledsvad jag måste förklara, att de löften, oss gifvits genom Fransyska ministern, icke blifvit uppfyllda. Den nyvalda Kammaren sammanträdde d. 31 sistl. Juli, och fastän i throntalet en hänsyftning förekom på traktaters uppfyllande, så gjordes hvarken af Konungen eller hans kabinett något försök att erhålla anslag för detta ändamål. De skäl, scm blifvit uppgifna för detta underlåtande, ehuru de skulle kunna anses tillfyllestgörande under vanliga förhållanden, stå hkväl icke tillsammans med den förväntan man gjorde sig, på grund af de härstädes afgifna försäkringar ; ty det finves iutet konstilutionelt hinder för företagandet af legislativa ärenden vid Kamrarrves första sammankomst. Med denna omständigbet hade man dock kunnat öfrverse, såvida icke Kamrarne, i stället att blifva sammankaliade så tidigt, att resultatet af deras öfverläggningar i detta ämne kunnat vara mig kommunicerade innan Kongressens sammankomst, blifvit prorogerade till den 29 i denna månad, en period så sen, att deras beslut knappast kan hinna att blifva kändt af den närvarande Kongressen innan den åskiljes. För att uvdvika detta dröjsmål, hade vår minister i Paris, i stöd af de försäkringar Fransyska ministern i Förenta Staternme gifvit, kraftigt påyrkat ett tidigare sammankallande af Kamrarne, men utan framgång. Jag bör dock anmärka, att denna vägran åtföljdes af den mest bestämda försäkran å Fransyska regeringens sida, att det var dess afsigt att genomdrifva anslaget under Kamrarnes nästa sessi n. i Härvarande styrelse har, såsom saterne nu stå, uttömt all sin förmåga på detta ämne, och i afseende derpå begagnat sin makt, å vidt hon ansett det kunna ske till någon nytta. Att låta sig nöja med vägran att uppfylla traktaten, är en tanka, som jag är säker icke ett enda ögonblick kan äga rum hos någon gren af denna styrelse; och någon ytterligare negociation är likaledes utom all fråga. Om Kongressen behbsgar afvakta Fransyska Kamrarnes ytterligare åtgärder, så torde några vidare öfverläggningar rörande detta ämne för närvararde icke vara erforderliga. Men om det dröjsmål, som ägt rum med begäran om anslaget; Eamrarnes vägran att bevilja det, sedan det blifvit begärdt; uraktlåtandet att underställa Kamrarne saken vid deras senaste session; det faktum, att, inberäknadt nuvarande session, det gifvits fem särskilta tillfällen, då anslaget kunnat göras, och änteligen. dröjsmålet med Kamrarnes sammankallande tills några veckor efter Kongres-: sens sammanträde; om — säger jag — allt detta skulle liksom tvinga eder att betvifla, huruvida det är Fransyska regeringens, i alla dess grenar, afsigt att uppfylla traktaten, och J skuilen anse sådana åtgärder, som ställningen kan kräfva, nu böra vidtagas, så upp tår den vigtiga frågan: hurudana böra dessa åtgärder vara beskaffade? Sedan Presidenten här ingått i en undersökning af de olika mått och steg, som kunde komma i fråga, fortfar han: Det är min öfvertygelse, att Förenta Staterna böra yrka ett skyndsamt uppfyllarde af traktaten, och i händelse det vägras eller vidare uppskjutes, sjelfve taga sig rätt. Sedan ett fjerdedels sekel förflutit innan Erankrike, genom traktat, erkände våra anspråk, kunna vi icke medgifva att ännu ett fjerdedels sekel användes till neguciationer om betalningen, Folkrätten har utvägar för sådana händelser. Det är en allmänt erkänd grundsats i denna rätt, att när eu nation har en oliqviderad skuld till en annan, och vägrar eller försummar att betala densamma, så kan den förorättade nationen lägga beslag på egendom tillhörande den andra, dess medborgare eller undersåtare, till så stort belopp, som erfordras för skuldens godtgörande, utan att gifva rättvis orsak till krig. Detta medel har flera gånger varit anvlitadt, och nyligen af Frankrike sjelf mot Portugal, under förhållanden som voro mindre klara och tydliga, än de nu ifrågavarande. Tiden när ett sådant medel eller något annat bör tillgripas för att skaffa oss rätt, är en punkt, som det tillhör Kongressen att afgöra. Om ej Fransyska Kamrarne under innevarande session bevilja det erforderliga anslaget, så kan med skäl deraf åragas den slutsats, att F,ansyska regeringen beslutit att åsidosätta sin egen bögtidliga förbindelse, och att vägra betala en erkänd skuld. I sådant fall skulle hvarje dags uppskof å vår sida vara en fläck på vår nat:onalära, äfvensom ett förnekande af rättvisa ät våra förolämpade medborgare. Skyndsamma åtgärder, så snart vägran å Frankrikes sida blifvit fullständig, äro icke blott den hederligaste och rättvisaste utvägen, utan äfven den, som kommer att hafva den fördelaktigaste verkan på vår nationalkarakter. Då Frankrike, med brytande af de löften, det gifvit gencem sin härvarande minister, så länge uppskjutit den slutliga åtgärden i denna sak, att dess beslut efter all sannolikhet icke kan vara kändt bär tidigt nog för att kunna meddelas närvarande Kongress, så föreslår jag. att ett beslut måtte fattas, som berättigar till repressalier mot Fransysk egendom, i händelse, under Fransyska Kamrarnes instundande sammanträda, ingen anstalt fogas för afbetalningen af den ifrågavarande skulden. En sådan åtgärd bör icke af Frankrike anses såsom en hotelse. Dess sjelfkänsla och makt äro för väl kända för att lemna rum för den föreställningen, att någonting skulle kunna vinnas genom fruktan, och göra den förklaringen öfverflödig, att någonting sådant å vår sida icke åsyftas. Frankrike bör anse detta steg endast som ;t evis på de Förenta Staternas oryggliga beslut, att upprätthålla sina rättigheter. Fransyska regeringen b-höfver hlott göra hvad den sjelf erkänt vara rätt, för att bespara Förenta Staterne nödvädigheten att sjelfve taga sig rätt, och rädda Fransyska medborgares egendom från de be:lag och seqvestrationer, som Amerikanska medborgare så länge nödsakades tåla, utan repressalier eler ersättning. Om nämde regering PT a a TA a a a a