Uti Dagbiet Allehanda för i dag läses en arti-
kel angående statslånen, hvari följande förtjevar
att allvarhigt behjertas:
Någonting verkligen lustbart är det eljest, att
läsa i Starstidningen och Dagbladet, hburuiedes
detta lån skulle komma att sprida trefnad och
välsignelse i den betryckte jordbrukarens hydda —
och huruledes det endast är ett sniket kapitalist-
intresse, som motarbetar detsamma. Och detta kan
Sveriges Allmoge låta inbilla sig? och tro, att en-
dast Regeringens måhnhet om lindring i dess be-
tryck löranledt framställningen af lånet? Vi fråga
då: hvarföre hafva först alla möjliga bemödan-
den blifvit använda, för att till andra inproduk-
tiva ändamål, såsom gevär, fästningar, etc., er-
hålla lån, ivnan ens håga väcktes om lån för Jord-
bruket? Och hur stor del tror man väl, att Sve-
riges Allmese kan få af dessa nya låntillgångar?
Säkerligen en så ringa, att den ej förtjenar nämnas.
I öfrigt är det af Stats-Utskottet ådagalagdt,
att hela den förmenta räntenedsättningen cke upp-
går till mer än omkring en half procent d. v. s, att
lånet ej kan betalas på mindre än 60 a 70 år, under
hvilken långa tid Staten skulle fortfara med sin
garanti. i
Lägger man nu härtill, att inga kypotheks-för-
eniogar finnas, att man säledes ej vet, hvad säker-
bet kan erbjudas i deras organisation, eller huru-
vida de ens-Mifvar så inrättade, att de icke göra
skada i stället för nytta, så synes det vara tem-
ligen fåviskt, att kasta vårt fattiga Sverige i ar-
marna på utländska penninge-judar, för ett ända-
mål, som ännu liknar en bild i den tomma rymden.