Man bör ej tro att den sig så kallande sanna liberalismens? gendarmeribussar i Stockholms Dagblad, endast föriå skrifva otidigheter om tolleransen hos oppositionstidningarna, eller emot de riksdagsmän, som icke i allt halla med Regerningens förslager. De kunna äfven vinna sin man genom smicker och smekande, välförståendes på sitt eget sätt. I dag bafva de just logt an på skarpen med insända artigheter. åt det Eözvördiga PresteStåndet, för att röra deras samveten i lånefrågan. De kunna icke tro, att Preste-Ståndet låter tidningspressen förmå sig, att lägga sten på börda för den fattige landtmannen: — — väl är sannt, att der Prester ega någon förmögenhet, denna merendels består i penningar; men man bör icke antaga, att det Pro.estantiska Presterskapet — i allmänhet — gjort sig kändt för snikenhet efter slem vinning (nemligen uppenbarad i farhågån för penningeräntans nedsättning), Sjelfva Evangelit lira, — — omsorgen för iotrycken af en högre bildning på allmogen o. s. v. utgöra här talande skäl för statslånet!