Man bör ej tro att den sig så kallande sanna
liberalismens? gendarmeribussar i Stockholms Dag-
blad, endast föriå skrifva otidigheter om tolle-
ransen hos oppositionstidningarna, eller emot de
riksdagsmän, som icke i allt halla med Regernin-
gens förslager. De kunna äfven vinna sin man
genom smicker och smekande, välförståendes på sitt
eget sätt. I dag bafva de just logt an på skarpen
med insända artigheter. åt det Eözvördiga Preste-
Ståndet, för att röra deras samveten i lånefrågan.
De kunna icke tro, att Preste-Ståndet låter tid-
ningspressen förmå sig, att lägga sten på börda
för den fattige landtmannen: — — väl är
sannt, att der Prester ega någon förmögenhet, den-
na merendels består i penningar; men man bör
icke antaga, att det Pro.estantiska Presterskapet
— i allmänhet — gjort sig kändt för snikenhet
efter slem vinning (nemligen uppenbarad i farhå-
gån för penningeräntans nedsättning), Sjelfva
Evangelit lira, — — omsorgen för iotrycken
af en högre bildning på allmogen o. s. v. utgöra
här talande skäl för statslånet!