Få af våra Läsare hafsa väl varit, som icke vid
läsningen af vårt gårdagsblad blifvit rörde af det
lika uppriktiga som talande argument, hvilket Riks-
dagsmannen StrindluadiHederv. Bonde-Ståndet fram-
ställt för riksdagars hållande i landsorten, nemligen
att man väl finge se, om Riddarhusmajoriteterna då
skulle blifva desamma som nu. Vi hafva ansett oss
böra serskildt fästa uppmärksamheten på den nit-
älskan för represenlationens sjelfständighet, som här-
vid blifvit visad af bemälte riksdagsman. Vi hop-
pas att om Strindlund blir så lycklig att få upp-
lefva den dagen såsom han yttrade sig, Ståndet icke
underlåter att fortfarande utnämna ho.om till sin
Fiskal, förutsatt att han fortfarande blifver vald till
Riksdagsmarn, och tvifla :cke att voteringarna dä
skola aflöpa till allmän båtnad, antingen sedlarne
äro blå eller hvita.
Detta yttrande af Strindlund återkallar i minnet,
buru i frågan om lagen för Majestätsbrott en an-
nan notabilitet i Ståndet, Jan Bengtson, uppmanade
sin medbröder, att följa de båda mest upplysta
Ståndens exempel, under det samme man en annan
ging ganska skarpt utfarit emot Riddarhuset. Häraf
ser man, att äfven en och annan Ledamot af Bonder
Ståndet är nog upplyst, för att förstå att rätta sig
efter omständigheterna.