Få af våra Läsare hafsa väl varit, som icke vid läsningen af vårt gårdagsblad blifvit rörde af det lika uppriktiga som talande argument, hvilket Riksdagsmannen StrindluadiHederv. Bonde-Ståndet framställt för riksdagars hållande i landsorten, nemligen att man väl finge se, om Riddarhusmajoriteterna då skulle blifva desamma som nu. Vi hafva ansett oss böra serskildt fästa uppmärksamheten på den nitälskan för represenlationens sjelfständighet, som härvid blifvit visad af bemälte riksdagsman. Vi hoppas att om Strindlund blir så lycklig att få upplefva den dagen såsom han yttrade sig, Ståndet icke underlåter att fortfarande utnämna ho.om till sin Fiskal, förutsatt att han fortfarande blifver vald till Riksdagsmarn, och tvifla :cke att voteringarna dä skola aflöpa till allmän båtnad, antingen sedlarne äro blå eller hvita. Detta yttrande af Strindlund återkallar i minnet, buru i frågan om lagen för Majestätsbrott en annan notabilitet i Ståndet, Jan Bengtson, uppmanade sin medbröder, att följa de båda mest upplysta Ståndens exempel, under det samme man en annan ging ganska skarpt utfarit emot Riddarhuset. Häraf ser man, att äfven en och annan Ledamot af Bonder Ståndet är nog upplyst, för att förstå att rätta sig efter omständigheterna.