rad HU Fa IUVUTEL OLM dlUldaRL I MMUUCISET nHjöltd.
Följ mig troget, himmelska lugn i stormen!
Följ mig i döden!
Hr GCfm (Grafström) bar samma förtjenster som
H: N — r, ehuru i mindre skala. Men denna skil-
nad är blott qvantitatif. Den qvalitativa skilnaden
ligger deri, att Hr Gfm är mera sentimental. Från
hans lyra klinga hufvudsakligen endast molltoner.
Han har till kalendern lemnat flera vackra bidrag.
Den Ensamma Makan är i mitt tycke ett af de
skönare lyriska stycken, som Svenska poesin har att
uppvisa och derföre vill jag anföra den i sin hel-
het:
Vill du från din vän
Vandra bort igen?
Ensam sitter jag
Sen den långa dag:
Utan dig jag ingen glädje kävner;
Du kan glömma mig för nya vänner. —
Ensam sitter jag
Sen den låvga dag.
När du borta är,
Tänker jag så här:
Vore jag för dig
Hvad du är för mig;
Ej så ofta hemifrån du ginge:
Dagen ut med dig jag lefva finge, —
Vore jag för dig
Hvad du är för mig.
-x
Gud, som tanken ser,
Känner hur jag ber;
Att din kärlek, hel,
Blifva må min del.
Dyra make! säg mig, lär mig bara,
För ditt hjerta bur jag nog kan vara.
Att din kärlek hel
Blifva må min del.
Intet cffer mig
Faller tungt för dig:
Mödan blir mig skön,
Då du är dess lön.
Lätt och ljuft min dag med dig bortilar;
All min sällbet i din ömhet hvilar —
Mödasx bli: mig skön,
Då du är dess lön.
Dröj då än en gång
Vid min kyss, min sång!
Känn , hur frid oeh ro
I vår hydda bo.
Hvad af nöje du derute finner
Intet opp mot hemmets fröjder hinner:
Känn, hur frid och ro
I vår bydda bo.
För den dag, som gryr,
För den qräill, som flyr,
Kan du fordra mer,
Än hvad kärlek gr?
På min graf du sanna skall de orden:
Ingen älskat dig, som jag, på jorden. —
Kan du fordra mer
Än hvad kärlek ger?
Eko i 4daln har icke behagat mig. En ljudlek
råste äfven vara tankelek, om den skall duga.
Tvenne småstycken, Bubblorna och Med:elpunk-
on, bärrö a från den bekanta firman O. F. Det
ria är ganska tick!; det spare synes mig vara
tt oäkta barnaberos barnabsros barn till Hamlets
amnkunniga raonolog: 10 be, or pot to be c
Ian ser hela tankens apparat i fullfärdigt skick;
gonen äro Aristoteliskt sänkta mot golfvet, eller
FPatoniskt höj!a mot jaket, pannan rynkad, högra
ekfingret rationelt placeradt på näsan. Väckare-
judet hm! hm!) låter höra sig. Korteligen —
ngenting fattas, utom tanken, den djupsinniga tan-
en. :
En viss Hr S. L. N. har riktat boken med föl-
nde stycken: Araben, Triolcter, Tenson och Ef-
er en Rysk visa. Allesamman utvisa, alt deras
örfattare har någontinz mera, högre och ädlare,
emensamt med den allnas: alskade skalden Frans
lichael Franzen, än blotta fi albakstäfverna i nam-
et. Jeg vill anöra en af Trioletterna, dels derfö-
e, art allmänheten som i allmän ret inte Vv
n Triolett är, måtte få veta det — dels derföre,
. ec 2 hå EN 2 - os -
tt Triolettens innehåll kan tilämpas på Skaldens
gen sång. Se här: