Aet med arendernas behandling Skull: alven vinnas,
ty nu härder ofta, att Ledamöterne i Utskott äro
af föreburne tjensteåligganden hindrade att bivista
överläggningarne, hvilket vid Landsorts-Riksdag
ej kunde handa. Då förslaget alltså förenade oe-
konomisk visning med sannolikheten af Riksdags-
förhandlinga: nes snarare afslutande, yrkade Talaren
att detsamma måtte antagas till grundagsenlig be-
handling, emedan endast den Stockholmsk- tryckpres-
sen allena komme att derpå förlora, hvilket likväl ej
bo:de vara rågot serdeles vigtigt hinder, då dere-
mot tryckp:essen i Landsorts-Städerne kunde upp-
hjelpas
ERIK SVANBERG från Wester-Norrland instäm-
de med Petter Jönson.
JOHAN JAKOB RUTBERG från Norrbotten trodde
att Riksdagaraes hållande utom Stockholm skulle för-
anleda till ötad kostnad i stället för åsyftad besparing.
Grundlagens föreskrifter uti den oförsndrade 3 5. R.
O. vore dessutom ful!t ändamålsenliga och vida
lämpligare, än Utskottets framlagde förslag enligt
hvilket det skulle bero på Konungen att samman-
kalla Rikets ständer till annan ort, sn hufvudsta-
den, då sådant funnes nödigt. Begreppen om nytta
och nödvändighet voro obestämde och vidsträckte
och men kunde väl förutse huru de skulle komma
att af Regeringen tydas. Säkert vore att den till-
styrkte förändrinsen öppnade ett nytt fält för god-
tycket, och talaren kusde icke annat än uttrycka
sitt ogillande at KonstitutionsUtskottets tillgörande
i förevarande fråga.
NILS STRINDLUND från WesterNorrland ön-
skade sig få uppefva den dag, då Stäinderna kom-
moa att samlas uinågon stad ilandsorten. Då skjuts-
författningarne förbjuda att 3 a 4 personer få fär-
das efter en hast, blefve det roligt att se, om det
vanliga antslet officerare och skrifvare då skulle
kunna infinva sig till förstärkande af Ridd:.rhus-
majoriteten eller om icke denna skulle utgöras at
LandtAdelns Possessionater, hvilkas talrikare närva-
ro säkerligen inverkade helsosamt på besluten. Äfven
vore nyttigt att penningar spriddes i laudsor-
erne. Hvarje Riksdagsåir medtog troligen en milli-
on Rdr till Riksdagsmännens underhåll, och detta
kapital skulle vara betydligen bättre användt, om
det nedlades 1 en småstad. — Ledamöter i
Utskottet skulle icke kunna undskylla sig med
embetsärendn, ulan fingo ostörde egna sig åt Riks-
dagsangelägenheter. Talaren yrkade bifall till för-
siaget.
Häruti hördes många Ledamöter instämmma,
hvarefter
NILS MANSSON från Malmöhus Län förklarade
att han icke kunde understödja förslaget, Först
och främst torde det icke kunna nekas, att Rikets
Ständer, såvida de skola handla, såsom sjelfständi-
ge representanter, och icke såsom lydige vasaller
härstädes hafva tillgång till sådane haadlingar och
upplysningar, som erhållas från archiverna och Em-
betsverken, och man borde äfven ihågkomma, att
Ständerne med betydlig kostnad låtit inreda hus till
samlingsrum för ofrälse Stånden och Utskotten ,
samt att begagnandet deraf icke vore förenadt med
någon uppoffring af Statsmedel, då deremot i en
småstad man skulle nödgas utgifva en dryg
kyra för motsvarande lägenheter, om det ock
vore möjligt, att anskaffa dem för penningar. Vis-
serligen voro ledamöter i Utskotten understundom
hindrade att bevista sammanträdera, men det
biefve ännu stmre om Utskotten skulle sättas
ur tillfälle, att från vederbörande embetsverk och
auktoriteter crhålla behöflige upplysningar; el-
ler skulle allt detta äfven flyttas? kostnaden blefve
oerhörd. Den stad och ort, der Rissdagen hölles,
vunne sannerligen en fördel ekonomiskt afseende,
men detta vore af en allt för enskild och unde:ordnad
beskaffenhet att pu kunna komma i fråga. Såsom
exempel på oseder cch kollisioner genom Riisda-
gens förlaggande u om Stioekholm, framställde Ta-
laren den böndelse att Fullmäktige i Banken och
Riksgäldskontoret jemsäl valdes till Riksdagsmän,
hvilket inträllat vid Riksdagen i Örebro 1810, då
fråga hade uvpstått huruvida berörde fullmäktige
kunde för Rissdagenos skull vara frånvarande, eller
om icke nya val borde ske, hvilket senare Talaren
för sin del även tillstyrkt. Saken jemnkades då
så, att någre qvarstadnade vid Riksdag:n och an-
dre ombesörji- angeligenheterne i Banken och Riks-
gäldskontore:. På grund häraf yrkade Talaren af-
slag å den rys redaktionen, helst antagandet deraf
endast skul! leda derhän, att Stärderne blefvo me-
ra aflägsne f5 2 upplysningen, hvilken de redan ha-
de för lånot ot aAm sie (Farte ee 2 c)