Vi gå förbi — och, vid vår gälla sång, Hon vaknar upp och ser gardin i fara. På detta sätt vi mången gång Från eld uch brand vär stad bevara. Då vilda lågor ge åt natten ljus Och röken viitrar fram, att stan betäcka, Aj, elln är lös, vi ropa vid hvart hus Och folket samlar sig alt branden släcka. När sedan glädjetrumman muntert rörs Och hvir och en får lugn i sängen vara: Då, som förut, det ropet hörs: Från eld och brand vår stad bevara. W —r.